Institutet för Vardagsnära Upplevelser


Dagny
26 september, 2012, 7:44 e m
Filed under: Succé | Etiketter:

.
Idag hade jag min första bloggbesökare från Kenya. Jag hoppas innerligt att hen uppskattade historien om ögonlöddret.
I övrigt tänkte jag inte skriva så mycket nu. Men eftersom jag inte vill att ni ska sakna något att läsa bara för att jag verkar vara lite frigid när det gäller att skriva bloggar numera så ska jag tala om för er vad ni ska läsa istället:

Ni ska läsa Hundraåringen.
.

Annonser


ögonlödder
19 september, 2012, 6:56 e m
Filed under: Bonjour tristesse | Etiketter:

.
På morgonen är motoriken på topp. Är inte helt säker på hur det gick till, men på något sätt lyckades jag spruta en skvätt schampo rakt i ögat när jag duschade, vilket uppenbart kräver en hel del motorisk talang. Jag gissar att det såg extremt coolt ut med en massa lödder ur ögat och så (som jag tyvärr inte såg själv). Resten av dagen har jag kisat på patienterna vilket jag också gissar såg tufft och inte alls konstigt ut.

Senaste tiden har jag f ö pratat vitt och brett om hur lugnt BUP (och i synnerhet jourerna) är. Idag får jag uppenbarligen äta upp det, för efter 12 timmars jobb här ser inte patienterna ut att sina direkt. Och nu är det dags för nästa.
Fråga mig inte vad varför jag passade på att snabbblogga emellan, det är faktiskt mycket märkligt.
.



Ordsallad goes videoblogg

.
Idag har jag varit på apoteket, och så har jag gjort en blogg.

Ibland måste man försöka vara lite modern.
Ibland måste man videoblogga.

.



typ en måndag
3 september, 2012, 11:44 e m
Filed under: Arbeit, Succé | Etiketter: , ,

.
När man gör ST-tjänstgöring i psykiatri (vilket jag tror att den observante läsaren listat ut att jag gör) ingår det att man ska läsa in vad som kallas steg 1-utbildning i någon psykoterapiform, i mitt fall KBT. (Teoretiskt kan man även läsa mer psykodynamiskt orienterade utbildningar (Freud!) t.ex. men i psyk-kretsar är det ungefär lika inne som feodalism, så givetvis tänker jag inte själv utan följer glatt strömmen och väljer KBT.)

Utbildningen går på deltid under fyra terminer, idag var det andra dagen och det gick fruktansvärt långsamt. Vi gick igenom supergrundläggande beteendeteori om Pavlov, Skinner & co (typ ”Pavlov ringde i en klocka när han gav hundar mat, och efter ett tag räckte det med att man ringde i klockan för att de skulle dregla!”) (vilket var ungefär en tredjedel av dagens kursinnehåll).

Hur som helst, allt vi egentligen lärde oss kunde man helt seriöst ha sammanfattat på en timme (inkl. ~20 minuters finssande åt den extremt roliga bilden) (nu låter det nog som att jag överdriver igen, men det gör jag faktiskt knappt).
Fast den långsamma föreläsaren var festlig på sitt eget sätt, en behaviorist ut i fingerspetsarna. Behaviorismen (en lite mekanistisk inriktning inom tidig 1900-talspsykologi som delvis ligger till grund för B:et i KBT) är känd för diverse mer eller mindre udda beteendeexperiment på duvor, råttor (i burar) och människor, och föreläsaren berättade glatt att hon redan före tonåren gjort intressanta experiment på sina kusiner som hon var barnvakt åt, där deras upp och nedvända spjälsängar tydligen fungerat utmärkt som burar å ja ba wow och insåg att KBT är lite fränare än det mesta i psykologiväg.

Ska hur som helst bli kul, om det inte går lika långsamt som idag. Usch, jag får alltid lite dåligt samvete när jag skriver sånt här. Föreläsaren är säkert en snäll människa som inte gjort en fluga förnär (om man inte räknar de minderåriga barn hon traumatiserat med spjälsängar), och problemen kan ju faktiskt bero mer på att jag har svårt att hålla fokus när folk pratar (för) långsamt.

En annan sak jag har svårt med: att gå och lägga mig i tid. (Även om jag är väldigt skeptisk till om 00:43 verkligen kan stämma.)
God natt.
.

PS
Geocache #2 utplacerad!

PS 120904
Det dåliga samvetet eskalerade under natten och jag kände mig tvungen att göra ett litet tillägg:
Jag tror alltså att KBT är bra grejer på riktigt, och psykologer är såvitt jag sett inte alls tokigare än andra människor. (Men experimenterar möjligen mer på sin omgivning…)



jazzed up
2 september, 2012, 11:58 f m
Filed under: Bostad | Etiketter:

.
När man vaknar, seg som ett vingummi, vad kan då vara bättre än att grannen shoppat en trumpet? Eller om det är en sax. Hur som helst får jag storstadsfeeling, konstaterar att hen är ganska duktig på att blåsa, och stiger upp lite piggare och gladare.
.

(För övrigt är geocache #1 utplacerad. Heja mig!)

(För övrigt #2 inser jag att det nog är en smekmorgon och att jag inte kommer att ha en lika vänlig inställning till trumpetarn’ om någon vecka.)