Institutet för Vardagsnära Upplevelser


Konspirationsteori bortskänkes pga allergi, väluppfostrad och (nästan) rumsren
25 januari, 2009, 7:37 e m
Filed under: Diffusa tankar, Helg | Etiketter: , , ,

Har ägnat eftermiddagen åt att läsa om växthuseffekten och dess konsekvenser. Inte munter läsning. Sedan snubblar jag över några lustiga bloggar. (Klimatbluffen bl.a., googla lite på ’climate scam’ så hittar du garanterat fler.)

Tittar sedan runt bland en massa andra sidor om varför global uppvärmning är en bluff.
Tydligen finns det många skäl att vara misstänksam mot växthuseffekten. Den vetenskap som ligger bakom teorierna om en global uppvärmning orsakad av människans koldioxidutsläpp håller visst inte måttet, och det som egentligen driver dem som varnar för växthuseffekten är egentligen politiska (och forskningspolitiska) skäl, för att inte tala om att det ligger i medias intresse. Allra mest poppis verkar det vara att hävda att temperaturökningen beror enbart på naturliga variationer, ökad solinstrålning (som ju iofs påverkar i verkligheten också) m.m., och inte på människans utsläpp av koldioxid.

Känner hur jag blir lite sugen att starta en egen konspirationsblogg, men är lite osäker på vad jag ska driva för tes. Kanske ska jag avslöja sanningen om att solens UV-strålning inte alls ger ökad risk för hudcancer (nej, det är förstås inte solstrålningen, det är de ökade koldioxidnivåerna… är de inte skyldiga till växthuseffekten måste den väl vara skyldig till något). Fast jag vet inte om det är tillräckligt konspiratoriskt.
Kanske borde jag istället avslöja att hunger (och för all del även svält) egentligen inte finns, det är bara en bluff från ICA för att öka matförsäljningen. Lite på samma sätt som att man ju egentligen inte behöver el för att t.ex. lampor och datorer och sånt ska funka, som Vattenfall och elbolagen påstår…

Vi får se. Nu, efter att ha chockerat mig själv med att träna på självaste vilodagen måste jag bestämma vilken kvällskurs jag ska läsa den här terminen. Modern idéhistoria, en sociologikurs om tolerans och grejer eller något om livsfilosofi och ansvar för världen.
Och så måste jag se en film. Toodiloo!

Annonser


Varför Office-paketet är bättre än verkligheten, del 1
20 januari, 2009, 10:33 e m
Filed under: Bonjour tristesse | Etiketter:


En praktisk funktion som finns i Word men inte i verkliga livet.

blo

Ctrl-Z



21:01
16 januari, 2009, 9:03 e m
Filed under: Dikt | Etiketter:

Ni kanske undrar hur det går för mig och kontorsstolen? Det går bra. Vi glider fortfarande omkring i korridorerna. Har upptäckt att man kan köra i cirklar om man tar korridorerna runt stora konferensrummet. Gissa hur många laps jag kör dagligen? Fem, ungefär. Mitt arbetsliv är så spännande numera att det skulle räcka till en hel Dilbert-strip. (Stegräknaren däremot har inte mycket att göra nu när jag åker så mycket stol.) Efter jobbet far vi till skateboardrampen och åker lite, jag och stolen. Man får inte roligare än man gör sig. Sedan rullar jag hem och lagar middag. Det är mycket med det jordiska.

Jag har märkt att man inte behöver hålla sig så strikt tills sanningen i en blogg som i verkligheten. Det skulle kunna vara befriande, tänker jag mig. Hejdå.



Glidarstolen
12 januari, 2009, 9:46 e m
Filed under: Arbeit, Bonjour tristesse, Diffusa tankar, Kulturkoftan

Idag på jobbet fick jag en present. L sa ’vänta, du ska få en present’ och så fick jag det. Förväntningarna var på topp, jag har en lång historia som gåvomottagare på jobbet. Jag har mottagit:

* En spenslig tomatplanta
* En ordbok (muta från Cipralex-företaget)
* En chokladask av paradistyp
* En bok om olika organ
* En metallbit från Thailand med mycket stark lukt
* Presentkort

Varje gång blev jag glad, som Emma på julafton. Speciellt metallsaken och tomatplantan sätter jag stort värde på. Chokladen slank ju också ned förstås.
Thaimetallen ligger i ett skåp. Tomaten bor i köket. Den är 3 meter lång, 3 millimeter tjock och slingrar sig som en orm. En blek orm med gulgröna blad på. Snart har den inkapslat hela mikrovågsugnen med slinger. Kanske har den sett boaormar på Discovery, inspirerats och avser sluka mikrovågsugnen hel. En driftig tomatplanta minsann. Ibland försöker jag säga till Emma att tomaten gjort sitt, att den inte ser frisk ut och att den dessutom är en estetisk olägenhet. Jag får visserligen lite dåligt samvete, som alltid när jag talar illa om blommor och tänker slänga ut dem, men jag känner att någon måste vara hård mot den och att denne någon i det här huset är jag. Sen säger jag som det är, att den ska ut, och Emma blir arg och så ska den inte ut längre. Tur för smaltomaten att den har en så engagerad beskyddarinna. Men jag smider planer jag. Tomaten går inte säker.

Jag kom på en sak jag måste berätta om smaltomaten. Härom veckan värpte den en liten grön tomat. När tomaten var ungefär lika stor som en (stor) ärta blev den för tung för grenen, som gick av. Nu kanske ni får en uppfattning om hur mesig tomatplantan är.

Ja, jag fick en present ja. Något riktigt fint, en stegräknare. Den är nästan som ett litet husdjur där den ömhetstörstande klamrar sig fast vid bältet. Tvångsmässigt (men plikttroget) räknar den mina steg, fast det är lågkonjunktur, den är faktiskt i stort sett arbetslös, för jag går inte så mycket. Ska jag kortare sträckor rullar jag runt på min kontorsstol och ska jag längre sträckor tar jag cykeln.

Kontorsstolar med hjul är något jag gillar. Tröskeln till mitt rum är inte så hög och jag har funderar på om jag kanske skulle börja rulla ut i väntrummet på min stol och hämta in patienter. Det vore lite arty, jag skulle göra det i konstens namn. Ett sätt att ställa frågor; om livet, om våra roller, om stolar med hjul. En exposé över människans bräckliga natur och eteriska väsen: vem är patient, vem är läkare? Och vem har den grymmaste kontorsstolen? (Underförstått är alltså att jag har den grymmaste kontorsstolen, vilket alla skulle se när jag rullade fram i den.)



Natürlich
10 januari, 2009, 6:18 e m
Filed under: Diffusa tankar, Helg | Etiketter: , , ,

Jag sitter och väntar, och det kommer jag att göra i fyra minuter till. Sen händer det saker.
Egentligen väntar jag inte bara, jag äter russin också. Naturliga russin från Kalifornien  står det på paketet, och det litar jag på. (Sun Maid, om du blir sugen på att prova.) Har man, som jag, klass und finess äter man naturligtvis under inga som helst omständigheter onaturliga russin. Hemska tanke. Fast jag är lite nyfiken, ändå. Måste kolla upp var man köper sådana. Kanske på elgiganten?

Men nu måste jag gå.



A fine pine
4 januari, 2009, 3:30 e m
Filed under: Helg, Kalas, Reise

Jag bluffade i förra bloggen, nyår firades inte alls i närheten av Sigtuna, det var såklart Strängnäs jag menade. Fast jag kan fortfarande inte skilja på dem, och i hemlighet tror jag nog att Strängnäs är ett smeknamn för Sigtuna.

Hur som helst åkte vi dit. Hej hej, ät ät, prat prat, pang pang, skål skål och så lite sova till slut. Det är väl ungefär så nyår går till. Jag minns att jag skickade 2 timmar sena nyårsSMShälsningar till folk och skyllde på att jag gick efter grönlandstid och tyckte det var mycket roligt. Trots att det inte var så roligt. Men mobilnätet är ju hur som helst förstoppat vid 12slaget.

Vi sov över, och nyårsdagen hade superduktiga E2 fixat frukost och allt. Vi satt och småpratade på förmiddagen, egentligen tycker jag att det var mkt trevligare/roligare/bättre än själva nyårsfirandet, har svårt för det där högtidliga nyårsfixandet.
Kameran, som sovit sig igenom nyårsafton med vaknade (till skillnad från mig) pigg och alert på nyårsdagen och vi fick gå ut och rasta den, dessutom skulle ju E2 visa Tallen.

is2Ice is nice. Jag har rim-skillz.

nJag har även motljus-skillz.

battleJag och E1 gör upp. Relationskonflikter löses bäst med istappsfäktning.

katzeE2s übersöta katt.

kramUtlovat tallbevis

Nu ska jag spela Wii. Det är viktigt.