Institutet för Vardagsnära Upplevelser


åh no
17 december, 2009, 9:29 e m
Filed under: Okategoriserade | Etiketter:

Vattnet har slutat fungera. Vrider man på kranen pyser det lite, men mer action än så är det inte. Elavbrott är myspys, man tänder ljus och gömmer sig under en filt. Vattenbrist är misär.

Jag funderar på de långsiktiga konsekvenserna av vattenlösheten, och mitt skarpa intellekt inser genast hur illa det kommer att gå. Om inte vattnet kommer tillbaka inom typ 10 minuter ser jag framför mig hur det lugna bostadsområdet kommer att försjunka i total anarki, civilisationen as we know it kommer förstås att upphöra kanske en kvart senare.
Folk är ju vildar, innerst inne, det har jag sett i en zombiefilm som jag inte kommer ihåg vad den heter. Men samhället fungerade hur som helst inte så bra när nästan alla blev zombies, och de som var kvar kivades om konservburkar och fanta. Jajamensan.

Kanske att det utvecklas något slags stenålderssamhälle med tiden, med byteshandel och sånt. Jag dräper en älg eller en ekorre och byter pälsen mot pommes frittes eller något annat som är bra att ha. Kanske lite flinta. Sen äter man bär och kvistar sånt som naturen ger. I oktober är det höstblot och man offrar en galt eller några pommes som blev över, och sen i november dör man av kyla eller kanske en liten snuva. Det kommer inte bli roligt.

Problemen lär i och för sig börja redan imorgon morgon när det inte går att fixa té till frukost. Det kommer faktiskt inte att finnas mycket alls att dricka till frukost. Öl och en rätt så gammal nyponsoppa tror jag. Lätt val.



Nöd och kval i Ulriksdal
23 mars, 2008, 1:08 f m
Filed under: Arbeit, Reise | Etiketter: , , ,

 Hej hopp. Det var en bra jour idag. Det var hyfsat lite att göra vilket dels innebar att jag slapp stressa (förutom bakjour är man ensam på helger), dels att jag hann lägga ordentligt med tid på de patienter som kom, vilket känns mycket bättre än sedvanlig jourhetstempo. På morgonkvisten träffade jag dessutom tidigare nämnda dr S som visade sig vara övertygad kommunist, och dessutom tar sig till jobbet iklädd trädgårdshandskar. Sånt måste man bara älska.

Man kan dessutom lära sig mycket värdefull info av patienterna. En avslöjade att det var Katternas Militärmånad nu, och att det var orsaken till att dennes humör var lite utöver det vanliga (vilket det sannerligen verkade vara). Denna info framkom alltså mellan episoderna då patienten med stor inlevelse sjöng kristna väckelsesånger och berättade om att det bodde en amiral tvättstugan.
 Fast det är långtifrån alla patienthistorier som är roliga, rätt ofta är det riktigt jobbiga sociala situationer men får höra talas om, missbruk och folk som mår riktigt, riktigt dåligt. Och ofta kan man förstås inte lösa ens i närheten av alla problemen från en akutmottagning, det handlar snarare om att lindra lite, och försöka ordna så att patienten får en så vettig uppföljning som det går.

På kvällskvisten tog jouren slut iaf, och det var dags att åka hem till mamma i Stockholm och påska lite. Det är så SJ kommer in i handlingen. SJ behagar med mig skämta aprillo (kanske på grund av att det är Katternas Militärmånad?). De har ersatt sina sedvanliga tyska precisionståg med något som ser ut som en smutsblek tunnelbanevagn. Det står ”Stockholm 19:37” (typ) på en elektrisk skylt ovanför spåret och jag förstår att det är denna bedrövliga ursäkt till tåg som ska föra mig till huvudstaden. Jag blir genast misstänksam, och inte utan anledning ska det visa sig. Tågeländet åker nämligen inte direkt till Stockholm, det ska tvunget åka via Knivsta, Märsta, Häggvik, Swaziland, Esbjerg, Helenelund och Sollentuna innan det tillslut stannar i Ulriksdal, som alltså är tågets slutstation.
Den som liksom jag är bra på Stockholmsgeografi eller bara råkar vara utrustad med en iq högre än pi förstår att det är stor skillnad på Ulriksdal och Centralstationen. Centralstationen ligger välplacerad mitt stan, Ulriksdal är en gudsförgäten förort där man förmodligen inte ens spelar bingolotto eftersom man är så deprimerad för att man bor så långt från ära och redlighet. Och för att där är så fult. Ulriksdal rimmar på oestetiskt på flera olika världsspråk.
Dessutom tog det dubbelt så lång tid som det vanliga tåget, och stackars jag hade nu inte ätit på någonstans mellan 3 månader och 7 timmar (hint: rätt svar ligger väldigt nära det senare). Men det gick ersättningsbussar till civilisationen, jag hem och fick mat, och vips blev allt mycket bättre. Tjo. Mat är bra grejer.
Och nu är det sovdags.