Institutet för Vardagsnära Upplevelser


prioritera
26 november, 2011, 8:26 e m
Filed under: Diffusa tankar, Succé | Etiketter: , , , ,

Bygger man solceller på 7% av saharas yta räker det för hela jordens energibehov . Planterar man istället kakaobönor på 3% av saharas yta räcker det för hela min chokladkonsumtion. I mina ögon låter det sistnämnda som ett både viktigare och mer realistiskt projekt, och min personliga åsikt är att man bör sätta igång planterandet snarast.
De däringa solcellerna kan man väl också överväga, på sikt.



återfall
8 september, 2010, 7:24 e m
Filed under: chokladen | Etiketter: , ,

tänkte på choklad. tog fram en mannafrutti. åt den. letade planlöst i lägenheten. katterna tittade bekymrat på mig. letade långt in i frysen, hittade glass med choklad i. vacker choklad. fin choklad. god choklad. stram, lätt rundad smak, något jordig med en ton av skållade enbär och viss nötighet. fyllig, komplex men aningen kärv smak och doft av röda bär och nog ett gult bär, eller om det kanske är en tomat.
snart var den slut, och ångesten följde. inte den chokladlöses ljumna ångest utan syndarens avgrundskval.

(i fortsättningen blir det mannafrutti.)



Bjälke i ögat
26 mars, 2008, 9:40 e m
Filed under: Bonjour tristesse | Etiketter: , , , , ,

Ibland lyckas några av mina mest ambitiösa hjärnceller vakna ur sin efterjobbetslummer och faktiskt tänka en tanke eller minnas ett minne eller något annat sånt som hjärnceller gör. Idag kom en sådan liten driftig hjärnbit ihåg att jag blivit utmanad av mr Bergatroll för en tid sedan. Jag tänker att jag gör bäst i att svara på frågorna. Man är ju lydig, som en hund. Wie ein basset.

Vad gjorde du för tio år sedan? 
Jag måste ha gått gymnasiet antar jag. Jag var blyg och timid, i värsta fall hade jag också mittbena. En tragisk men trevlig uppenbarelse, på det hela taget. Inte som dagens osnutna ungdom alls, faktiskt. (Jepp, jag har blivit gubbe redan vid 26!)

Vad gjorde du för ett år sedan?
Jag pluggade, tror det var infektion eller hud eller ngt sådant som gällde då, bodde i samma korridor som nu, även om den var trevligare då. Jag längtade förmodligen efter våren också. På sätt och vis var faktiskt saker helt annorlunda då. Bätte och sämre.

Fem snask du gillar?
Ah! Äntligen en relevant fråga.
Lindt – Caramel & figs
Lindt – Madagascar
En mysko ekologisk mörk choklad som jag glömt namnet på men med ful design. Den hette något som jag tyckte påminde om ett läkemedelsnamn.
Marabou – Frucht och mandel
Maoam hallin. Hallin betyder alltså hallon, på mitt språk.

Fem sånger du kan utantill:
Broder Jakob och staten & kapitalet (märkligt). Vet inte om jag kan fler texter helt utantill. Det kan jag nog, kommer doch inte på vilka. Jag kan även tonen C.

Tre dåliga vanor:
Kommer jämt lite sent till jobbet, stänger inte skåpsluckor, hänger upp mig på vissa ord/uttryck som jag överanvänder, intermittent nagelbitande. Oj, det blev fyra. Jag är uppenbarligen en mycket, mycket dålig människa.

Fem saker du gillar att göra:
Det önskar jag att jag visste. Ibland har jag svår brist på produktiva tidsfördriv.

Fem saker du aldrig skulle köpa eller klä dig i:
Päls, foppafofflor, jeansjacka, jeansskjorta, keps.

Fem favoritsaker: 
Svårt. Jag har några minnen jag gillar, förmodligen fler än fem. Men sånt kanske är för eteriskt för att räknas?
Jag försöker komma på andra saker. Emma (i ett patriarkalt samhälle kanske flickvänner kan kvala in under ovanstående rubrik).
Annars har jag väldigt få saker jag tycker om så mycket. Inte för att jag inte gillar just mina saker. Jag gillar inte saker bara. Har en fisk i plåt jag gillar. Men inte så mycket.

Tre saker du ser fram emot:
Att få somna ikväll. Att resa bort i sommar. Att börja på mitt nya jobb nästa månad.

Nu vill jag inte utmana någon. Jag är fredlig.
Nu ska jag däremot läsa kamrat Ka:s blogg. Hon har tydligen bröjat skriva en, meddelade hon, och ingen är så trivsamt bitter som hon. Fast hon dissade vår indiska middag idag, och det måste hon straffas för vid tillfälle.

Toodiloo.



Andy
23 mars, 2008, 9:46 e m
Filed under: Kulturkoftan | Etiketter: , , , ,

Idag när jag vaknade hade jag smärtor i mitt huvud. Vad gjorde de där? De gjorde ont.
Sedan steg jag upp och åt 8 skivor bröd, men det hjälpte inte för bröd är inte alvedon. Bröd är inte heller ipren, eller magnecyl. Bröd är mjöl och vatten som varit inne i ugnen och vänt. Ofta innehåller det salt också. Förresten hjälpte inte alvedon heller. Livet kan vara svårt ibland.

På eftermiddagen gick vi (vilka vi, kan man undra) till Moderna Museet. Det var kallt (ute) och det var långt dit och Andy hade gjort filmer och färgglada bilder av soppburkar som personalen hade hängt upp på väggarna. Folk inkl. mig tittade på bilderna och förundrades över popkonstens förunderliga kraft!
Nej, nu ljög jag. Andys bilderna sa mig inte så mycket alls och flimmerfilmerna lyfte min huvudvärk till nya höjder. Jag kan förstå att han (Andy W) var en viktig figur när det begav sig, och hade en ny skojsig syn på vad konst kunde (skulle?) vara, men jag är inget fän. Så är det bara.

Sen har jag ätit choklad också.



Nöd och kval i Ulriksdal
23 mars, 2008, 1:08 f m
Filed under: Arbeit, Reise | Etiketter: , , ,

 Hej hopp. Det var en bra jour idag. Det var hyfsat lite att göra vilket dels innebar att jag slapp stressa (förutom bakjour är man ensam på helger), dels att jag hann lägga ordentligt med tid på de patienter som kom, vilket känns mycket bättre än sedvanlig jourhetstempo. På morgonkvisten träffade jag dessutom tidigare nämnda dr S som visade sig vara övertygad kommunist, och dessutom tar sig till jobbet iklädd trädgårdshandskar. Sånt måste man bara älska.

Man kan dessutom lära sig mycket värdefull info av patienterna. En avslöjade att det var Katternas Militärmånad nu, och att det var orsaken till att dennes humör var lite utöver det vanliga (vilket det sannerligen verkade vara). Denna info framkom alltså mellan episoderna då patienten med stor inlevelse sjöng kristna väckelsesånger och berättade om att det bodde en amiral tvättstugan.
 Fast det är långtifrån alla patienthistorier som är roliga, rätt ofta är det riktigt jobbiga sociala situationer men får höra talas om, missbruk och folk som mår riktigt, riktigt dåligt. Och ofta kan man förstås inte lösa ens i närheten av alla problemen från en akutmottagning, det handlar snarare om att lindra lite, och försöka ordna så att patienten får en så vettig uppföljning som det går.

På kvällskvisten tog jouren slut iaf, och det var dags att åka hem till mamma i Stockholm och påska lite. Det är så SJ kommer in i handlingen. SJ behagar med mig skämta aprillo (kanske på grund av att det är Katternas Militärmånad?). De har ersatt sina sedvanliga tyska precisionståg med något som ser ut som en smutsblek tunnelbanevagn. Det står ”Stockholm 19:37” (typ) på en elektrisk skylt ovanför spåret och jag förstår att det är denna bedrövliga ursäkt till tåg som ska föra mig till huvudstaden. Jag blir genast misstänksam, och inte utan anledning ska det visa sig. Tågeländet åker nämligen inte direkt till Stockholm, det ska tvunget åka via Knivsta, Märsta, Häggvik, Swaziland, Esbjerg, Helenelund och Sollentuna innan det tillslut stannar i Ulriksdal, som alltså är tågets slutstation.
Den som liksom jag är bra på Stockholmsgeografi eller bara råkar vara utrustad med en iq högre än pi förstår att det är stor skillnad på Ulriksdal och Centralstationen. Centralstationen ligger välplacerad mitt stan, Ulriksdal är en gudsförgäten förort där man förmodligen inte ens spelar bingolotto eftersom man är så deprimerad för att man bor så långt från ära och redlighet. Och för att där är så fult. Ulriksdal rimmar på oestetiskt på flera olika världsspråk.
Dessutom tog det dubbelt så lång tid som det vanliga tåget, och stackars jag hade nu inte ätit på någonstans mellan 3 månader och 7 timmar (hint: rätt svar ligger väldigt nära det senare). Men det gick ersättningsbussar till civilisationen, jag hem och fick mat, och vips blev allt mycket bättre. Tjo. Mat är bra grejer.
Och nu är det sovdags.