Institutet för Vardagsnära Upplevelser


Tourette som en plätt! Och en sjöpung.
31 oktober, 2007, 5:14 e m
Filed under: Bonjour tristesse

Det har inte blivit mycket bloggande på sistone, men nu när jag ändå är förvisad till kandidatrummet i en dryg timme kan jag ju likväl producera lite. Jag ska berätta om dagen, så fantasifull är jag.

Vi hade en föreläsning om Tourettes, en sjukdom vars symptom är att man får märkliga tics. Ticsen kan vara motoriska (dvs att man rör sig på ett visst sätt, blinkar t.ex.), sensoriska (dvs att man får en konstig känselupplevelse) eller, vilket är det mest kända, vokala (dvs att man säger något speciellt, gärna skojiga ord som bajs). Fast det är förstås inte alls lika roligt som jag antyder.

Vi får lära oss att även djur kan ha Tourettes. Katter och hundar och sånt. (Ja, jag kände att jag behövde ge exempel på djur om ni inte kom på några själva.) 2% av hundarna har det. Beagles t.ex. får ofta ett tvång att tvätta frambenen och schäfrar kan få för sig att skälla i tid och otid. Här någonstans flippar föreläsningen ur och föreläsaren, som för all del kan vara en förklädd veterinär, börjar prata om sjöpungen.
Sjöpungen är ett latjo litet blötdjur som lever på att filtrera vatten, vilket säkert är stimulerande om man är en sjöpung. I sin ungdom flyter den planlöst omkring i havet, på jakt efter… spänning? Kanske. Eftersom den, i likhet med många människor, har en hjärna finns det all anledning att tro att den flyter runt och tänker på saker som är viktiga för sjöpungar. Sedan fastnar den någonstans. Och då, berättar vår föreläsare, äter Sjöpungen upp sin hjärna. På något vis måste man ändå respektera ett djur som äter upp sin egen hjärna när den inte behövs längre. Funderar lite på att göra det till en vana själv, äta upp saker jag inte behöver längre.

Nåväl. Lite senare håller samme föreläsare, en till synes respektabel man i 60årsåldern, ett litet brandtal om hasch. ”Hasch är hur bra som helst”, säger han. Alkohol däremot ska man akta sig för. Sen målar han upp ett scenario om hur fridsamma och snälla alla skulle bli om dom rökte på istället för att supa, och så fint samhället skulle kunna bli om man legaliserade cannabis och förbjöd alkohol. Han är hur skön som helst. Jag ska nog köpa en batiktröja åt honom till nästa gång vi ses.

Nej, nu måste jag gå till stan. Nationsmat och konsert, istället för misär!
(Misärbloggen, den förra alltså, åt jag för övrigt upp. Sjöpung-style.)



Bor du i Uppsala?
27 oktober, 2007, 11:31 f m
Filed under: Bonjour tristesse

Käre Uppsalabo. Detta är en högst tillfällig blogg. Det är mer av instruktioner åt de Uppsalabor som har den goda smaken att läsa den innan helgen är slut.

Glöm allt jag skrivit om kortfilmsfestivalen hittils. Sudda sudda. Det är en ojämn historia, men som er personlige härförare bestämmer jag härmed att ni ska se blocken:
Femmes fun (bra)
Mikrofilm 1 (bättre)  (ett exempel)
…samt undvika blocken:
Raffinerat animerat
Hårda bud
Besvärliga begär
Sagor i svart
Mikrofilm 2
(Publikens favoriter)
…som allvarligt kan skada er, och har skadat min, psykiska hälsa.

Själv tänkte jag nog på på publikens favoriter och lite annat, kanske mer mikrofilm. Å andra sidan har jag en osviklig förmåga att välja dåliga block, så det är nog inget att lita på.



Lobotomi tack
24 oktober, 2007, 12:30 f m
Filed under: Bonjour tristesse

Gick tentan bra? Var Hitler en mysgubbe? Är det bra att pilla in en snok i näsan? Svaret på alla dessa frågor är nej. Låt mig utveckla. Vi börjar bakifrån.
1. Snoken kan bli slemmig av det nässnor som bor i näsan. Det är inte naturligt eller hälsosamt för en snok som ju trivs bäst naturliga miljöer såsom barr och hö.
2. Hitler var inte så mysig.
3. Katastrof. Tenteländet var med stor sannolikhet specialdesignat för att kugga mig. Allt det jag kunde sämst kom med. Dessutom hjälpte jag till själv genom att få hjärnsläpp på i snitt sju frågor av fem. Det kom luriga frågor som ”Vad kan man använda ultraljudsundersökningar till under en graviditet? Har du en IQ på över 14 kommer du nog på några exempel.”Scandal Min hjärna arbetar febrilt och kommer till slut på att man nog kan se om en liten musfamilj byggt bo i livmodern. Jag lägger dessutom till nån perifer undersökning man slutade använda på 1870-talet. Bra nixon! Supermegaavancerade saker som att man kan se om det är ett eller två barn i magen ligger förstås högt över min nivå, så det skriver jag ingenting om. Yiiha.
Jag måste verkligen få den där lobotomin gjord snart.

Dessutom måste en syndabock utses.
Jag funderar på min högerhand. Trots allt var det den som skrev alla dumheterna. Frågan är bara hur jag ska straffa den på lämpligt sett. Tips mottages tacksamt. Jag är  iofs lite sugen på att ge den små elchocker. Det kan bli kul att se när den rycker lite och så.

Efter tentan spelade jag kort med Emma (och förlorade 12 gånger i rad. På riktigaste riktigt. Turdag, oui.). Sedan tröstade jag mig med kortfilmsfestival, först med K och sedan i bitter ensamhet. Jag tror faktiskt jag såg en film som var sämre än den om den väsande kvadraten. Misär2.
Åh. Jag hoppas att moderskeppet kommer och hämtar mig snart. God natt.

(Fast det kan ju ha gått ändå. Hoppashoppashoppashoppas.)



Storkbluffen
22 oktober, 2007, 11:28 e m
Filed under: Bonjour tristesse

Det blir (nog) en liten och ynklig blogg idag pga morgondagens gynekologi&obstetrik-tenta. Tentan infaller mycket olägligt under min morgonsömnperiod (08:00) men jag hoppas det ska gå bra ändå. Jag kan nog det mesta vad gäller underliv, tror jag. När det gäller förlossningar har jag doch lite sämre koll på grunderna, vem som egentligen stoppar in alla barnen som vi halar ut och så. Har läst något om storken, men det känns lite orimligt att en pippifågel skulle stoppa in en massa barn i livmödrar. Varför skulle den göra det? Motivet saknas liksom, så den teorin köper jag inte. Fast kanske är de i maskopi med barnmorskorna (som ju inte vill bli arbetslösa), men det känns lite långsökt. Men inte så dumt ändå. Nåja.

Min tid på gynekologen har för övrigt fått mig att känna mig härligt gnetig och konservativ på ett spännande sätt. Ständigt blir jag chockerad över dagens ungdom. Deras förmåga att ansa sig (där nere) och deras oförmåga att sansa sig (de blir gravida i tid och otid). Jag förstår inte hur det går till. Eller, jo, det vet jag ju (Storken, se ovan). Men ändå. Jag hoppas lite på att det kommer preventinmedelsrådgivningsfrågor på tentan. Jag tänker att de omöjligen skulle underkänna mig om jag svarar ”gå i kloster”. Jag har svårt att se så många andra alternativ nu när bra kyskhetsbälten är så svåra att få tag på. (Har dock hört att IKEA, företaget bakom succéer som bokhyllan ’Billy’, ska börja saluföra kyskhetsbältet ’Nucka’ men det är ännu obekräftade rykten.)

För övrigt är det Kortfilmsfestival i veckan. Bor man i Uppsala finns det faktiskt inga ursäkter att inte gå. Skulle jag själv inte vara så upptagen med att gå på kortfilmsfestivalen resten av veckan hade jag personlig smiskat alla som inte gick dit. Nåja. Oavsett om man har en osund dragning till tjeckisk dockfilm eller till experimentell konstfilm med blåa kvadrater som blinkar och väser (jo, de visade faktiskt en sådan för ngt år sedan) blir man säkert nöjd. (Visserligen är 97% av filmerna mer lättsmälta skapelser, dramer, komedier, små märkliga animationer, men jag vill ju så förtvivlat gärna verka lite intellektuell. Den blåa väsande kvadraten var för övrigt bland det sämsta jag någonsin sett. (Det blir så mycket bättre när man använder romber.))

Nu borde jag verkligen verkligen sova. Men jag ska plugga lite. Så tokigt.



Ökad jaktkvot på jägare
15 oktober, 2007, 7:51 e m
Filed under: Bonjour tristesse

Utredning föreslår ökad jaktkvot
Regeringen har nu beslutat om en ökad jaktkvot på jägare. Det har sedan tidigare varit lagstadgat att jägarstammen måste uppgå till minst 1 000 individer i Sverige, men en viss skyddsjakt har varit tillåten. Någon övre gräns för antalet tillåtna jägare fanns dock inte. Idag är dock läget sådant att för att hålla jägarstammen på en acceptabel nivå behövs en årlig avskjutning. Detta är helt i sin ordning, enligt regeringens utredare Björn Ranelid:

– För att hålla jägarpopulationen i schack behövs förstås en årlig jakt. Situationen är en helt annan än den på 1980-talet och vår utredning har visat att den genetiska mångfalden bland jägarna idag inte kan anses hotad.
Det finns också andra skäl att tillåta en ökad fångstkvot av jägare. Jägarna förorsakar nämligen även stor ekonomisk och social skada bland björnarna, bl.a. genom att döda dem.

”En skräckhistoria”
Det har blivit allt farligare för björn att röra sig ute i skog och mark i och med det ökande antalet jägare. Idag angreps två björnar av en jägare i Lillhärdal, sydväst om Sveg. Det är inte första gången som en jägare ger sig på björn i Härjedalen. Nu fruktar de anhöriga björnarna att jägaren ska anfalla björn igen.
– Det är som ett lotteri att vara i skogen, säger en björn, son till en annan björn. De senaste dagarna har varit som en skräckhistoria!
– Jag såg en rörelse och trodde det var en älg, sen small det bara till och jägaren var över mig, berättar Björn Kjellman.
I tumultet som följde anfölls även Björn Rosengren.
– Jag minns inte riktigt om jag lyckades brumma lite innan jag for omkull, berättar Björn.
Efter att ett tredje skott avlossats sprang jägaren iväg med hunden efter sig. Först då kunde Björnarna larma SOS.

Björn Ulvaeus, jägarexpert, menar dock att rädslan för jägare är överdriven:
– Till vardags undviker jägare björnar, arbetar och umgås med familjen och så, men vi björnar rör oss ibland tyst i skogen och kan på så vis överraska jägaren. Jägare blir farliga när de känner sig trängda och när de försvara sina ungar, säger Björn.

Skiljda meningar
Det är dock en bedömning som inte delas av alla. Regeringens utredare, Björn Ranelid, är av en annan åsikt:
-De flesta jägare bedöms som mycket aggressiva och kan gå till attack utan minsta förvarning, och det finns flera skäl för en hårdare policy i den här frågan. En ökad jakt på jägare skulle dessutom vara till gagn för hela jägarstammen, det är faktiskt en nödvändighet naturvårdsmässigt sett. Ja, allt än en ökad jakt på dem vore att göra jägarna en björntjänst!



Mer automatvapen till artisteliten!
15 oktober, 2007, 3:51 e m
Filed under: Bonjour tristesse


Jösses amalia etc, jag har ju inte skrivit blogg på länge. Efter att ha piskat mig själv på fingrarna men en (imaginär) linjal i flera minuter började jag med det. Det var nyss. Jag har ännusålänge inte kommit så långt men har fortfarande (imaginära) smärtor i fingrarna. Jag tror jag går och äter istället. Det är inte klokt vad jag är hungrig.

Nu har jag ätit och tittat i DN, läst om T I.
T I, läser jag, är en amerikansk rappare som köpt illegala maskingevär. För det lilla inköpet blev han häktad, stackarn. Men jag kan inte låta bli att gilla det. Vem blir inte sugen på maskingevär ibland liksom? Helt klart är det något för svenska artister att ta efter. Orup kan kanske gå i bräschen och köpa en winchester eller nåt. Petter, som ju har fett med respekt att värnRunar och klövdjura om, måste förstås köpa en liten missil. Kent, som ju ständigt hånas och kritiseras, lär behöva en hel tank. (Roger Pontare kan få en stor klubba eller nåt, alla måste få vara med och leka!) Själv har jag ju funderat på att använda kärnvapen mot korridoren en våning upp, så jag förstår precis hur han känner det.
Plötsligt får jag förresten en helt ny vördnad för Runar som ju jagade rådjur från sovrumsfönstret för något år sen.

Nu måste jag leka med skolböckerna lite. Trots allt är det inläsningsperiod.



Dags för nobelpris till mig!
10 oktober, 2007, 6:29 e m
Filed under: Bonjour tristesse

Jag är så arg. Jag har inte fått nobelpriset i år heller. Medicinpriset alltså. Det är helt sjukt orättvist när man tänker efter. För mina forskningsinsatser är det inget fel på. Jag har med fast hand lett en forskargrupp (bestående av mig och P) som nu under gyn-kursen tagit fram en revolutionerande formel för att beräkna hur stor sannolikhet det är att en patient har friserat underlivet, baserat på diverse variabler. Sannolikheten blir märkligt nog ofta något över 100%, men detta är brister som jag tror man kan åtgärda men en liten konstant eller så. (Kanske pi?) Och forskningen är mycket mkt banbrytande, jag tror faktiskt inte liknande forskning gjorts någonsin förr.

Diskriminerad, säkert pga min låga ålder, det känns tungt. Eventuellt, även om jag inte tycker det verkar så troligt, för att hela idén är en smula pubertal. Jag trodde att nobelkommittén ser förbi sådant. Nåja. Jag hoppas på litteraturpriset istället. Delvis för mina förlossningsbloggar, men jag skriver så mycket annat också! Arga lappar till folk som inte nogsamt städar efter sig i korridoren t.ex., och grymt bra inköpslistor. Vid närmare eftertanke ligger även fredspriset inom räckhåll eftersom jag ännu inte tagit till våld mot den bullrande grannen ovanför, vilket är något av en prestation. När jag tänker efter finns det faktiskt få nobelpris jag inte förtjänar.

Nu fortsätter nobeltemat, pass på! I eftermiddags tog jag en tur förbi Myrorna (the ants) och köpte mig en begagnad bok. Den var gammal (old), fint illustrerad och skriven av en nobelpristagare. Tjoho tänkte jag och köpte (bought) den.
Författaren, som är flintskallig (bald) heter Juan Juménez. Boken handlar om en åsna, men trots det är det inte så spännande. Åsnan ägnar en stor del åt sin tid (time) åt att lukta på blommor (flowers). Hittills har jag läst åtta kapitel och det har inte blivit någon riktig action (action) än. Däremot kväljande mängder naturromantik och en överanvändning av adjektiv som inte ens min blogg kan mäta sig med i sina värsta stunder.
Nu ska jag läsa kapitel nio.

 

 

 

Nu har jag läst kapitel nio. En liten fågel (bird) pep och knaprade på frön. Det var i stora drag handlingen i kapitel nio. Helt klart nobelprisklass. Sjukt bra. Frön liksom, hur bara kommen han på allt?


Nu ska jag äta (eat). Jag är väldigt hungrig.

Jag undrar förresten själv lite över de här engelska översättningarna av godtyckligt valda ord i texten (the text). Märkligt.