Institutet för Vardagsnära Upplevelser


Traum, Arbeit, Wahlborg
29 april, 2008, 6:58 e m
Filed under: Diffusa tankar, Succé | Etiketter: , , , , , ,

Inatt jag drömde något som jag aldrig drömt förut. Jag drömde att jag var vän med en beduin. Han hade ett tältläger (med kuddhörna) i ett stort rum som påminde lite om expeditionen på medicinakuten. Beduinen var ovän med andra beduiner som också hade sina läger i rummet. Alla hade färgglada sidenkuddar, de kom och satte sig på varandras kuddar och det blev allmänt dålig beduinstämning. Jag kände väl att det var dags att dra vidare, för det gjorde jag.
Jag var hemma i mitt korridorsrum och arbetade hårt, jag rensade duschavloppet. Till slut lyckades jag bända upp golvbrunnen för att se vad det var som täppte till. Det var en hyacint som slagit rot där, visade det sig. Men den hade torkat lite och jag förstod att det såklart var därför det var stopp. Det slutade med att jag grävde upp hyacinten, skämdes över att jag berövat den dess livsutrymme men också glad att det skulle gå att duscha igen.
Sen ringde klockan, och jag vaknade. Nu är vi tillbaks i verkligheten alltså. Jag tror aldrig jag drömt att jag vaknat. Det kanske inte går.

Jag gjorde mig färdig, klädde mig i lagom propra kläder, och cyklade mot jobbet. Cykeln, min fula cykel, rullar lätt när solen skiner. Sen kom jag fram, oväntat.
Jag gillar jobbet, det måste jag säga. Mottagning är roligare än avdelning. Avdelningar är bra om man vill ha mycket pesudofritid och surfa på jobbet. Mottagningar är bra om man faktiskt vill göra något. I motsats till vad man kanske kan tro när man läser min blogg så vill jag faktiskt göra något. Något bra. Och det finns mycket som behöver göras, ibland känner jag att jag gör det riktigt bra, och då trivs jag lite extra och blir glad i själen. Kanske skriver jag mer om det där en vacker dag. Ibland känner jag i och för sig att jag gör det dåligt också. Då åker jag hem och ojar mig lite. Det känns inte så bra.

Imorgon är det valborg. Det är det närmsta vårblot/orgie man kommer i Uppsala. Folk är många, glada och de är fulla. Utom några stackare som jobbar. Lyckligtvis är jag ledig från jobbet (det trivsamma) och deltar i orgien.
Hej och hå. Såsom traditionen bjuder blir det pickenick och Southern Comfort och galopp. Årets sällskap är fullt av jokrar, och det oroar mig lite. Folk är ju inte så roliga alltid. I det avseendet är jag en liten otrevlig elitist. Men det är ju så, det duger inte att hymla med det.
Vår illa dolda narcissism, det är väl det som gör oss mänskliga?



The Blair Squirrel Project
26 april, 2008, 4:27 e m
Filed under: Succé | Etiketter: , , , , , ,

Häromdagen såg jag en fet ekorre, idag gick jag ut i stadsskogen på jakt efter fler. Tyvärr gick det inte alls bra, de feta ekorrarna gömde sig skickligt. Men jag ska berätta hur det gick ändå, för det var spännande må ni tro.

Jag letade runt planlöst till en början, njöt av solen, kände mig mulle. Efter ca 7 skogsminuter händer det som alltid händer när jag vistas någonstans där det finns mer än 10 träd på samma ställe: jag går vilse. Men jag har den bestämda känslan av att den feta ekorren sitter och lurar längre in, så jag fortsätter oförtrutet. Skogen blir mörk och kuslig, precis ett sådant ställe där feta ekorrar håller till tänker jag.

Ytterligare sju minuter senare är jag fortfarande vilse, (de ekorrfria) granarna ser onda ut och jag förstår att gammelekorren överlistat mig och att han snart tänker dyka ned från en gren och sluka mig. (Det är såklart så han har blivit så tjock.) Jag får hemska flashbacks från zombiefilmen vi såg häromveckan och tänker att jag inte vill dö. Inte så här ung, inte utan att ha ätit upp den supergoda chokladkakan i kylen. Sedan tänker jag på Blair Witch Project och inser att det var amatörmässigt och gå på storviltsjakt utan rejäl beväpning. Jag snor runt bland granarna och inser att jag aldrig lär få se asfalt och civilisation igen när jag plötsligt stöter på den feta ekorrens onda hantlangare: en chihuahua av plåt:

Jag inser att min sista stund är kommen. Chihuahuan är en alltför svår motståndare, men jag ger inte upp utan en fajt. Man måste tänka på den damaturgiska kurvan.
Det blir en jättespännande duell, lite som i Star Wars eller Sagan om ringen eller så. Chihuahuan gläfser på det ettriga sätt som chihuahuas gläfser och jag fräser (ungefär som en katt) vilket jag råkar vara bra på. Tillslut efter ofantliga mängder dramatik och många snygga moves från min sida besegrar jag den. Små fåglar, vitsippor, rådjur och annat som finns i naturen har samlats för att bevittna den avgörande uppgörelsen och applåderar nu vilt åt min ärorika seger. Den feta ekorren sitter förmodligen i sin gran och darrar och ångrar att han lurat dit mig. Tji fick han. Under segeryran inser jag att jag varit ungefär 100 meter från norbyvägen hela tiden, går ur skogen och sedan hem och äter segeryoghurt med segermüsli.
Nu skriver jag en blogg om det hela.

Sensmoralen, för den som inte är van vid att läsa sedelärande sagor, är alltså att man ska passa sig för feta ekorrar.
Hur som helst rekommenderar jag alla eventuella uppsalabor som läser bloggen att ge sig ut i stadsskogen på jakt efter plåt-chihuahuan. Det är nog det mest surrealistiska man kan få se i uppland these days.



När själen måste bajsa
24 april, 2008, 7:15 e m
Filed under: Succé | Etiketter: , , , ,

Min påtvingade kavalkad av anstötlighet har uppenbarligen smetat av sig på dagens rubrik, och det är förstås bara att beklaga. Men i övrigt går väl folkuppfostrandet bra. SSFNVDMFOOSF (Svenska Sällskapet för Nykterhet Vissa Dagar men framförallt Obeveklig och Sträng Folkuppfostran) känns som en organisation i tiden, och själv har jag vetat hut en hel dag! Uppfriskande. (Jag tror dessutom att några av överläkarna gått med i SSFNVDMFOOSF i smyg, för på morgonmötet satt de och läxade upp/försökta uppfostra varandra så gott det kunde. Bittermoralismen klingande som ljuv musik i mina öron och den ansträngda stämningen kändes ytterst stärkande.)

Men åter till rubriken, hur tänkte jag? Jag tänkte på lite enkel fysiologi. Kroppen producerar en massa slaggprodukter som måste ut, och kroppen har mycket riktigt finurliga system för att göra sig av med dem. För den rumsliga renlighetens skull ska vi inte gå närmare in på systemen, men så är det.
Då tänkte jag, i min Outgrundliga Visdom™, att även själen samlar på sig en del slaggprodukter som måste ut. Gamla unkna tankar och så. Men själen bajsar inte så mycket.
Hur blir man då av med det själsliga avfallet kanske du undrar? Låt mig förklara! En del av det, har jag kommit under fund med, åker med största sannolikhet ut när man nyser. Några andra rationella skäl för något så konstigt som nysningar har jag inte kunnat komma på. Men en del blir kvar. Då mår man dåligt, kanske får man en släng av depression. Det måste ut på annat sätt. Den hemliga lösningen är att börja skriva dagbok. En tankekompost. Det ska jag göra. (Det ska alltså inte ske på bloggen utan i största hemlighet.)
Jag minns när jag skrev dagbok, för längelänge sedan. I högstadiet, var det nog. Det kändes bra det. Då var jag harmonisk. Litterär KBT. Sen slutade jag och blev den bittra folkuppfostrande stofil jag är nu.

Det känns som att jag ändå inte kan skriva 90% av det jag egentligen tänker här i bloggen eftersom för många jag känner läser det för att jag ska vilja vara alltför privat, och det mesta som har med jobbet att göra är sekretessbelagt. Andra saker, som att jag de senaste dagarna gått och gnolat på en Christer Sjögren-låt, är helt enkelt för genanta.
Den (dagboken) blir nog rolig att läsa sen också. Det kan ju vara kul att veta vad man tänkte för 20 år sen. 2028 ska jag sitta och skrocka gott.
Fast jag skriver blogg också. Då och då.

En sak till:
I förra veckan såg jag en jättefet ekorre. Jag minns den fortfarande tydligt. Den satt på en gren och skulle äta, men så tappade den sin nöt. Jag tänkte att det kanske var lika bra.
Nu: Fable.



Vet hut!
21 april, 2008, 9:26 e m
Filed under: Bonjour tristesse | Etiketter: , , , , , ,

Ah, det här blir mitt första trevande försök i folkuppfostrandets ädla konst! Eller om det mest är en ursäkt att visa upp ett osedligt skivomslag. Nåväl. Till nästa blogginlägg dyker upp kan Ni gott veta hut i största allmänhet. (Alternativt kan Ni låta bli att lyssna på Johnny Delgada och således inte låta Er befläckas som ett led i hutvetandet.)

22:30
Jag tittade precis på min blogg och skämdes en smula. Speciellt hur lågt de har skurit bilden i nederkant är synnerligen anstötligt. Jag är i vart fall en smula anstött. Moralisk uppryckning utlovas till nästa inlägg!



SSFNVDMFOOSF! (ansök om medlemskap redan idag)
20 april, 2008, 10:35 f m
Filed under: Kulturkoftan, Succé | Etiketter: , , , , , ,

Det finns få saker man kan bli segare i huvudet av än nattjourer, och speciellt fredagsnätterna har särskilt seghetsframkallade kvalitéer. Är länets invånare glada och har en god mentalhygien får man till och med sova en liten stund. Jag fick inte sova en stund. Det var som sagt fredag, och förutom de vanliga diagnoserna kom polisen in med folk som druckit och ätit knark. Jag misstänker starkt att stora delar av stadens poliskår ägnade natten/morgonen åt att skjutsa in bygdens samlade snedtändningar.
Det hela var mycket moraliskt uppbyggligt (för mig), som är mindre sugen på att knarka än någonsin. Istället har jag googlat fram ”Svenska Sällskapet för Nykterhet och Folkuppfostran”. Speciellt det där med Folkuppfostran lockar mig. Det låter som ett riktigt stofilgöra. Perfekt för mig, m.a.o.. Jag har ju länge ansett att folket behöver uppfostras, och med en så mäktig organisation bakom mig kan det inte gå fel. (Stofiler unite!) Fast det där med total nykterhet vet jag inte. Kanske kan jag bilda en utbrytarfraktion? ’Svenska Sällskapet för Nykterhet Vissa Dagar men framförallt Obeveklig och Sträng Folkuppfostran’,(i folkmun kallad SSFNVDMFOOSF). Jag tror det finns en viss potential där.

Sen blev det lördag, som det ju ofta blir efter fredagar. På lördagen sov jag, gott och länge. På kvällen tänkte jag att jag skulle uppfostra folket, men det blev tyvärr inte tid för det eftersom vi skulle till låghusen för film, prat und gemüt. Det var min tur att bestämma såväl film som tema (vi gör det i tur och ordning på stofilmanér), och det blev tüsk prettofilm (der Himmel über Berlin)  (eller das Himmel?) med bier und agurk. Den var bra, och dålig. Så kan det vara med tyska prettofilmer.

Nu ska jag gå och handla bullar und frallen. Det finns inget annat sätt att få upp Emma på söndagar.

 

 

 



Det var bättre förr (typ under jura)
18 april, 2008, 1:06 e m
Filed under: Stofilism | Etiketter: , , , , ,

Somliga har alltid varit konservativt lagda och haft den goda smaken att uppröras av sådant som man bör uppröras över. På 60-talet var det de långhåriga pojkarna i Beatles, på 70-talet den förskräcklige Alice Cooper, numera är det kanske den yngre generationens utmanande klädsel och hängiga byxor, vad vet jag?

Själv har jag nyligen upptäckt att jag blir upprörd av Odyssén. Upprörd, och indignerad. Och den är ändå 2700 år gammal. Jag är förmodligen det konservativaste som finns.
Möjligtvis med undantag av Margret Thatcher, om hon fortfarande lever.
 



WordPress & intelligent design
15 april, 2008, 10:26 f m
Filed under: Arbeit, Bonjour tristesse | Etiketter: , , , , ,
För att stilla all eventuell oro kan jag avslöja att jag inte blev zombiemat efter den förra bloggen. Jag undkom med nöd och näppe, och i tacksamhetens rus beslöt jag mig för att dra mig tillbaka (till mitt mottagningsrum) och filosofera över tillvaron, evigheten och livet i största allmänhet. (Mja, ibland kommer det förstås patienter också, men det är bara en parentes.)
Nu senast är det det här med ”Intelligent Design” som jag har klurat på. I(ntelligent)D(esign)-förespråkarnar ger evolutionsteorin en diss och man menar att Gud haft ett finger med i spelet, ett lite aktivare finger än vad evolutionsteorin medger. Men uppenbarligen har de fel, har jag kommit fram till. Det avgörande argumentet emot någon form av intelligent design av saker och ting är WordPress. WordPress.com, detta ondskans och frustrationens redskap, är på inget sätt funktionellt, däremot ett mkt bra exempel på unintelligent design.
Nu har jag t.ex. försökt ändra storleken på den här texten 17 gånger (det har, som ni ser, misslyckats). Frustrationen har nått oanade höjder. Tur att jag har bra tillgång till lugnande medel…

PS
För övrigt har fortfarande ingen som sökt på bilar hittat hit. Jag är mycket besviken. Doch har en stacakre som varit på jakt efter ”världens minsta dinosaurie” kommit rätt (hit), liksom en som var ute efter ”heja björn armborst”. Brawo!
DS