Filed under: Bonjour tristesse
Guck! Ju fler bloggar jag skriver desto svårare får jag att komma på något vettigt sätt att börja på. Idag blev det mitt favorit-substantiv: guck. Ett härligt multi-purpose substantiv för alla tillfällen, till vardags såväl som till fest – man finner alltid användning för ”guck”. Det går även att inleda bloggar med, enligt vad jag har hört.
Nog om guck. Hej.
Jag har förresten, förmodligen i hopp om att vinna någon sorts pedagogiskt pris, gjort pedagogiska bilder för att illustrera både det ena och det andra:
Nu ska jag, full av fantasi och inspiration som jag är, berätta om vad som hänt sen sist.
Förra veckan minns jag tyvärr inte. Chansen är att det beror på att jag hade enormt roligt och sedermera drog på mig en minneslucka är tyvärr liten. Troligare är att jag halvslumrade 5 dagar på sjukhuset. Men man kan inte vara helt säker, och det ger utrymme för spännande spekulation. Kanske var jag på storviltsjakt, kanske var jag kompmusiker på Darins värmlandsturné. Man vet inte så noga.
I fredags åkte jag i alla fall till Stockholm och hälsade på mamma. Hon sa hej och jag sa hej och sen hade vi rätt trevligt. På lördagen hoppade vi över det planerade Moderna-besöket och utförde vi plikttroget vår roll som konsumenter. Jag konsumerade ett par jeans. Mamma finansierade nämnda jeans. Ja, olika falla ödets lotter. Det kan tyckas orättvist. (Vill man ha någon slags rättvisa bör man istället ägna sig åt karma och återfödslar. Själv har jag planer åt det hållet, men i lördags behövde jag alltså främst ett par byxor.)
På kvällen var det dags för mig och Emma (Figur 1) att åka till Axel (Figur 2) på kalas. I förväg var vi våldsamt oroade över brat:faktorn. Axel må vara trevlig på många vis, men trots allt har han tydliga brat-tendenser, även om att han titt som tätt bedyrar sin socialdemokratiskhet. Dessutom var det dresscode kostym på en hemma-hos-fest, en tydlig varningssignal. Av något skäl känner mig alltid mer eller mindre utklädd när jag har kostym på mig, och folk som frivilligt tar på sig dylika plagg måste således vara ngt suspekta. Hur som helst blev det roligt ändå. En märklig blandning mellan småtrista och roliga personer. Jag lyckades dessutom leda runt en av dem (vars namn slunkit undan) i ett gult koppel. Det, om inte annat, gjorde det värt resan.
(Emmas version av det hela står kanske att läsa i hennes blogg inom en snar framtid. Som en extra bonus till A & J kan jag avslöja att hon verkade, ehrrm, träna inför sista april. Enligt vad jag kunde avgöra. Jag föreslår att ni frågar henne vid tillfälle!)
Eftersom schamaläggare i största allmänhet är ett ondskefullt folk hade de bestämt att jag skulle närvara vid infektions-dagjouren på söndagens morgon. Jag var lite pömsig (figur 3), men det rätt ont om patienter och vi satt mest och slöfikade. Nej men ärligt talat. Hur kul är det att skriva om det här. Inte så roligt. Weiter, weiter!
Efter att ha tjuvkikat på den überpedagogiska bilden kom jag precis på att det ju hänt en sak i till i förra veckan. Kvällskursen Fysik för Poeter började (figur 4). Jag över överdrivet uppspelt över att få den tveksamma äran att gå på extra-föreläsningar kvällstid. Men jag gillar både fysik och poeter, tror jag, fastän jag varken är särskilt fysisk eller poetisk. Den uppmärksamme åhöraren som identifierar poetplaneten får en polett att lösa in mot kaffe i pausen.
För övrigt fick jag veta att mamma hade luskat ut var min blogg höll hus och börjat läsa den. Lagom till den vackra dikten jag publicerade häromsistens, dessutom. I och för sig är man kanske både gullegris och svart får i ett som ensambarn, vem vet, men jag misstänker innerst inne att jag rört mig något närmare den svarta fårhagen sedan dikten avslöjades. Som kompensation ska jag istället skriva en vacker naturdikt, för att visa på min rumsrena sida:
En jättefin ros!
och en bäver med stora tänder
han äter aldrig potatismos
vad som än händer
Han gnager en gren
han vässar sin tand
han ofredar tand-fén,
ibland
Jag hoppas att arvet är säkrat nu.
Hepp. Sovdags. Adjö.
18 kommentarer so far
Lämna en kommentar
Institutet för Vardagsnära Upplevelser 
Det är bara att hålla tummarna, för allt vad dom håller…..;)(Att arvet är säkrat alltså)Dikten som du skrev förut kanske var lite för mycket det svarta fåret…hihi.
Kommentar av Blomsterflickan 26 mars, 2007 @ 11:09 e mJag glömde kommentaren. Tyder nog på att man har tusen tankar i huvudet medan man läser. Men du skriver så långt att innan man har hunnit längs ner, har tanken hunnit förgöra sig självt.Och jag bara skriver en massa ord i hopp att den duker upp igen, men nu ger jag upp…
Kommentar av Antonia 26 mars, 2007 @ 11:23 e mojsan.vid jupiter herrN, jag tror minsann att det är liten karin som snurrar där ute?!du hoppas att arvet är säkrat.ja ja, jag hoppas att din mamma inser vilken begåvad, humoristisk och charmig son hon har.annars kan du skicka henne till mej så kan jag tala henne till rätta. *stryker över den stärkta rejälkragen*g´natt!; )
Kommentar av Nea 26 mars, 2007 @ 11:51 e mSå Emma ligger i hårdträning, det låter bra. Träffade henne precis och hon klagade på träningsvärk i armar och mage (tyder jag som att hon har lyft ölglas och spyt).Vad gäller kvällskursen så får du hoppa över den imorron. Det är ju fotboll!!ps. vad är en schamaläggare? (lite viktigpetter måste jag få vara)
Kommentar av J 27 mars, 2007 @ 12:10 e mBlomsterMädchen:Ja, jag håller massor av tummar. Fast jag tror nog det går bra, hon sa till och med nåt om att hon tyckte det var roligt, har jag för mig… :)Antonia:Det är sannerligen inte bra att jag skriver så långt jämt. Nu ser vi ju här hur det kan gå. Har faktiskt försökt tänka på att hålla det kort, men det går bara inte. /SvammelMeisterNea:Det känns tryggt att veta att jag har sådana möjligheter att tillgå, jag får höra av mig om det behövs (vilket jag visserligen betvivlar :)Barbie-J:1. Ja, du har ju alltid varit en tolkningarnas man, men vad gäller den här tolkningen är jag dessvärre försedd med tystnadsplikt.2. Vad gäller fussball blir det ju problem eftersom jag har både jour, kvällskurs och nu också fotboll samma kväll. När sparkar de igång?3. Schamaläggare… ja, det är ju kortform för schamanläggare. Förstås.
Kommentar av herrnixon 27 mars, 2007 @ 2:21 e mDegerförs te Allsvänskan…….
Kommentar av hasse lavin 27 mars, 2007 @ 4:53 e mHasse:Ja, för all del. Och Allsvenskan till Kazakstan!
Kommentar av herrnixon 27 mars, 2007 @ 6:22 e mNämen! Har du bytt visningsbild, jag blir alldeles förvirrad! Lika förvirrad som när dom bytte kalaspuffsbjörnen mot nåt nedrans monster. Man känner inte igen sig. Vet inte hur man ska göra, vad man ska handla. Fast du kanske inte är till salu? Så då kan jag kanske vara lugn, trots denna förändring av bloggpaketering?Men vad är det för läskigt folk du omger dig med?! KLÄDKOD! Urgh. (urgh är lika användbart som guck, tror jag!). Jag hade inte ens dresscode på mitt bröllop. Eller jo, det hade jag. I inbjudningskortet skrev jag ju faktiskt: ”Klädsel: Ja, helst!”. Så eventuellt kan jag ha sabbat för en eller annan nudist. Fast förmodligen inte. Alla jag känner brukar ha kläder. Har du?
Kommentar av Blackart 28 mars, 2007 @ 10:31 f mAllting har ett pris, jag kan alltid mutas med salukis! Men ibland måste visningsbilder bytas hur som helst.Och nej, jag uppskattar inte heller dresscode-tanken även om jag brukar följa den som gällde på ditt bröllop.
Kommentar av herrnixon 17 april, 2007 @ 6:00 e mEfterlyst?
Kommentar av Antonia 28 mars, 2007 @ 11:25 e mEtt svar på våran fråga: http://www.city.se/Ny…hahaha!
Kommentar av emma 29 mars, 2007 @ 1:10 e mJag vet inte om du skrivit på ”Djurplågerilistan”. Titta annars på mitt senaste inlägg.Ha det gott:)
Kommentar av Suss 29 mars, 2007 @ 1:24 e mJag tycker du ser snuskigt inställsam ut på bilden din (Fig.1). Det gillar du va??:)
Kommentar av Louise 29 mars, 2007 @ 8:42 e mAntonia:Det verkar så. (Eller bara ovillig att bli igenkänd…)emma:Det var det värsta. Bäver. Men hur kunde vi inte veta!?Suss:Jag har skrivit på både en och annan lista mot djurplågeri i mina dar (vegetarian som jag är), men varför inte en till, det är ju ett bra ändamål.Louise:Men jag Är ju snuskigt inställsam, det har du väl märkt?
Kommentar av herrnixon 29 mars, 2007 @ 10:08 e mJojo visst har jag det. Men ibland bestämmer jag mig för att det bara betyder att du är en trevlig kille. Låt mig få tro att det finns NÅN sån kvar här i världen :)Som dessutom tycker sig gilla både fysik och poeter. Själv är jag fullkomligt galen i kärnfysik, och abstrakt poesi som ingen förstår, men det är ju så vackra ord i klump!
Kommentar av Louise 29 mars, 2007 @ 10:31 e mLouise:Det var fint sagt, nästan så att man skulle kunna tro att du försökte vara inställsam. Men hur som helst, om du flyttar till inärhetenavuppsala borde du definitivt gå fysik för poeter-kursen helt enkelt! Men det här med trevlig kille, hmm. Sådana tror jag inte på.
Kommentar av herrnixon den otrevlige 29 mars, 2007 @ 10:39 e mPoetplaneten är väl Karin Boye (Kallokain var ju en finfin SF)Ha det gott! /KatrinPS Nu har jag kommit hit i läsandet av din blogg och dina finurliga ordvändningar får mig att skratta. Inte så vanligt måste jag erkänna!
Kommentar av Katrin 10 april, 2007 @ 9:34 e mVisst är det fröken Boye! Och Kallokain är, i vart fall i mitt tycke, en Mkt bättre bok än tex 1984. Lycka till med läsandet, själv hade jag nog aldrig orkat så långt bland allt svammel :)
Kommentar av herrnixon 10 april, 2007 @ 9:45 e m