Institutet för Vardagsnära Upplevelser


utan tvivel är man inte riktigt klok
27 januari, 2014, 5:12 e m
Filed under: Arbeit, Diffusa tankar | Etiketter: ,

.
Jag vet, jag vet. Det finns evidens för att KBT fungerar mot både det ena och det andra. Men ibland (allra helst efter en heldag på KBT-utbildningen) kan jag inte komma ifrån känslan av det egentligen bara handlar om manualiserad förnumstighet.
.

Annonser


typ en måndag
3 september, 2012, 11:44 e m
Filed under: Arbeit, Succé | Etiketter: , ,

.
När man gör ST-tjänstgöring i psykiatri (vilket jag tror att den observante läsaren listat ut att jag gör) ingår det att man ska läsa in vad som kallas steg 1-utbildning i någon psykoterapiform, i mitt fall KBT. (Teoretiskt kan man även läsa mer psykodynamiskt orienterade utbildningar (Freud!) t.ex. men i psyk-kretsar är det ungefär lika inne som feodalism, så givetvis tänker jag inte själv utan följer glatt strömmen och väljer KBT.)

Utbildningen går på deltid under fyra terminer, idag var det andra dagen och det gick fruktansvärt långsamt. Vi gick igenom supergrundläggande beteendeteori om Pavlov, Skinner & co (typ ”Pavlov ringde i en klocka när han gav hundar mat, och efter ett tag räckte det med att man ringde i klockan för att de skulle dregla!”) (vilket var ungefär en tredjedel av dagens kursinnehåll).

Hur som helst, allt vi egentligen lärde oss kunde man helt seriöst ha sammanfattat på en timme (inkl. ~20 minuters finssande åt den extremt roliga bilden) (nu låter det nog som att jag överdriver igen, men det gör jag faktiskt knappt).
Fast den långsamma föreläsaren var festlig på sitt eget sätt, en behaviorist ut i fingerspetsarna. Behaviorismen (en lite mekanistisk inriktning inom tidig 1900-talspsykologi som delvis ligger till grund för B:et i KBT) är känd för diverse mer eller mindre udda beteendeexperiment på duvor, råttor (i burar) och människor, och föreläsaren berättade glatt att hon redan före tonåren gjort intressanta experiment på sina kusiner som hon var barnvakt åt, där deras upp och nedvända spjälsängar tydligen fungerat utmärkt som burar å ja ba wow och insåg att KBT är lite fränare än det mesta i psykologiväg.

Ska hur som helst bli kul, om det inte går lika långsamt som idag. Usch, jag får alltid lite dåligt samvete när jag skriver sånt här. Föreläsaren är säkert en snäll människa som inte gjort en fluga förnär (om man inte räknar de minderåriga barn hon traumatiserat med spjälsängar), och problemen kan ju faktiskt bero mer på att jag har svårt att hålla fokus när folk pratar (för) långsamt.

En annan sak jag har svårt med: att gå och lägga mig i tid. (Även om jag är väldigt skeptisk till om 00:43 verkligen kan stämma.)
God natt.
.

PS
Geocache #2 utplacerad!

PS 120904
Det dåliga samvetet eskalerade under natten och jag kände mig tvungen att göra ett litet tillägg:
Jag tror alltså att KBT är bra grejer på riktigt, och psykologer är såvitt jag sett inte alls tokigare än andra människor. (Men experimenterar möjligen mer på sin omgivning…)