Institutet för Vardagsnära Upplevelser


12 år är fler än 5 fiskar

.
Fram tills igår satt jag och skrev på en självbiografisk bok om min första tid i landstingets tjänst, med arbetsnamnet 5 Years a Slave, men så igår såg jag 12 Years a Slave på bio istället, och insåg att det var lika bra att lägga bokprojektet på is. Eftersom 12 år är fler än 5 känner jag att det är rimligt att filmen får mer medialt utrymme, och eftersom den dessutom var riktigt bra vill jag inte gärna knuffa ut filmen ur rampljuset genom att ge ut min (länge emotsedda) självbiografi. 12 years rekommenderas hur som helst.

Men kanske ändå att jag gillar hobbitfilmer och sånt bättre. De innehåller ju, liksom 12 years, De onda och De goda. Och dessutom dvärgar som grädde på moset, det måste man gilla! (Det produceras alldeles för lite dvärgfilm).
Att filmbolaget dessutom har kavlat ut en hobbitsagobok till inte mindre än tre långfilmer ska de förstås ha all cred för, och som ett bevis på min tacksamhet tänkte jag ge dem ett tips på hur man kan krama ännu fler filmer ur franchisen! Tex genom att spela in:
.

.Bild

Annonser


da beaver
22 november, 2011, 9:28 e m
Filed under: Fisk | Etiketter:

Leo är en fet katt som lever för två saker:
1. Äta mat.
2. Äta upp sin systers mat när han kommer åt.

Eller möjligen tre saker:
3. Titta på mig med stora olyckliga ögon när jag äter något han gillar utan att bjuda.

Dessutom är han smart, lite som apan i apfilmen (ja, jag försöker smyga in filmreferenser i samtliga bloggar numera). Förra veckan lärde han sig att man ska trycka ned handtag för att öppna dörrar, vilket han idag kombinerande med sina bäverskillz. När jag kommer hem har han han pillat upp dörren till matskåpet och gnagt ett stort hål i sin matpåse, tjockare än någonsin sitter han i hallen och pyser av nöjdhet. Jag frågar om han är nöjd, och han börjar spinna. Som tur är (för Leo Katt) kan man bara vara sur på honom ca 10 sekunder.

Eftersom Leo numera är för stor för att få plats på ett kort blir det ett ungdomsporträtt på honom:




en förebild
13 november, 2011, 9:32 e m
Filed under: Fisk, Succé | Etiketter: , ,

Min 75åriga granne (med minst sagt nedsatt hörsel) kollar på Star Wars så att det dånar i trapphuset. Ibland behövs uppenbarligen facebooks Gilla-funktion i verkligheten också. I övrigt finns inte mycket att rapportera.
I avd. mindre viktiga rapporter kan iofs sägas att Molly katt håller på att gnaga av mus-sladden (vilket kan innebär problem för musen, mig och bloggen) och att Nyköping verkar vara en håla, för den som tvivlade.

Och just det! En viktig sak: En gammal självdöd blogg har vaknat till liv igen, lite som en zombie. Läs! Som en bilderbok, fast bättre. Om jag lyckas tämja wordpress kommer ordet efter kolonet vara en länk till den: näbbgädda.



Hem till gården
3 mars, 2009, 4:15 e m
Filed under: Diffusa tankar, Fisk | Etiketter: ,

Det är slaskigt och jag gillar att klä mig i gummi, så jag tog stövlarna till jobbet. Nu är jag och mina blöta fötter hemma igen. Antagligen hade vadarbyxor varit ett bättre val.



Fem av fem stjärnor
12 december, 2008, 9:51 e m
Filed under: Diffusa tankar, Fisk, Helg, Succé | Etiketter:

Ikväll är jag sysslolös. Det kan vara det bästa som hänt på länge, jag njuter av mitt trevliga sällskap. Jag tror vi har glidit ifrån varandra, mig och jag, vi har inte haft tid för varandra på ett bra tag. Nu går jag (vi) går omkring och ler utan anledning, småstädar, småsjunger. Sen bjuder mig själv på rabarber-té och finchoklad. Det är som en slags meditation, det har gjort mig på gott humör.

Jag bryter mot jantelagen, tänker lite på hur bra jag har det, känner att jag känner mig faktiskt oförskämt nöjd med saker och ting, tänker att jag ska försöka komma ihåg hur det här känns. Jag tänker ihop en lista: jag har ett (eller två, faktiskt) jobb jag tycker är jätteroliga, jag har vänner jag tycker om, jag tycker om migsjälv, jag har en familj som bryr sig om mig, jag har snart semester och jag har inte minst en Emma. Jag tror att jag är lite kär i både henne och livet. (Jag tror däremot inte att jag har rökt på även om det låter så.) Jag sitter och vaggar till musiken, och jag har dessutom börjat 10 satser i rad med ’jag’.

Jag (nr #11) har även återupptäckt det roliga i att göra tråkiga saker, och att inte känna sig stressad över tid som borde utnyttjas. Jag gick in på svt:s hemsida och såg ett halvtimmesprogram om vad fisk är. (Det handlade lustigt nog bl.a. om valar, vilket gjorde även min inre besserwisser på gott humör.) Sen tittade jag på två avsnitt av Doktor Åsa (tror jag programmet heter). Doktor Åsa är blondsmal, piffig och ständigt leende, alltid chict uppklädd och med en liten medicinsk förenkling redo. Förmodligen har hon sin chihuahua med sig i akutväskan när hon jobbar. Jag tycker inte så mycket om Åsa upptäcker jag, inte så mycket alls, men det gör mig bara glad.

Puss på er.



Höghastighetsblogg
25 oktober, 2008, 5:19 e m
Filed under: Fisk, Kulturkoftan | Etiketter: , , ,

Jag har ca 10 minuter på mig att skriva en blogg. Jag arbetar bäst under tidspress. I vart fall arbetar jag inte alls utan.
Skälet till the hets är att vi ska till kortfilmsfestivalen snart där vi ska träffa A & J. J har dessutom lovat att olla min biljett, så jag ser lite fram emot det hela just därför. Då måste det ju bli lite show, tänker jag. Eller egentligen tänker jag på ett annat ord, men jag kommer inte på det. Jag tror att det (ordet jag inte kommer på) låter lite som en blandning mellan performance art och papier maché (med reservationer för stavfel).

Annars har jag inte mycket hopp om de korta filmerna. Årets festival har inte varit bra, det måste man vara öppen med. Nu lyssnar jag till mitt hjärtas röst. Den säger att festivalen har varit direkt dålig. Det har den bannemej rätt i. Dålig är ordet.
Hah. Jag måste berätta lite, om jag hinner det på de återstående 6 (?) minutrarna. En film var extremt dålig. Det var en kuf som hade återskapat slaget vid Hastings med legofigurer. Nu kanske det låter roligt, men det var det alltså inte. Upphovsmannen hade tagit det hela på största allvar, på ett mycket obehagligt sätt. Det var 10 hemska minuter jag ägnade åt den filmen. Det var extremt tråkigt. Ett litet cineastiskt trauma för mig faktiskt.
För övrigt har det funnits flera andra usla filmer. En handlade om en ål som simmade simmade simmade runt i ett akvarium. I slutet förvandlades den till ett ålmonster.

Nu måste jag ila iväg. Hoppas jag skonas från ålmonster ikväll. Åh.



Homage till fisk

Det är onsdag. Vi firar väl med lite visdom?
Nej, det gör vi inte, vi firar med en text om fisk. Nu ska jag skriva den. Jag kommer nog att utelämna pi, som ju strikt taget inte har mycket med fisk att göra, även om jag tycker om pi. Men man vet aldrig säkert. Om jag känner för det, och det passar sig, kan pi komma med på ett hörn ändå. På så vis är pi lite som en superhjälte. När det ser som mörkast ut och man tror att pi inte har en chans att dyka upp – då kan pi dyka upp. Då också.
Ja, då vet ni lite om hur pi fungerar. Då kan vi gå vidare till fiskhomagen.

Jag är lite osäker på vad en homage är, det är lika bra att erkänna direkt. Jag tror det är en sorts hyllning. Jag sökte på ”homage” på wikipedia, all kunskaps urkälla, men fann bara Kåre Willoch. Inte till mycket hjälp. Det gjorde mig ledsen, men jag skriver homagen ändå. Nu kommer den, pass på.

Fisk, du ädla varelse, du som simmar så som få andra djur kan simma! Fort och elegant simmar du, som en liten graciös missil. Undantag kan vara grodor och sälar som inte är fiskar men också simmar fort, samt ålen som jag inte tror kan simma på ett sätt som kan beskrivas som ens i närheten av graciöst. Hrrm. O fisk, dina fjäll blänker såsom andra saker som också blänker fint, dina fenor fäktar ivrigt och ditt hala ytskikt är halt som få andra ytskikt. Du far fram genom vattnet och gör sådant som fiskar gör. Kära kära fina fisk.

Det här blir inte bra, märker jag. Låt mig istället hänvisa till, och fördjupa, en tidigare blogg och lägga in en bild.

För övrigt funderade jag på omvänt fiske innan ikväll. Kanske var det det som fick mig att fiskblogga. Så här tänkte jag:
Tänk om någon smart fisk skulle få för sig att fiska människor. Jag, t.ex., skulle nog vara rätt lättfångad. Fisken skulle kunna sticka upp en chokladbit (Lindt) ovanför vattenytan. Jag skulle förstås, inte ont anande, ta mig dit och gripa efter chokladen för att sluka den, såsom jag gör med choklad. Men, skulle det visa sig, det lömska fisken skulle ha preparerat chokladen så att jag fastnade i den. Sedan skulle lömskfisken dra ned mig i sjön och äta upp mig och tycka det var en härlig hobby med omvänt fiske. Det skulle säkerligen vara otäckt för mig att bli omvänt fiskad, men framförallt skulle det ju vara pinsamt. Hallå liksom! Lite som när man ramlar med cykeln. Det kan ju göra lite ont att ramla, men framförallt känns det genant när folk tittar med stora ojande ögon och oroligt frågar om man har slagit sig. Det har man inte, men man skäms för att man ligger på marken.
Jag slår vad om att det är så fisken känner när den blir uppfiskad, jag utgår ifrån att det känns väldigt pinsamt. Ett fiskedrag är trots allt inte så likt en riktigt firre tänker nog fisken.
Men då är det ju så dags att vara efterklok, när munnen är full av krok.

(Jag ville avsluta med ett rim. Den här parentesen räknas inte. Hejdå.)