Institutet för Vardagsnära Upplevelser


bücher
13 oktober, 2010, 4:51 e m
Filed under: Bonjour tristesse, Kulturkoftan | Etiketter: ,

Om dyslexi betyder lässvårigheter borde alexi betyda total avsaknad av läsning, vilket drabbat mig. Eftersom jag är ledig från mitt nyvanliga jobb för att göra en annan grej idag hade jag tid att inspektera att läsa-hyllan, där inte mindre än 27 olästa böcker från diverse bokreor, julaftnar och inte minst helgens bokbytar-abend stod. Eftersom jag omöjligen kan bestämma vilken av dem jag ska börja med lär de står kvar där och titta anklagande på mig när jag går förbi framöver också. Jag vågar betta på att de snart blir 28 .

I och för sig hade jag kunnat läsa på pendelbussen, men dessvärre är det så att jag måste halvsova då. Finns inget bättre ställe. Det är varmt och gungar lite, det är som en timmes snoozning. Igår drömde jag dessutom en sjuk dröm om kakor. Jag skulle räkna alla kakorna i en lägenhet, men efterhand upptäckte jag att det hela tiden spawnade nya kakor, och att de som bodde i lägenheten dessutom gömde kakorna för mig. Men jag var grym på att hitta kakor. Det är inte alla som är så lyckligt lottade att de får drömma om kakor på morgonen. Dessutom är bussen enda varma stället jag vistas på. Vårdcentralen har en medelinomhustemperatur på 17 grader, vilket ändå är tropiskt jämfört med hemma. Men bussen är varm och skön. I förrgår satt det dessutom en farbror bakom mig och väste fram meningar på vad jag tror var spanska, som en liten bonus. Det kan vara spännande också.

Äsch. Hade tänkt skriva så att det blev lika långt som bokbilden till höger, men det funkar inte. Det är för långt ned till botten, och framförallt för kallt. Dags för ett varmt bad. Hej.



Mein Buch der hat drei Ecken
25 december, 2008, 4:25 e m
Filed under: Kulturkoftan | Etiketter: , , ,

Jag har varit med om en del sen i höstas.
Jag har suttit i ett träd vid östkusten (i USA) och tittat på ruiner, promenerat och fått foten uppskuren. Jag har bott i en amerikansk förortsvilla med två barn, varit olycklig, och lärt mig varför svenskar är oroliga trygghetsnarkomaner i somligas ögon. Jag har sett en gammal rättspsykiatrisk anläggning på en ö utanför Boston, till och med varit en smula psykotisk själv. Jag har blivit plågad av en sadistisk katt, varit bittert nostalgisk och tänkt på sham, blivit missförstådd i Italien och blivit bestulen på en resväska i Hong Kong.

Jag har varit i ett fängelse i Algeriet, bevittnat en begravning, ett mord och en märklig rättegång som följde på det. Jag har bevittnat märkliga experiment med likdelar och funderat på vilka svårigheter människor har att hantera konsekvenserna av sitt eget handlande och deras vilja att fly från dem.. Och så har jag blivit trött i ögonen.
 

 

Jag har läst en del böcker alltså. (Vilka kan det vara? 5 poäng per rätt svar…)
I verkligheten däremot har jag inte hunnit med så mycket, i alla fall inte saker som ser särskilt dramatiska eller spännande ut när man skriver ned dem. Men jag gillar ju att läsa.
Egentligen skulle jag vilja tvinga (under hot om så krävs) mina vänner att läsa samma böcker som jag. Det är så mycket roligare att prata med någon om boken efteråt, om man har tolkat den på samma sätt, tänkt på samma saker, uppskattat samma delar. Läste en kurs förra terminen där det ingick att läsa några romaner och sedan diskutera dem på seminarier, var riktigt kul. Vi får se om jag (med eller utan hot) försöker skrapa ihop en privat seminariegrupp. Fast antagligen inte. Dels är jag lite för slö för sånt, dels vet jag inte riktigt om det skulle funka ändå.
Nej. Nu ska rödbetsochädelostgratängen värmas. Ich bin hungrich.