Institutet för Vardagsnära Upplevelser


Homage till pi
27 september, 2008, 8:40 e m
Filed under: Diffusa tankar, Fisk | Etiketter: ,

A woman without a man is like a fish without a bike.

Det är lördag. Vi firar väl med lite visdom?
Ja, det gör vi!
Dock beslutar jag mig här och nu för att utelämna pi.

 



nixoneffekten
20 september, 2008, 2:17 e m
Filed under: Arbeit, Diffusa tankar | Etiketter:

Hej, här sitter jag och skriver en blogg. Man skulle kunna tro att jag hade slutat med sånt, men det har jag inte, jag har bara spelat svåråtkomlig. (Tror doch att den taktiken fungerar bättre i flörtsammanhang än här där effekten snarast blir fallande tittarsiffror. (Jag får tänka över möjligheten att ta till samma knep som de gör på teve för att bättre på tittarsiffrorna – mera naket!))
Det var en lång parentes där, nyss. Men jag är inte den som drar mig för långa parenteser. Man är ju modig. Litterärt civilkurage liksom.

Sanningen bakom att jag bloggar nu är nog iofs snarare att jag har en massa andra saker jag Verkligen Borde Göra, måste göra, och då blir det förstås så mycket mer lockande att göra ngt annat som är lite mindre jobbigt (städa, diska, eller för all del blogga) istället. Denna uråldriga psykologiska mekanism som evolutionen nog sållat fram redan på den tiden vi var mollusker (eller trilobiter) eller så. Den är bra. Annars hade mänskligheten nog aldrig städat.

VBG-aktiviteten (Verkligen Borde Göra, som sagt) är att bestämma mig för var jag ska söka AT och skriva ansökningsbrev + satt skriva ihop frågeställningen till min del av forskningsprojektet. Istället har jag alltså duschat, städat, spelat ett 15 år gammalt datorspel och snart även bloggat. (Prioriteringsmässigt civilkurage.)

Det där med frågeställningen är svårt. Sehr schwer. Forskningsprojektet handlar om diagnoserna bipolär sjukdom, borderline personlighetsstörning och ADHD. Vi ska komma till mängder med revolutionerande slutsatser. Det jag ska borde skriva ihop något vettigt om nu köns- & genusaspekter på det hela (och dessutom gräva ned mig i någon sorts databas och läsa på Senaste Forskningen om vad-jag-nu-väljer). Jag känner mig Inte inspirerad. Jag har några idéer och vet inte om de är bra. Jag har även för mycket seghet i hjärnan för att komma på några nya.
Kanske borde jag forska på den där grejen att man glatt börjar städa och göra tråkiga saker när man har något ännu jobbigare man måste göra. Jag kan kalla den för nixoneffekten, bli forskarkändis, odla långt skägg och bli proffessor.

Nu ska jag nog spela civ istället. Med en kines. En VBG-aktivitet i allra högsta grad.



Små små hästar
6 september, 2008, 5:19 e m
Filed under: Bonjour tristesse, Fisk | Etiketter: , , , ,

Första arbeitsveckan efter sommaren har avverkats, hela tiden med siktet inställt på de där två lediga dagarna i slutet av den. Nu är det ledigt. Jag slösurfade i två timmar och undrade om jag egentligen inte hade roligare igår.
Sedan spelade jag civ, vilket som alltid var oerhört supergivande. Megagivande skulle man kunna säga om man gillade megasuperlativer, men det gör jag inte. Jag megaogillar dem.
Ja, civ som sagt. Civilization IV alltså, för den onördige. Mongolerna höll sig i skinnet för en gång skull, jag berätta. En fågel självmordshoppade från huset mitt emot nyss. Den satt fridfullt på räcket på taket och så plötsligt hoppade den ned och försvann bakom ett träd. Kanske glömde den att fälla ut vingarna (sådant jag skulle kunna göra om jag var fågel) (vilket jag lyckligtvis inte är)
men Justinian (den gamle bysantinen) mopsade sig. För att inte tala om Japanerna! De sprang omkring med sina små gubbar överallt och såg luriga ut. För att inte säga lömska. Ja, de såg snarare lömska ut. Jag hade på känn att de skulle smyganfalla mig när som helst, så jag kom på att det var klokast att smyganfalla dem först. Det gick fina fisken. Sen blev jag hungrig och var tvungen att skjuta upp planerna på världsherraväldet lite. Så kan det gå.

Nu läste jag precis igenom vad jag hade skrivit och insåg vilket spännande liv jag lever och kände mig stolt. Jag hade förstås gärna delat med mig fler anekdoter från min rafflande grålördag men det hinner jag inte eftersom vi ska iväg till A&E låghusen om 5 minuter. I låghusen bor man alltså om man är lite för fin för att bo i höghusen, där jag bor. In the ghetto, som Elvis sjöng. Förmodligen var det Flogsta han sjöng om, men det är väl inte helt klarlagt. Ska kolla det vid tillfälle.
Hej så länge.



Smoothieman goes rough
2 september, 2008, 9:44 e m
Filed under: Fisk, mat | Etiketter: , , , , , ,

 

För några dagar sedan fick min kära mammas gamla mixer. En gulnad liten rackare av märket Braun. Det var, som man säger, en vändpunkt i mitt liv. Jag är inte den jag var.Mitt liv, de få timmar jag inte slavar på jobbet dvs, kretsar numera kring Dagens Smoothie. Jag har föresatt mig att var dag göra en nyttig och hälsobringade fruktsmoothie, full av vitaminer och glada antioxidanter.
Halv nio är Smoothie-tid. Jag släpper det jag har för händer och hämtar mixern. Under nästintill rituella former bär jag den gulnade stavmixern till köket och skrider till verket. Det känns som ett heligt uppdrag, ett kall. Som en arg jihad-mixer mosar den såväl bananer som äpplen, den skonar ingen. Och sedan står den där, Smoothien.
Ofta spiller jag lite också.

Idag gjorde jag en smoothie som smakade tapetklister, men med en ton av gammal alg samt en svag odör av fisk. Konsistensen (ve den klumpiga sörjan!) ska vi inte ens tala om. Den var, som ni kanske förstår, totalt odrickbar. En förkastlig smoothie, åt hån mot hela smoothiegenrén faktiskt. Det märkliga var att jag enbart använt förstklassiga råvaror, prima äpplen, oskuldsvit vanilj och marknadens finaste yoghurt.
Hur kunde det gå så fel? Sabotage? Stod mars i kräftans vändkrets och spred dåliga energier?
Kanske. Alternativt är jag helt oduglig på att göra smoothies, men jag vägrar stoiskt att kolla i recept. Jag ska tämja mixern på egen hand och lära mig smoothiemakandets ädla konst tänker jag. Imorgon är det dags igen.
Smoothiedags.
Nu är jag väldigt trött.
God natt.