Institutet för Vardagsnära Upplevelser


utan tvivel är man inte riktigt klok
27 januari, 2014, 5:12 e m
Filed under: Arbeit, Diffusa tankar | Etiketter: ,

.
Jag vet, jag vet. Det finns evidens för att KBT fungerar mot både det ena och det andra. Men ibland (allra helst efter en heldag på KBT-utbildningen) kan jag inte komma ifrån känslan av det egentligen bara handlar om manualiserad förnumstighet.
.



12 år är fler än 5 fiskar

.
Fram tills igår satt jag och skrev på en självbiografisk bok om min första tid i landstingets tjänst, med arbetsnamnet 5 Years a Slave, men så igår såg jag 12 Years a Slave på bio istället, och insåg att det var lika bra att lägga bokprojektet på is. Eftersom 12 år är fler än 5 känner jag att det är rimligt att filmen får mer medialt utrymme, och eftersom den dessutom var riktigt bra vill jag inte gärna knuffa ut filmen ur rampljuset genom att ge ut min (länge emotsedda) självbiografi. 12 years rekommenderas hur som helst.

Men kanske ändå att jag gillar hobbitfilmer och sånt bättre. De innehåller ju, liksom 12 years, De onda och De goda. Och dessutom dvärgar som grädde på moset, det måste man gilla! (Det produceras alldeles för lite dvärgfilm).
Att filmbolaget dessutom har kavlat ut en hobbitsagobok till inte mindre än tre långfilmer ska de förstås ha all cred för, och som ett bevis på min tacksamhet tänkte jag ge dem ett tips på hur man kan krama ännu fler filmer ur franchisen! Tex genom att spela in:
.

.Bild



It’s fukt
19 januari, 2014, 1:54 e m
Filed under: Bonjour tristesse | Etiketter: , ,

I  forntiden levde människorna utan kök. Man var jägare och samlare. Man jagade mammut och klubbade gnu, vad man samlade på är mer oklart. När jag var lite samlade jag på kapsyler, men det gjorde inte forntidsmänniskorna. De kan ha samlat på stenar, eller vackra löv. Men utvecklingen gick frammåt (vilket ju ligger i ordet utveckling), och istället för att hålla till godo med lägereldar byggde man hus med kök.

I detta lyckliga kökens tidevarv levde jag fram till förra veckan. Dessvärre visade det sig då att diskmaskinen (kanske hade den blivit en smula till åren?) drabbats av inkontinens och i smyg småskvätt vatten under skåp och lådor. Oklart hur länge den lömska hushållsmaskinen pinkat revir under köksinredningen, men tydligen var hela golvet genomfuktigt. Plötsligt svärmade lägenheten av hanterverkare, och vips var både golv, skåp och bänkar, liksom möjligheten att laga mat, borta.
Den dietära krisen var ett faktum. Yoghurten i kylskåpet tog snabbt slut, och frågan väcktes vad man egentligen ska leva av när man berövats sina möjligheter att röra ihop en fiskaladåb eller  annan adekvat föda.

Historiker, och ledarskribenter, säger ofta att man bör lära av historien, och det är det jag försöker göra nu. Vad kan de gamla jägar- och samlarsamhällena lära mig om hur man klarar sig utan kök?
Sedan jag till frukost slukat det sista av drottningsylten har jag suttit vid fönstret och spanat efter något att jaga eller samla. Det ser inte ut att finnas mycket att samla förutom snö, och jag tvivlar på att en snösamling skulle vara till stor hjälp här.
Efter att ha läst DN förstår jag dessutom att det nog ligger i min natur som man att jaga snarare än samla. Men även om klimatet här tycks mammutvänligt har jag inte sett några. Ej heller gnu. Jag har sett ett tvåbent djur röra sig fram längs gatan, men det såg magert ut, troligen inte värt besväret. På hustaket mittemot sitter en svart fågel, men jag är ärligt talat tveksam till om jag ska börja samla på sådana, och om jag – i mitt av svält försvagade tillstånd – faktiskt skulle kunna övermanna den.

Framtiden känns osäker, att få uppleva morgondagen en from förhoppning snarare än en självklarhet. Kanske finner jag på något sätt att fånga föda, kanske blir detta slutet för Institutet för Vardagsnära Upplevelser?
Fortsättning följer.

.



7 januari, 2014, 5:44 e m
Filed under: Bonjour tristesse

Även om det, sett till konkreta resultat, inte gått så bra för kamrat Barack gillar jag honom. Dessutom ger Obama-administrationen bra svar på relevanta frågor, som när frågan om inte amerikanska militären borde bygga en Death Star får ett officiellt svar från vita huset!

(Det är annat än vår kära blå Allians. Svar på frågor är inte deras grej, och det här gör mig nästan mer irriterad än att det inte blir någon dödsstjärna. Irritationspriset tar dock det här. Frust.)