Institutet för Vardagsnära Upplevelser


Sartre har en liten snopp
14 mars, 2007, 4:41 e m
Filed under: Bonjour tristesse

Förresten gick båda proven bra. Ögon- och öron-tentorna. Det här säger jag inte i hopp om att håva in beröm, bara så att det blir klarlagt och så att ingen som genom bloggen eller på annat sätt följer mitt liv och dessutom är lite nervöst lagd oroar sig över detta. Överlag oroar sig folk över mycket. För mycket.
Folk oroar sig över saker de inte kan påverka. Det blir ju ingen gladare över. Istället får dessa oroliga själar högt blodtryck, mer stresshormoner, sämre blodfettsbalans och i förlängningen en ökad risk för hjärtsjukdom. Detta är förmodligen inte något de oroar sig för, dock.
Förmodligen skulle de dock bli ännu oroligare om de visste, få ännu högre blodtryck, och vips är vi inne i en ond spiral. Sådant ska man inte tänka på för länge. Då vet man aldrig vad som kan hända. (Det låter för övrigt som ett bra skräckfilmsnamn. ”Den onda spiralen”. Blev filmen en succé skulle det förmodligen göras såväl en hollywood-remake (”The Evil Spiral”) som en taskig uppföljare ”Den onda spiralen 2 – Spiralens återkomst”. Nåväl.)

Folk oroar sig över saker de kan påverka också, istället för påverka dem. Det är inte så smart. Påverka är ju skitbra. Det är påverkan som gäller om man vill komma någonstans här i livet. Det heta tipset kan både Deepak Chopra och mr Atkins köra upp både här och där.

Jag är sugen på att påverka, känner jag.
Nu påverkade jag en kopp som stod på skrivbordet. Jag påverkade den så att den välte. Inte för att jag oroade mig över att den stod upp, men jag påverkade  i alla fall. Genom petning. Jag gjorde skillnad, kan jag intala mig. I made a difference.
Nu blir jag sugen på att påverka någonting annat.
Nyss nöp jag en av mina krukväxter i bladet. (I ett av dess många blad, om man ska vara noga, vilket man stängt taget sällan behöver vara.) Huruvida det påverkade växten eller inte återstår att se. Än så länge ser jag inga spår av påverkan men ibland tar det tid, som t.ex. när det gällde Nelson Mandelas och Gandhis kamp för fred och rättvisa. Det tog tid, men till slut resulterade kampen i en hel väldig massa påverkan. Så kan det kanske bli med mitt blad-nyp också, även om jag tvivlar. Men jag får inte låta mitt tvivel påverka mig! Nog måste Mandela ha tvivlat nån gång han också när han satt i finkan. Men tänk om han hade lagt av då. Nej, eller hur. Man måste tro på det man gör.
Nåväl.
Nu måste jag torka skrivbordet. Det visade sig att koppen jag påverkade inte var helt tom.

Medan jag torkade upp teet funderade jag på det här med att påverka. Man påverkar ju ständigt. Det blir nästan för mycket, kan man tycka. Varje situation är ett val, och vad man än väljer påverkar man på något vis. Nu närmar vi oss Sartres existentialism här.
Den gillar jag inte. (Man blir inte en bra filosof bara för att man är fransman och skriver böcker, skulle jag vilja säga till honom. Din etik är slapp, skulle jag fortsätta, men sen skulle jag nog inte gå längre i min polemik i rädsla för att göra honom ledsen.) Så jag ska skriva om något annat. Eller nej, det ska jag inte alls. Det här har ju blivit rätt långt, och för att folk ska orka läsa klart är det nog dags att sluta nu. Dessutom har jag blivit sådär sugen på att påverka igen.

Hejs svejs.

Annonser