Institutet för Vardagsnära Upplevelser


Politbyrån måste agera!
29 maj, 2010, 4:42 e m
Filed under: Dikt, Kalas | Etiketter: , , , , , ,

Idag är det Eurovision och jag hejar på sovjets bidrag, eftersom det är bäst.
Lägenheten är (snart) städad, gästerna är (snart) här och sovjet har (snart) vunnit. Jag kan inte tänka mig att det blir på något annat sätt. Putin, eller vad deras nuvarande stormogul heter, lär ju ha kontakter i jurygrupperna. Och hjälper inte det får de väl annektera Polen och några grannländer och styra upp så att de röstar Rätt. Vinner inte Peter Nalitch and Friends (and hans stiliga mjukisbyxor) vet jag inte vad jag tar mig till. Ja ba döör, kanske.

Bjuder på en video gör jag också, på Bidraget!

PS
Jag kanske uttryckte mig lite drastiskt. I nödfall kan jag även acceptera att Tyskland vinner, alternativt Preussen.

Annonser


Den vidunderlige Krassimir
23 mars, 2010, 8:54 e m
Filed under: Diffusa tankar, Succé | Etiketter: , , , , , ,

Krassimir, lägg det namnet på minnet. Krassimir Avramov ställde upp för Bulgarien i Eurovision Song Contest för något år sen. Både låten och showen kan vara något av det värsta som framförts där, vilket ju inte säger lite. Senaste tiden har den fantastiske Krassimir har gått på repeat på youtube, och det är lika extremt roligt varje gång. Givetvis länkar jag till videon generös som jag är.

Det fina är att det börjar dåligt, sedan blir det gradvis sämre, tills det blir helt osannolikt dåligt mot slutet. (Några extra fina moments är den inlevelsefulla dansen (med lite luftgitarr) efter 1:30, falsetten vid 2:02 men kanske framförallt den mysiga tonen vid 2:38. Det kräver ändå en särskild talang för att missa rätt ton med en hel oktav.)

Förutom de uppenbart antidepressiva egenskaperna har vår käre Krassimir, denna renässansmänniska, också många andra talanger. På hans fan group på facebook kan man läsa att han numera sadlat om och blivit en fantastisk mimartist. Han insåg såklart att det är i mimen, den ädlaste av konstformer, de stora pengarna ligger. Trist förstås att karriärbytet berövar världen hans underbara röst – dock inte utan att sätta outplånliga spår i skivhistorien. För att citera Krassimirs hemsida: ”According to an old saying, one is defined by the company he keeps. Therefore, it is important to note that in December 2008, Krassimir is featured in the album “The Best Pop-Opera 2009, Volume 2”.  Important to note minsann. Personligen att det är important att få tag på The Best Pop-Opera 2009, Volume 2, som lär ha varit en riktigt storsäljare.

Jag förstår att Krassimirology på något slags objektivt plan nog inte är så roligt som jag tycker, men det hindrar ju inte att jag sitter och fnissar oavbrutet när jag tänker på honom. Så titta nu på videon du också och gå med i hans fan group du också…

Tillägg 20:58
Kunde inte låta bli att lyssna på mästerverket igen, och det slog mig att tjejen som bräker i slutet av låten har duktigt med talang hon också. Kanske kunde bli en bra sidekick i hans mim-show?



Kära dagbok!
16 mars, 2008, 9:52 e m
Filed under: Okategoriserade | Etiketter: , , , , , ,

Söndagkvällar känns av ngn anledning inte lika illa som när jag pluggade, men det är fortfarande inte veckans muntraste stund. Nyss åt jag iofs nästan 200 g dubbelnougat vilket i alla fall har gjort det till veckans mest illamående stund. Förresten känner jag att den här dagboksbloggen inte alls uppfyller sin dagboksmålsättning.
Så jag ska nu på ett nitiskt (på gränsen till tvångsmässigt) sätt dagboksberätta vad jag gjort i helgen:

Det blev tyvärr varken födelsedagspartaj hos A&E eller schlagerdito hos A&J, istället doch lite trivsamt svärmorsfirande on the bruk, med lantluft och skogspromenader. (Jag har blivit oroväckande straight edge på äldre dar, snart räcker det med att jag luktar på handspriten för att jag ska känna mig farlig och dekadent.) Det var iofs skönt att komma bort ett tag, men jag blir alltid oförklarligt trött och apatisk när jag rör mig alltför långt utanför civilisationen. Idag knatade vi ändå ut i skogen, jag sniffade lite och kände mig rätt tillfreds. Jag brukar göra det när jag är ute och hälsar på träden, även om det är sällan jag gör det. Emma blev också glad tror jag, eftersom hon sa att hon hittat en trilobitstig bland granarna. Jag tror inte det här med geovetenskap alls är bra för henne. Nåja, snart kommer hon väl till min avdelning så att vi kan få rätsida på hennes trilobitfixering.

Vi kollade på Fawlty Towers (psykiateravsnittet förstås) och schlagern också, om än i annat sällskap än A&J (bl.a. med en tonåring som med jämna mellanrum pep förtjust och sa att hon skulle gifta sig med Björn Gustavsson. Jag hade lite glömt bort hur folk var i den åldern :) ) (Själv var jag förstås oerhört mycket mognare). Tyvärr var ju melodifestivalen en flopp och den sjungande pannan (i år även med ätstörning?) och hennes otäcka låt vann. Hela hon känns otäck faktiskt, lite som de där rymdödlorna som klädde ut sig till människor och skulle taöver världen  i nån gammal 80talsTVserie. Jag väntar bara på att hon ska ta av sig masken, äta upp Amy Diamond och sen ila iväg på kvicka tentakler. (V hette förresten TVserien, kom jag på.)
Så, nu har jag dagboksskrivit så till den milda grad. Nu får det vara nog.

Nästa vecka blir f.ö. en mkt viktig vecka. På måndag ska jag prata med the Boss om hur länge jag vill jobba kvar (vilket nog blir t.o.m. juni), och på onsdag blir det AT-intervju.
Eeek. Jag gillar inte anställningsintervjuer.