Institutet för Vardagsnära Upplevelser


i lönndom

Att göra vissa lite oväntade saker, åka buss naken till jobbet exempelvis, skulle resultera i en hel del uppmärksamhet. Andra, minst lika oväntade saker, skulle passera obemärkt förbi. Nu tänker jag till exempel på att skriva ett blogginlägg efter drygt åtta månaderns tystnad.

Förstår man sig på mekanismerna bakom sådana här saker, varför det blir si eller så, kan man bli PR-konsult. Jag är inte PR-konsult, men så har jag har heller inga ambitioner att förklara varför det är på dette viset.

Istället tänkte jag belöna dig, käre potentielle läsare, med ett julklappstips såhär dagen före julafton. Om den inte faller mottagaren på läppen är jag lite sugen.

Annonser


Mein Buch der hat drei Ecken
25 december, 2008, 4:25 e m
Filed under: Kulturkoftan | Etiketter: , , ,

Jag har varit med om en del sen i höstas.
Jag har suttit i ett träd vid östkusten (i USA) och tittat på ruiner, promenerat och fått foten uppskuren. Jag har bott i en amerikansk förortsvilla med två barn, varit olycklig, och lärt mig varför svenskar är oroliga trygghetsnarkomaner i somligas ögon. Jag har sett en gammal rättspsykiatrisk anläggning på en ö utanför Boston, till och med varit en smula psykotisk själv. Jag har blivit plågad av en sadistisk katt, varit bittert nostalgisk och tänkt på sham, blivit missförstådd i Italien och blivit bestulen på en resväska i Hong Kong.

Jag har varit i ett fängelse i Algeriet, bevittnat en begravning, ett mord och en märklig rättegång som följde på det. Jag har bevittnat märkliga experiment med likdelar och funderat på vilka svårigheter människor har att hantera konsekvenserna av sitt eget handlande och deras vilja att fly från dem.. Och så har jag blivit trött i ögonen.
 

 

Jag har läst en del böcker alltså. (Vilka kan det vara? 5 poäng per rätt svar…)
I verkligheten däremot har jag inte hunnit med så mycket, i alla fall inte saker som ser särskilt dramatiska eller spännande ut när man skriver ned dem. Men jag gillar ju att läsa.
Egentligen skulle jag vilja tvinga (under hot om så krävs) mina vänner att läsa samma böcker som jag. Det är så mycket roligare att prata med någon om boken efteråt, om man har tolkat den på samma sätt, tänkt på samma saker, uppskattat samma delar. Läste en kurs förra terminen där det ingick att läsa några romaner och sedan diskutera dem på seminarier, var riktigt kul. Vi får se om jag (med eller utan hot) försöker skrapa ihop en privat seminariegrupp. Fast antagligen inte. Dels är jag lite för slö för sånt, dels vet jag inte riktigt om det skulle funka ändå.
Nej. Nu ska rödbetsochädelostgratängen värmas. Ich bin hungrich.