Institutet för Vardagsnära Upplevelser


Vardagsabsurdism 3

 .

Jag vet att jag tillbringar alldeles för mycket tid på hemnet, men ibland ger det faktiskt utdelning!
Skulle så gärna vilja veta hur nöjda de var efter de murat upp sin skeva köksobelisk, och om gästerna på nästa parmiddag kunde krysta fram några uppskattande kommentarer. 
 .



kreativ marknadsföring
26 januari, 2012, 5:29 e m
Filed under: Bonjour tristesse, LSD | Etiketter: , ,

Det kan vara en yrkesskada, men det här luktar diagnos.


Fast det kan vara reklam för något annat också förstås. Ett resmål kanske, eller för en väldigt kraftig hörapparat.



Svadageneratorn 2.0
23 januari, 2012, 8:32 e m
Filed under: Diffusa tankar, LSD | Etiketter: ,

Jag hoppas att ni har lekt duktigt med svadageneratorn från förra inlägget.
Själv åt jag nyss middag samtidigt som jag läste en gammal kulturbilaga som måste slunkit fram ur sitt gömställe när jag möblerade om i köket igår. Och det var där jag såg den, meningen som slutgiltigen bevisar att humanister  har så mycket bättre svada-skillz än en hel flock managementkonsulter (a’la nämnda svadagenerator):

”Den neo-eurasiatiska konsten demonstrerar den totalitära diskursens explosiva estetiska kraft och producerar en ny utopi som utväg ur det kollektiva traumat, men en ironisk och pessimistisk utopi, som återspeglar det postmoderna samhället och människornas inre konflikt mellan viljan och oförmågan till ett allvarligt yttrande.”

Smaka på den! Jag har fnittrat förtjust i säkert 10 minuter nu. Sen läste jag den igen och insåg att den faktiskt var ännu bättre än jag mindes den. Kan man älska en mening älskar man den meningen.

.

(Annars så har det väl inte hänt så mycket sen sist. Lever du också ett händelsefattigt liv kan du lägga 5 minuter av det på att läsa Artikeln .) (Eller så kan du göra mitt HumanistTest©! Det är mycket enkelt: förstod du meningen utan att ha läst den mer än tre gånger är du en av dem.)



När man tror det inte kan bli bättre:
15 april, 2011, 6:06 e m
Filed under: LSD

Efter en veckas oväntat bra utbildning om ledarskap & gruppdynamik kommer jag hem och möts av följande felmeddelande:

Uppenbarlig har även herr PC genomgått en personlig utveckling vad gäller kreativa hälsningsfraser. I like it!



Lägenhetsvisning #317
7 mars, 2011, 10:10 e m
Filed under: LSD | Etiketter: , ,

Jag har uppenbarligen tagit steget från hemnetmissbrukare till visningsjunkie (nu även på vardagar!).
Det har också visat sig att jag får små koleriska anfall varje gång någon har tagit bort eller fulrenoverat en inredningsdetalj från före 50talet. I mitt inre hyperventilerar jag, vibrerar intensivt och formulerar ett skarpt hotbrev (dödshot är inte ovanliga), innan jag artigt frågar mäklaren om föreningen planerar några avgiftshöjningar.

Mäklare är också ett säreget släkte, men jag gillar dem och framförallt hur de pimpar lägenheterna. Kvällens statistik:

Antal random utplacerade skålar med frukt: 23
Antal kväljande doftljus: 73
Antal blommor placerade på märkliga ställen (”om vi ställer en pelargon i mikrovågsugnen gör nog köket ett hemtrevligare intryck”): 7

Dessutom finns det en mäklarfirma som tycks äga en stor silvergolvljusstake som de släpar med till varje visning. Jag att det är ett uttryck för absurdistisk märklarhumor.

PS
Intervjun (från förra bloggen) kändes bra, inte ett enda opassande fnitter.
(Men så nämnde de inte ”blod!” heller.) 

 



Men det känns ändå ok med några månader i hatt framöver
5 mars, 2011, 12:08 f m
Filed under: LSD | Etiketter:

Jag har klippt mig (idag) och ska skaffa ett nytt jobb (måndag), förhoppningsvis en lägenhet också (tisdag). Det är nog ödet, lady gaga, påskharen eller någon annan högre makt som har bestämt att det är så det ska bli, själv vägrar jag att på något sätt ta ansvar för besluten. Delvis eftersom jag inte är säker på vad jag vill, men framförallt för att jag numera ser ut som en privatskoleelev från 90talet som stylat sig inför en maskerad med mupp-tema. Frisörer är inte att leka med.

Men jag har i alla fall en mjuk och go haka.



Rollin’
31 januari, 2011, 12:10 e m
Filed under: Arbeit, LSD

Det är förunderligt att ha ett eget rum, och en egen kontorsstol på jobbet. Vad har jag gjort för att förtjäna allt detta?
Någon måste ha oljat kontorsstolens hjul också, den har ett ypperligt glid.

Med ett resolut avstamp från bortersta kortväggen glider jag i hög hastighet förbi skrivbordet. Papperskorgen ter sig nästan suddig när jag majestätiskt passerar. I höjd med undersökningsbritsen har farten avtagit något, men ännu fläktar fartvinden behagligt. Det är knappt att jag kan tänka mig att jag skulle kunna ha några bekymmer, när jag rullar med min kontorsstol!
När jag, i slutet av resan, når handfatet har stolen knappt styrfart. Det gäller att rotera 180 grader i precis rätt ögonblick för att sedan mjukt ta emot sig i dörren. Någon har knackat, det är bäst att öppna.
Det kan vara precis vem som helst!