Institutet för Vardagsnära Upplevelser


Allt du behöver veta om öron-näsa-hals-sjukdomar
1 mars, 2007, 9:18 e m
Filed under: Bonjour tristesse

Imorgon är det tenta, men jag är redo. Jag har pluggat färdigt vad gäller öron, näsor och halsar. Jag kan en hel massa om dem. Om man är lite matematisk och avrundar uppåt kan man (precis som man kan säga att 2,934 är 3) säga att jag kan allt om dem.
Så låt mig i folkbildningssyfte helt kort redogöra för dessa fascinerande små varelser:

Först har man alltså ett antal öron, oftast två, placerade runt huvudet. För en amatör kan de se ut som två små rudimentära vingar, men det är de alltså inte. De är, vilket jag tror jag nyss nämnde, öron.
Dyker man in i själva örat kan man finna både hår, vax, trumhinnor, stigbyglar, hammare och en massa annat bråte. Poängen med all detta intra-auriculära armatur är att det ska kunna bli något fel på den så att jag få något att plugga in, farbror doktorn någonting att göra och stackars patienten något att ha ont i.

Herr Näsa är ett fånigt litet organ på huvudets framsida. Tittar man under kjolen på näsan ser man inte mindre än två hål i vilka det frodas hår och ofta även en liten klick snor. Med näsan luktar man på saker runt omkring en, t.ex. på blommor, strumpor, curry och annat som luktar gott och bra. Är det så att det är själva näsan som utsänder dofter, mindre behagliga sådana dessutom, har man en bakteriell infektion i den. Det är, har vetenskapen kommit fram till, dåligt. Har man otur dör näsan, och man förvandlas till Michael Jackson.

Halsen, lägligt placerad mellan axlarna och huvudet så att inget mellanrum ska uppstå där, är mest till besvär. Den är som en autobahn för både mat som vill till magsäcken och luft som vill till lungorna, men oftast blir det fel på den. (”Stau”, som tyskarna säger när de försöker säga ”kö”. Om man ska fortsätta autobahnliknelsen alltså, vilket vid närmare eftertanke inte alls tycks lämpligt.)
När det gäller halsar kan precis allt gå fel. Man kan råka sniffa lite på ett virus och få ont i den. Eller så kan man fastna i en giljotin, och vips så går halsen av. Värst blir det om man försöker sig på att äta. Maten fastnar, jämt, och det blir problem. Annat kan fastna också:
Tant Agda sväljer sin tandprotes och får hicka (i bästa fall) och andningssvårigheter (i värsta fall). Då den cyanotiska blå färgen Agda börjar anta när hon inte längre kan andas på ett bra sätt inte alls matchar hennes gröna klänning måste man genast agera för att återställa ordningen. Förslagsvis fiskar man upp löständerna, eller eventuellt skär man ett litet hål på halsen och säger att nu Agda, nu kan du andas som folk igen.

Det var det. Som ni hör har jag stenkoll på området. Jag kan inte tänka mig att det blir några problem på tentan imorgon.

Annonser