Institutet för Vardagsnära Upplevelser


åh no
17 december, 2009, 9:29 e m
Filed under: Okategoriserade | Etiketter:

Vattnet har slutat fungera. Vrider man på kranen pyser det lite, men mer action än så är det inte. Elavbrott är myspys, man tänder ljus och gömmer sig under en filt. Vattenbrist är misär.

Jag funderar på de långsiktiga konsekvenserna av vattenlösheten, och mitt skarpa intellekt inser genast hur illa det kommer att gå. Om inte vattnet kommer tillbaka inom typ 10 minuter ser jag framför mig hur det lugna bostadsområdet kommer att försjunka i total anarki, civilisationen as we know it kommer förstås att upphöra kanske en kvart senare.
Folk är ju vildar, innerst inne, det har jag sett i en zombiefilm som jag inte kommer ihåg vad den heter. Men samhället fungerade hur som helst inte så bra när nästan alla blev zombies, och de som var kvar kivades om konservburkar och fanta. Jajamensan.

Kanske att det utvecklas något slags stenålderssamhälle med tiden, med byteshandel och sånt. Jag dräper en älg eller en ekorre och byter pälsen mot pommes frittes eller något annat som är bra att ha. Kanske lite flinta. Sen äter man bär och kvistar sånt som naturen ger. I oktober är det höstblot och man offrar en galt eller några pommes som blev över, och sen i november dör man av kyla eller kanske en liten snuva. Det kommer inte bli roligt.

Problemen lär i och för sig börja redan imorgon morgon när det inte går att fixa té till frukost. Det kommer faktiskt inte att finnas mycket alls att dricka till frukost. Öl och en rätt så gammal nyponsoppa tror jag. Lätt val.



Alla är små rymdblommor!
4 september, 2009, 9:26 f m
Filed under: Okategoriserade | Etiketter:

Utom Kalle som är ett as.



Kära dagbok!
16 mars, 2008, 9:52 e m
Filed under: Okategoriserade | Etiketter: , , , , , ,

Söndagkvällar känns av ngn anledning inte lika illa som när jag pluggade, men det är fortfarande inte veckans muntraste stund. Nyss åt jag iofs nästan 200 g dubbelnougat vilket i alla fall har gjort det till veckans mest illamående stund. Förresten känner jag att den här dagboksbloggen inte alls uppfyller sin dagboksmålsättning.
Så jag ska nu på ett nitiskt (på gränsen till tvångsmässigt) sätt dagboksberätta vad jag gjort i helgen:

Det blev tyvärr varken födelsedagspartaj hos A&E eller schlagerdito hos A&J, istället doch lite trivsamt svärmorsfirande on the bruk, med lantluft och skogspromenader. (Jag har blivit oroväckande straight edge på äldre dar, snart räcker det med att jag luktar på handspriten för att jag ska känna mig farlig och dekadent.) Det var iofs skönt att komma bort ett tag, men jag blir alltid oförklarligt trött och apatisk när jag rör mig alltför långt utanför civilisationen. Idag knatade vi ändå ut i skogen, jag sniffade lite och kände mig rätt tillfreds. Jag brukar göra det när jag är ute och hälsar på träden, även om det är sällan jag gör det. Emma blev också glad tror jag, eftersom hon sa att hon hittat en trilobitstig bland granarna. Jag tror inte det här med geovetenskap alls är bra för henne. Nåja, snart kommer hon väl till min avdelning så att vi kan få rätsida på hennes trilobitfixering.

Vi kollade på Fawlty Towers (psykiateravsnittet förstås) och schlagern också, om än i annat sällskap än A&J (bl.a. med en tonåring som med jämna mellanrum pep förtjust och sa att hon skulle gifta sig med Björn Gustavsson. Jag hade lite glömt bort hur folk var i den åldern :) ) (Själv var jag förstås oerhört mycket mognare). Tyvärr var ju melodifestivalen en flopp och den sjungande pannan (i år även med ätstörning?) och hennes otäcka låt vann. Hela hon känns otäck faktiskt, lite som de där rymdödlorna som klädde ut sig till människor och skulle taöver världen  i nån gammal 80talsTVserie. Jag väntar bara på att hon ska ta av sig masken, äta upp Amy Diamond och sen ila iväg på kvicka tentakler. (V hette förresten TVserien, kom jag på.)
Så, nu har jag dagboksskrivit så till den milda grad. Nu får det vara nog.

Nästa vecka blir f.ö. en mkt viktig vecka. På måndag ska jag prata med the Boss om hur länge jag vill jobba kvar (vilket nog blir t.o.m. juni), och på onsdag blir det AT-intervju.
Eeek. Jag gillar inte anställningsintervjuer.



Apoteket vs Sjukvården
13 mars, 2008, 10:03 e m
Filed under: Okategoriserade | Etiketter:

Idag har vi haft besök av vår apotekarvän. Apotekarvän åt middag, drack té och upplevde uppsalanostalgi. (Apotekarvän har alltså flyttat från Uppsala, därav nostalgin.) Trevligt, trevligt!
Dock kom hon med hård kritik av läkarskrået, den rackarns apotekarvännen. Eftersom ingen yrkesgrupp (möjligtvis med undantag av schagerdivor) har så svårt att ta kritik som läkare måste jag ventilera dessa hemska påhopp i bloggform:
Hon klagade på att läkare skriver undermåliga recept med märkliga förkortningar och utan att skriva ut vad medicinen ska vara bra för. Och värst av allt blandar vi ihop ”kapsel” och ”tablett”. Det hade hon förstås rätt i, men min narcissistiska personlighetsstörning hindrade mig tyvärr från att erkänna det. Istället försökte jag få över diskussionen på väntetiderna på apoteket och påpekade att det inte kändes helt motiverat att den som jobbar i apotekskassan när man har lämnat in sitt recept alltid ska gå och ta en kopp kaffe, koka nytt kaffe till resten av personalen, baka lite muffins till nästa fikarast och meditera en stund över skillnaden på tablett och kapsel innan hon/han återkommer med ens medicin ca 45 minuter senare.
Det här med att man ska skriva vad medicinen på receptet är bra för är ju en knivigare fråga. För det kan nog vara rätt bra att skriva sånt på recepten, men det måste ju vara begripligt för gemene man också. ”En kapsel partiell 5HT-receptoragonist om dagen för det nigrostriatala bansystemet” är tillexempel inte begripligt. Man måste ta det till en mer jordnära nivå. Vi diskuterade lite om det kunde vara lämpligt att skriva ”Ett vitt piller mot de aggressiva dinosaurierna som kommer in genom ventilationen” till en hallucinerande psykospatient, utan att riktigt komma fram till något svar. Om jag till slut ballar ur själv en vacker dag så kanske jag provar. Låt oss hoppas att det inte går så långt dock.

Egentligen ska ju inte göra sig lustig över folk sådär förstås, även om vissa saker på psyk kan verka lite komiska. Fast å andra finns där ju ändå så mkt jobbiga grejer att man måste få skoja lite om det också, bara man har kvar medkänslan för patienterna och faktiskt försöker förstå hur dåligt de mår. Ska inte skriva mer om det, det får bli en annan gång. Nu är det nämligen duschdags.PS
Nej, vi pratade inte om sjukvård hela tiden. Så nördig är jag faktiskt inte.
DS
 



Preben och Majvor
9 mars, 2008, 5:26 e m
Filed under: Okategoriserade | Etiketter: , , , , , , , , , ,

Igårkväll kom vattenpipan till heders (igen) när A & J kom på besök.
Först tittade vi pliktskyldigt på schlagern (nördiga detaljer som att vi faktiskt satte poäng på låtarna talar jag tyst om). Min onda sida, låt oss kalla honom Preben, fick återigen utlopp då jag kunde känna sann och ren glädje när Carola åkte ut. Otäck kvinna med otäck låt. För den som såg programmet kan nämnas att Nordman borde använda henne som häxan i deras scenshow i globen sen (Prebens goda idé).

Min goda sida, min inre lilla tant (låt oss kalla henne Majvor) var också med på ett hörn då hon bakat en (jättegod) äppelpaj som jag gödde alla närvarande med. Sedan spelte vi sällskapsspel och levde lyckliga i alla våra dagar.

Det kan förresten tyckas förvirrande med Preben och Majvor, och dessutom mitt riktiga jag som försöker gömma sig bakom nämnda två alteregon. Men så kan det vara, jag vill ju gärna vara lite svår och vad är då bättre än att dela upp sig i två olika karaktärer? (Lite som Henry och den andra brodern från Klas Östergrens Gentlemen, det gillade jag, och nu fick jag dessutom inte en litteraturreferens och kan känna mig ännu lite svårare!)

Idag har jag spelat Fable. Ett datorspel, m.a.o.. Man är en liten figur som ilar runt och gör det ena hjältedådet efter det andra. Fast man kan själv välja om man ska göra snälla eller elaka saker. Preben och Majvor har såklart helt olika åsikter, men eftersom Majvor är en bastant dam och Preben en liten spenslig dansk får Majvor förstås bossa helt över mina handlingar. Jag är alltså oerhört snäll och räddar folk på löpande band, får massor av snällhetspoäng.

Ju fler grejer man gör desto bättre och tuffare blir man. (Ja, i spelet alltså.) Efter ett uppdrag fick jag ett par skor med en spik som stack upp från tårna. Man förstår ju direkt hur osannolikt tuffa ett par sådana skor är, så dom används flitigt. Majvor känner sig lite som punkmormor och anfaller onda getingar och dvärgar och annat oknytt med en helt annan frenesi än tidigare.

Nu är det dags att laga mat. Idag blir det morot och koriander, bl.a..



Åh, tvätt!
8 mars, 2008, 5:08 e m
Filed under: Okategoriserade | Etiketter: , ,

Nu har lördagen verkligen tagit fart. Efter de varma (och tillplattade) mackorna tvättas det. På något sätt gillar jag det, i alla fall när tvätten väl ligger och cirkulerar i tvättmaskinen. Det känns som jag har sex lydiga undersåtar (märkta Electrolux) i källaren som arbetar hårt åt mig. Jag känner lite hur jag får lust att bli en sträng härskare och gå ned få dem att arbeta lite snabbare, kanske till och med kräva lite skatt av dem (godsherren ska ju ha sitt tionde). Den bistra verkligheten är dock annorlunda. Istället gör de lydiga tvättmaskinsundersåtarna här i huset uppror titt som tätt. Ungefär varannan gång man kommer ned och ska hämta tvätten så står någon av dem och blinkar fram en liten obegriplig felkod (4E är en klassiker). När man tittar i den pedagogiska electroluxlistan, visar de sig ofta betyda underliga saker som ”Tvättprogrammet inställt pga inställt tvättprogram”, ”Din tvätt luktade för illa” eller typ ”Tvättmaskinen har helt enkelt inte lust att tvätta längre”. Det kanske inte är ordagrant så det tår, men nåt ditåt.Jag ska kolla nästa gång jag går ned, vilket dessvärre är snart.

 



HomoDoc är sömnig
7 mars, 2008, 9:31 e m
Filed under: Okategoriserade | Etiketter: , , , , ,

Jag har förvandlats till fredagszombien. Medan folk skålar och roar sig halvligger jag i en soffa i korridoren och väser lite. Färgglada saker rör sig på teven, det är Lets Dance, och jag tror det är dem jag väser åt. Eventuellt är det Emma och Elnaz, som kollar på lets dance, som jag försöker kommunicera med. Sen kom vattenpipan fram och jag började variera mina vääs med ett och annat host också. Vääs, host, vääs, som morse. Egentligen var det rätt trivsamt och Elnaz som är en snäll granne, hade fixat fram lite kakor och choklad och grejer. Fråga mig inte varför jag gick in här och skrev blogg istället, min nya idé om att skriva dagliga dagboksbloggar är helt klart inte bra för min sociala utveckling.Man kan iofs undra varför jag inte skrev några dagliga dagboksbloggar igår och iförrgår. Förklaringen till det, och att jag är loj fredagszombie, är att jag hade nattjour i onsdags/torsdags.
Att vara nattjour är tämligen oergonomiskt för själen: man börjar fyra på eftermiddagen och sedan jobbar till tio morgonen efter, 18 härliga timmar. Har man tur hinner man zombiesova bort några av dem på morgonkvisten. Fast under själva jobbandet, patientsamtalen är man allt annat än zombie, det är först efteråt någon drar ur proppen och man rinner hem och sover. Sen vaknar man på eftermiddagen, jetlaggad och glad, och tror att det är morgon och är allmänt virrig. Dagen efter (idag) är man alltså bloggande freitagzombie.
Nu vet jag inte riktigt vad jag försöker komma fram till längre. Vääs.

Egentligen skulle man kunna skriva hur mkt spännande som helst om jouren, vilket ju tyvärr inte funkar så bra sekretessmässigt. Det är oftast människor med samma diagnoser man möter (depression, missbruk, krisreaktioner, ångest, återfall i psykos) men på ngt vis är det ändå alltid något helt nytt. Olika historier, nya människor. Och lika lite som jag kan låta bli att vara sömngångare dagen efter kan jag låta bli att bli fascinerad, eller snarare berörd, av allt jag hör. På sätt och vis är det sjukt roligt och tacksamt när man känner att man faktiskt lyckas göra något bra av det, samtidigt som man går och ältar grejer som inte kändes lika bra.
Hade det inte varit nattetid hade nog ändå det positiva dominerat.

Nu ska jag nog gå ut i korridoren, kolla läget. Kanske baka en äppelpaj efter västerbottenfloppen. Arbeit macht paj