Institutet för Vardagsnära Upplevelser


ingrediensminimalism
12 maj, 2012, 1:01 e m
Filed under: Helg, mat | Etiketter:

.
Eftersom jag inte har något spännande att skriva om får ni höra gårdagens fikarumsdiskussion.
Av något skäl uppstod en diskussion om bamja (?). Bamja, fick jag lära mig, är en orientalisk rätt där man har bröd och ris i en slags soppa. Jag frågade en av bamjakockarna hur man bar sig åt för att brödet inte skulle bli slibbigt och läskigt (som ju bröd i något blött lätt blir) och får ett långt och invecklat svar där själva crescendot (inkl. tonartshöjning) är ”det är bara vanligt bröd, helt vanligt bröd: ingen mjölk, inget konstigt, inga frön, inget mjöl, inga kryddor – bara salt och vatten”. (Needless to say är jag extremt nyfiken på det där brödet.)

Nu: tvättstugan. Jag känner mig alltid som en 50talshemmafru (på det bra sättet) när jag hänger där nere.
.

Annonser


Jag har inte sagt att jag har gjort det, men…
22 augusti, 2011, 9:41 e m
Filed under: mat

Att göra choklad-fondue åt sig själv känns lite som chokladmissbrukets motsvarighet till att dricka ensam.



Antikvariatfrenzy
19 mars, 2011, 7:33 e m
Filed under: Kalas, mat | Etiketter: , , , , , ,

Egentligen flanerade jag bara omkring och spanade på 20-talshus, gav utlopp för min arkitekturfetischism, men så fanns det plötsligt där: ett väl dolt antikvariat på stans mysigaste gata. Jag kunde inte låta bli att kliva in, och lite senare kliva ut, ett antal böcker rikare.

Favoriten hittills måste vara ”Kvinnans bokskatt”, en progressiv kokbok från 1913. Jag tror aldrig jag sörjt min vegetarianism så mycket som när jag upptäckte receptet på Köttglass.

Det är bara jag som vet vad man ska göra med den stora sleven.

Givetvis finns det många andra härliga recept, Kokta nejonögon och Stuvad syra får det riktigt att vattnas. Dock, har jag lärt mig, är det speciellt kalvar man som renlärig husmor bör ge sig på. Inte undra på när det finns så mycket gott man kan göra på kalv! Lungmos, Inbakat kalvhuvud och inte minst en annan personlig favorit: Ragu på kalvhjärna.

(Hårt att vara vegetarian som sagt, men jag har inte helt gett upp hoppet. Blir jag någon gång tvungen att dräpa en kalv, om den t.ex. utmanar mig på duell, eller bätre: kal-if-fee, vet jag i varje fall vad jag ska göra med min nemesis efteråt.)



abstinensfas
7 september, 2010, 7:16 e m
Filed under: mat | Etiketter: ,

 
är godissugen. känns som om middagen bestod av en vindruva (kärnfri). är mycket hungrig nu. bara choklad kan mätta. lindt. marabou. milka.

ska ta en manna frutti. 



Ett önskemål
24 december, 2008, 7:15 e m
Filed under: Helg, Kalas, mat

Jag hoppas att du får en god jul. Ja, just du. En god jul, så gott det går. Det är ett önskemål från min sida.

För övrigt: I am the kock, som man (verkligen inte) säger i England. Jag lagar rödbets- och ädelostgratäng med valnötter.
Nu är det meningen att du ska bli avundsjuk på mig, och för all del även alla andra som ska få smaka den. Jag är själv avundsjuk på mig själv, en framtida mig själv som äter den. För jag är wrålhungrig, och just nu står den nämligen i ugnen.
Tjipp tjipp.



Åh, vilken underbar sufflé!
11 november, 2008, 9:03 e m
Filed under: Arbeit, mat | Etiketter: ,

För några dagar sedan skrev jag en blogg. Jag publicerade den inte, jag tyckte nog inte den var så bra. Men eftersom jag har varit lat sen dess och i alla fall inte skrivit något tänkte jag straffa mig själv genom att publicera den i alla fall, fast jag inte vill. Som ett straff, ett rättmätigt för min blogglathet. Här kommer den:

Jag har ca sex minuter till mitt förfogande. En blogg ska skrivas. Jag ska skriva om min dag. Det är lite synd att jag inte hetsade fram en blogg igår istället. Gårdagen var nämligen på sätt och vis mer spännande. Produktiv var jag. Jag spelade tennis, baseball och dödade ett tjugotal zombier. Inte ett dåligt dagsverke m.a.o.. Idag har jag inte dödat några zombies. Jag har knappt spelat Wii alls.

Idag har jag däremot sett en älg. Den stod vid sidan av vägen, den såg lite smutsig ut. Min älg saknade den finess och elegans jag förväntar mig av älgar. Den tittade lite på bilen, tyckte nog det verkade roligt med bilar. Men där tog den miste. Jag undrar hur älgar blir rena när de väl blivit smutsiga. Kanske måste ny älgpäls växa ut? Ny ren päls. För de kan nog inte tvätta sig, de smutsiga älgarna utan finess. ”Titta en älg!” sa jag till Chefen, som också satt i bilen. Chefen tittade ut men såg inte älgen. Jag blev, oförklarligt nog, lite arg på älgen. Varför gömde den sig nu? Älgjäkel osv, som på så vis skämde ut mig inför Chefen. Kanske trodde Chefen att jag bara hittat på det där med älgen. Det vore ju förargligt. Jag som är så pålitlig. Och man vill ju göra ett gott intryck. Duktiga Nixon.

Mitt efterlunchenintryck var nog ännu sämre. Vi hade konferensdag. På förmiddagen hade vi haft arbetsgrupper som skulle vaska fram kloka idéer om Verksamheten. Våra diskussioner strandade tyvärr på ett tidigt stadium. Vi tänkte att vi skulle komma på något bra i slutet av lunchen och förbereda presentationen.

Där tog den bloggen slut. Jag hann visst aldrig skriva klart den, något som också kan ha varit en bidragande orsak till att jag inte publicerade den. Men jag ska skriva klart den i efterhand. Man är ju tapper liksom. Fast då vet man inte hur pålitligt det blir. Inte för att jag skulle vilja luras, men minnet i sig är opålitligt. Lurigt. Som en bilförsäljare, fast lite mer eteriskt. Man minns saker som inte hänt och glömmer sådant som gjort det. Fy bubblan. Men nu ska jag fortsätta, som sagt:

Vi tänkte att vi skulle komma på något bra i slutet av lunchen och förbereda presentationen. Men det gjorde vi inte. Jag lyckades dessutom komma lite sent, och precis när jag kommer in så säger Chefen att ”ja, Nixon, när du ändå kommer in kan du ju lika bra sätta igång och berätta om vad ni kommit fram till”. Min Quislinggrupp satt kvar på sina platser och jag fick spontanredovisa våra icke-resultat inför 130 (jag överdriver lite) överläkare. Det var pinsammare än älgen.

Där kan jag gott avsluta historien, känner jag. Den var ju strängt taget inte så intressant. Och kanske har jag dessutom hemliga motiv för att inte berätta mer. Kanske skämmer jag ut mig än mer senare under kvällen? Det får ni aldrig veta. Hah!

Nu ska jag göra en smoothie. Puss puss.



Smoothieman goes rough
2 september, 2008, 9:44 e m
Filed under: Fisk, mat | Etiketter: , , , , , ,

 

För några dagar sedan fick min kära mammas gamla mixer. En gulnad liten rackare av märket Braun. Det var, som man säger, en vändpunkt i mitt liv. Jag är inte den jag var.Mitt liv, de få timmar jag inte slavar på jobbet dvs, kretsar numera kring Dagens Smoothie. Jag har föresatt mig att var dag göra en nyttig och hälsobringade fruktsmoothie, full av vitaminer och glada antioxidanter.
Halv nio är Smoothie-tid. Jag släpper det jag har för händer och hämtar mixern. Under nästintill rituella former bär jag den gulnade stavmixern till köket och skrider till verket. Det känns som ett heligt uppdrag, ett kall. Som en arg jihad-mixer mosar den såväl bananer som äpplen, den skonar ingen. Och sedan står den där, Smoothien.
Ofta spiller jag lite också.

Idag gjorde jag en smoothie som smakade tapetklister, men med en ton av gammal alg samt en svag odör av fisk. Konsistensen (ve den klumpiga sörjan!) ska vi inte ens tala om. Den var, som ni kanske förstår, totalt odrickbar. En förkastlig smoothie, åt hån mot hela smoothiegenrén faktiskt. Det märkliga var att jag enbart använt förstklassiga råvaror, prima äpplen, oskuldsvit vanilj och marknadens finaste yoghurt.
Hur kunde det gå så fel? Sabotage? Stod mars i kräftans vändkrets och spred dåliga energier?
Kanske. Alternativt är jag helt oduglig på att göra smoothies, men jag vägrar stoiskt att kolla i recept. Jag ska tämja mixern på egen hand och lära mig smoothiemakandets ädla konst tänker jag. Imorgon är det dags igen.
Smoothiedags.
Nu är jag väldigt trött.
God natt.