Institutet för Vardagsnära Upplevelser


Psyk-ält
17 mars, 2008, 8:40 e m
Filed under: Arbeit | Etiketter: , , , ,

Hej måndag.
I fredags slutade en grek (fotogreken) på avdelningen, men idag kom två nya (greker). Det är lite udda att i stort sett hela psykiatrin här består av greker (och mig), men så är det. 13 stycken greker in alles. Och de är riktigt trevliga allihop, mer eller mindre.
Doch varierar det hur bra svenska de pratar, vilket måste vara rätt svårt när man jobbar på just psyk, där ju språket i stort sett är det enda undersökningsinstrument man har.
Det är ju iofs mycket lättare att förstå ett nytt språk än att tala det. Jag tänker mig att situationen kan vara lite jobbigt för patienterna också eftersom man ju gärna vill känna sig förstådd av den man pratar med, och om hxn inte pratar så bra så tänker man väl lätt att hxn inte förstår så mycket heller, vilket hxn ju mkt väl kan göra.
Fast egentligen tror jag nog att det där rätt ofta kan gälla väl så svenskpratande läkare som, när de faktiskt förstår patienten, helt enkelt inte lyckas med/tänker på att förmedla det också, vilket såklart får som resultat att patienten inte tror att hxn har förstått, och därmed inte tror på behandlingen heller. (Det är tydligt en rätt liten andel av alla recept som skrivs som faktiskt hämtas ut, och en ännu mindre del av läkemedlen som faktiskt används som ordinerat.) Synd och rätt onödigt…

Vet inte riktigt vad jag skulle komma med det. Kommunikation är svårt, typ.
Apropå något helt annat så har patienten som avslöjade min latenta gayläggning i förra bloggen börjat undvika mig. Innan ansatte hxn mig alltid med en massa skumma frågor och (påhittade) kroppsliga symptom (inkl. klassiker som Horn I Pannan och Orm I Näsan) som krävde akuta undersökningar, men nu har hxn börjat förfölja min käre kollega dr G istället. Lite skönt, måste jag medge.

För övrigt har jag fått ett nytt jobberbjudande som både känns spännande och läskigt. Mer om det sen, nu måste (ehum) jag till ICA och underhålla mitt chokladmissbruk. Ciao.

Annonser


HomoDoc
4 mars, 2008, 11:41 e m
Filed under: Okategoriserade | Etiketter: , , , ,

Det känns märkligt att försöka skriva ngn sorts dagbok här, men idog som jag är ska jag tvinga mig till det. Så, kära dagboksblogg, kan du gissa vad som hänt idag? Helt överraskande har jag jobbat.Jobb = lite patientsamtal, lite papperspill, lite dataklick.
Allt med betoning på lite eftersom det är rätt lugnt på avdelningen just nu. Egentligen blir det mest action när jag passerar mellan läkarrummet och avdelningsexpeditionen eftersom ngn patient alltid lyckas haffa mig och fråga något. Oftast är det samma patient, och oftast är det rätt udda frågor jag får. Idag kom hxn (sekretess & tystnadsplikt… jag kan ju inte avslöja om det är en hOn eller en hAn) fram med en Se&Hör-tidning och jag blev tvungen att avslöja min favoritkändis. Jag försökte ållikt (och sanningsenligt) slingra mig från frågan och sa att jag inte hade ngn favoritkändis. ”Men någon du tycker är snygg då”, envisades patienten. Jag tänkte en liten stund och klämde till slut fram ”Johnny Depp”, av någon outgrundlig anledning. Jag tycker ju inte ens om karln. Försökte förklara för patienten att jag egentligen tyckte han var en medioker skådis som på tok för ofta ställer upp i halvkassa filmer, fast patienten hade slutat lyssna och stirrade på mig med uppspärrade ögon innan hxn chockerat utbrast ”är du… HOMOSEXUELL!??”. Aktiviteten i dagrummet liksom avstannade och en antal patienter och skötare vände blicken åt mitt håll. Det kändes faktiskt mer komiskt än pinsamt, och jag förklarade att jag inte kände mig särskilt homosexuell idag men att man nog kunde tycka att folk av samma kön såg bra ut ändå och fnissande slank jag iväg till fikarummet. Tycker dock att patienten tittat lite misstänksamt på mig sen dess…

Jag har haft ngn sorts tanke att jag alltid ska prata lite med patienterna och fråga hur det är när jag går förbi dagrummet eller träffar ngn i korridoren, fast ju mer jag försöker vara socialtrevlig desto mer märkliga frågor verkar jag få. Att småprata låter förresten kanske som det självklaraste i världen, fast alla gör absolut inte så, och jag börjar förstå lite varför…
(Mja, för den som inte förstått det eller följt min tidigare blogg är det alltså en psykavdelning jag jobbar på…)

Hoppade f.ö. kvällskursen idag eftersom jag kände mig sjuklig och dann, åkte hem och sov en stund istället. Hoppas bara jag är friskare imorron, har nämligen nattjour då. Det är ju rätt jobbigt som det är, och är man dessutom sjuk så är det verkligen inte kul. Att å andra sidan sjukanmäla sig inför en nattjour är inte direkt populärt heller eftersom någon annan stackare tvingas ta den helt oförberedd, dvs förmodligen ngn som dessutom jobbat hela dagen.
Vi får se, känner mig definitivt inte piggelin nu heller…

PS
Tack för kommentarerna, ni som kommenterat. När jag blivit lite bättre vän med wordpree kanske jag tillochmed lär mig svara på dem, och länka till folk och sånt…
DS