Institutet för Vardagsnära Upplevelser


utan tvivel är man inte riktigt klok
27 januari, 2014, 5:12 e m
Filed under: Arbeit, Diffusa tankar | Etiketter: ,

.
Jag vet, jag vet. Det finns evidens för att KBT fungerar mot både det ena och det andra. Men ibland (allra helst efter en heldag på KBT-utbildningen) kan jag inte komma ifrån känslan av det egentligen bara handlar om manualiserad förnumstighet.
.



klipp klipp säger saxen
29 juni, 2012, 9:26 e m
Filed under: Diffusa tankar | Etiketter:

Jag har inte bara klippt mig, jag har slagit nya rekord i surande också. Har tillägnat mig många färdigheter som en skicklig surare bör behärska, bl.a. förmågan att sucka lite överdrivet ljudligt, sedan rastlöst kravla över till andra ändan av soffan och lägga av en ljudlig suck även där innan jag kravlar tillbaka (jag har ett favorithörn). En annan bra skill jag har är att sabba relationer, i alla fall i år. En tredje bra skill är att bli tilldelad helgjourer.
Till nästa blogginlägg tänkte jag dock sluta med surandet, det kommer att handla om blommor och vaniljbullar och söta djur. Personligen hoppas jag lite på åsnor, fränaste djuret. (Öronen.) Molly Katt kommer som bäst på tredje plats eftersom hon piper som en vuvuzela. Tvåa kommer förstås mössen i the Knife-videon som jag inte kommer ihåg namnet på. Fast egentligen är det nog låten jag gillar, mössen är inte så balla. Man ska skilja på mus och låt.



Dagens ord
13 maj, 2012, 11:15 f m
Filed under: Diffusa tankar, Succé | Etiketter: ,

.
Dagens ord är ”besinningslöst”. Alla meningar mår bättre av att man lägger till ”besinningslöst” här eller där:

– Märta och Erik fikade besinningslöst.
– Det var en intressant föreläsning, han pratade besinningslöst om benskörhet.
– Kerstin gick besinningslöst på toa.
– Kommunfullmäktige i Uddevalla har beslutat att besinningslöst bygga 400 fler hyresrätter fram till 2014.
– Kevin arbetade besinningslöst med matteläxan.

Är ni fortfarande inte övertygade så försök gärna (besinningslöst) själva.

.



fredagskänslan
16 mars, 2012, 9:02 e m
Filed under: Diffusa tankar | Etiketter:

.
Det är fredag och jag tvättar kläder. Det känns bra, det är festligt, jag känner mig som en delfin som hoppar i solnedgången.

.

Nej, riktigt så är det inte.
Men jag tänkte på det här med håriga (kvinno-)armhålor. Efter att ha haft alldeles för mycket  tid över att klicka runt på Internet på sista tiden har jag förstått att det är armhålehår som folk med åsikter har har en åsikt om just nu. Och att det är något som kan göra folk (unga män) väldigt upprörda, även om jag har väldigt svårt att förstå varför. Det är faktiskt helt absurdt. Låt det växa liksom, inte mig emot. Själv odlar jag persisk kummin här i fönstret och känner mig som en kryddhipster. Det har inte med saken att göra, men jag ville namedroppa min häftiga krydda.

En märklig sak med armhålehårsbildsrörelsen på facebook m.m. är f.ö. de peppiga människor som skriver kommentarer till dem av typen ”supersnyggt gumman!!”. Det är säkert snällt usw, men är inte poängen med hela grejen att man ska få se ut hur man vill utan att bli (be)dömd för det? (Jo, det är det. Jag är inte bara en kryddhipster, jag är bra på retoriska frågor också.)

Nu ska jag solnedgångshoppa ned till tvättstugan igen, så ni slipper mina armhåletankar en stund.

.



teak is sleek?
26 februari, 2012, 10:50 e m
Filed under: Diffusa tankar, Helg | Etiketter:

.
Fru Ekström har kryat på sig! Vilket är jättebra (även om det innebar att jag inte ringde på i helgen, vilket jag till slut bestämt mig för att faktiskt göra).

Istället har jag fördjupat mig i min tv-möbelsbeslutsångest. Eftersom jag bara väljer mellan två stycken borde det inte vara svårt, men det är det. (Och den ena har dessutom två färger på lådorna att välja på!) Jag har mätt på vardagsrumsgolvet och satt ut små papperssaker för att se hur stora de skulle vara, tillbringat timmar på möbelsidor och till och med försökt photoshoppa in de två slutkandidaterna i en bild på mitt vardagsrum för att se vilken som passar bäst, men ingenting hjälper. Jag funderade på hur praktiskt det hade varit att ha en bakjour att ringa till i sånna här kniviga frågor, nästa tanke var att jag behövde lite beslutsamhetsövning, och vad passar då bättre än att gå till mataffären?

Konsum. Att välja en av deras 16 mjölksorter gick bra, och till och med valet mellan de 39 (!) yoghurtsorterna klarade jag galant(även om jag blev lite darrig på handen när jag såg att de dessutom hade 14 nyanser av drickyoghurt och 13 olika yoghurtsorter i bägare också). Det ska sägas att det allra svårtaste var att välja bort godishyllan, men till och med det klarade jag av.
Sen hem igen längs stans halaste gata, och nu sitter jag här och lyssnar på Lykke Li och har den värsta tv-möbelsbeslutsångesten (åtminstone sen 20:42).
.



Inom KBT kallar vi det prokrastinering

(Ganska) snart far jag till skogs, på ångestkurs. Eller ångestutbildning åtminstone, med några andra ST. Innan kursstart ska man ha läst en bok om KBT-behandling (+Stockholms 80-sidiga vårdprogram), vilket jag inte alls lyckats med än. Funderar på om (meta-)ångesten man får av att inte ha läst instuderingslitteraturen inlärningsmässigt kan kompensera att inte ha hunnit igenom hela boken, eller om jag trots allt ska sluta dagdrömma och faktiskt läsa ett kapitel.
Eller om det kanske är eftermiddagsrond snart. Visserligen hände det senast 2010, när jag jobbade på kirurgen, men man vet aldrig. Bäst att gå ut på avdelningen och kolla om det är något spännande på gång.



Svadageneratorn 2.0
23 januari, 2012, 8:32 e m
Filed under: Diffusa tankar, LSD | Etiketter: ,

Jag hoppas att ni har lekt duktigt med svadageneratorn från förra inlägget.
Själv åt jag nyss middag samtidigt som jag läste en gammal kulturbilaga som måste slunkit fram ur sitt gömställe när jag möblerade om i köket igår. Och det var där jag såg den, meningen som slutgiltigen bevisar att humanister  har så mycket bättre svada-skillz än en hel flock managementkonsulter (a’la nämnda svadagenerator):

”Den neo-eurasiatiska konsten demonstrerar den totalitära diskursens explosiva estetiska kraft och producerar en ny utopi som utväg ur det kollektiva traumat, men en ironisk och pessimistisk utopi, som återspeglar det postmoderna samhället och människornas inre konflikt mellan viljan och oförmågan till ett allvarligt yttrande.”

Smaka på den! Jag har fnittrat förtjust i säkert 10 minuter nu. Sen läste jag den igen och insåg att den faktiskt var ännu bättre än jag mindes den. Kan man älska en mening älskar man den meningen.

.

(Annars så har det väl inte hänt så mycket sen sist. Lever du också ett händelsefattigt liv kan du lägga 5 minuter av det på att läsa Artikeln .) (Eller så kan du göra mitt HumanistTest©! Det är mycket enkelt: förstod du meningen utan att ha läst den mer än tre gånger är du en av dem.)