.
När man vaknar, seg som ett vingummi, vad kan då vara bättre än att grannen shoppat en trumpet? Eller om det är en sax. Hur som helst får jag storstadsfeeling, konstaterar att hen är ganska duktig på att blåsa, och stiger upp lite piggare och gladare.
.
(För övrigt är geocache #1 utplacerad. Heja mig!)
(För övrigt #2 inser jag att det nog är en smekmorgon och att jag inte kommer att ha en lika vänlig inställning till trumpetarn’ om någon vecka.)
Filed under: Bostad, Succé | Etiketter: grannsämjan, the gigant redwood, the larch, the mighty scots pine
.
.
Nyss stod jag och hängde tvätt i tvättstugans torkrum. Bättre akustik får man leta efter, så efter att ha rivit av en Bowie-klassiker framförde jag (med tämligen stort patos vill jag hävda) Monty Pythons Lumberjack Song. När jag, någon gång vid sista refrängen, gick tillbaka till tvättmaskinsrummet såg jag att dörren visst lämnats öppen, och att en granne just passerar, med ett mycket roat leende.
Man måste göra sitt för att bidra till en roligare värld för sina medmänniskor, och jag vill gärna vara en av dem som tar det ansvaret.
.
(Nu ska jag göra mig redo för månadens mest spännande kväll!)
Filed under: Bostad, LSD | Etiketter: typ turning torso, zRedan de gamla grekerna förstod att man inte bör mura kökspelare när man LSD-trippar
.
Jag vet att jag tillbringar alldeles för mycket tid på hemnet, men ibland ger det faktiskt utdelning!
Skulle så gärna vilja veta hur nöjda de var efter de murat upp sin skeva köksobelisk, och om gästerna på nästa parmiddag kunde krysta fram några uppskattande kommentarer.
.
Filed under: Bostad, Succé | Etiketter: livet i en förening utan ordentlig källsortering
.
Jag älskar känslan när jag, helt utan respekt för regler och konventioner, smyger iväg och källsorterar i grannföreningens sopsorteringshydda. Adrenalinet pumpar medan jag lägger konservburkar, hårdplast och pappförpackningar i för ändamålet avsedda källsorteringskärl. När jag sedan, med livet och grannsämjan som insats, räddat världen en smula smyger jag kvickt hem igen i skydd av mörkret.
Hade syslöjd ingått i min ST-blockplan hade jag banne mig sytt en ninjadräkt för de här tillfällena.
.
.
Mitt indiannamn är numera Kwatonko, vilket alltså inte betyder typ ”Bräkande Fåret” utan det lite fräsigare ”Han Som Cyklar Med Tunga Möbler”.
.
Det blev teak! Jag var jättenöjd tills jag insåg att de tydligen tänker odla upp teak-träden från frönivå och sen låta sina sömngångare snickra ihop bänken innan den kommer hit. Åh, ack, ve!
PS
Det är förstås återanvänd samt återplanterad teak som används. Man måste få vara både miljömupp och teakfetischist.
Dessutom hoppas jag på att jag har en vän som har en trähund. Jag har kommit på världens sämstbästa ordvits!
Filed under: Bonjour tristesse, Bostad, Succé, zombies | Etiketter: döden, virus, zombie
Ett gäng virus har slagit sig ned i min hals, det hör liksom till traditionen så här års. De har övertalat mig att stanna hemma, nu för andra dagen. Ska man vara noga så kallas faktiskt ett enda virus, dvs en enstaka viruspartikel, för ett virion. Vilket alltså är helt otroligt sött. Virion! Om jag någonsin får några barn ska åtminstone ett av dem heta Virion. ”Valle och Virion” funderar jag på.
Virion-gänget i min hals, och att vara hemma 2 dar i rad, har för övrigt fått mig att:
1. Ta tillbaka allt jag sagt om att alla fräna virus bör förvandla folk till zombies. Jag gillar för all del 28 dagar senare, men är inte så sugen på att bli zombie än.
2. Hänga upp ett gammalt våffeljärn på väggen. Det kanske är Sjukdomen som talar, men jag måste säga att jag tycker det blev riktigt bra.
3. Planera att städa under badkaret. Förmodligen är det Sjukdomen som talar igen. Det är f ö ett inbyggt badkar vi pratar om här, inte städat under sen 40-talet ser det ut som, så det finns en del att jobba med. Jag har kommit så långt att jag har skruvat bort det lilla gallret så att man kommer in under det och tittat in. Där är mörkt och unket, på det stora hela ser det ut att vara en zombievänlig miljö.
Blir det inga fler blogginlägg kan ni utgå från att badkars-zombiesen fick mig till slut.
PS
Det här med Valle var givetvis ironi, det måste jag vara tydlig med. Man döper inte barn till Valle.
PS igen
Nej, jag vet inte heller riktigt var den här zombie-fixeringen kommit ifrån, men den ska nog kunna gå över.
Filed under: Bostad | Etiketter: kim il sungs samlade verk, nordkorea, samlande
…att packa upp böcker och upptäcka att man har en dublett av Kim Il Sungs samlade verk, band 37, men helt saknar band 38.
(Obegripligt är varför jag sparar på dem över huvud taget.)
Egentligen hade jag velat dela med mig av en jobbhistoria, men eftersom jag är sekretessvän delar jag med mig av hemnethumor istället!
Gillar man inte fula nybyggen kan man ändå glädjas åt faktarutan!
Nu ska jag tycka synd om mig själv eftersom jag inte bor i en 44:a och dessutom blir tvungen att jourjobba i helgen igen.
I min jakt på några anspråkslösa möbler att ställa i lägenheten, en pinnstol eller två, hittade jag Fåtöljen. Jag hade sett den på bild förut, men i verkligheten där den stod med sin fotpall blev det kärlek vid första ögonkastet.
Att det stod 20 000 på prislappen gjorde mig inte jätteglad. Sen insåg jag att det alltså var fotpallen som kostade 20 000. (Vad stolen kostade tänker jag inte avslöja.)
Nu har jag anmält mig till en komvuxkurs i högstadiematte så att jag kan räkna ut hur många hundra extra nattjourer jag måste ta för att få råd med den.
Filed under: Bostad | Etiketter: funkis, hemnet, linnéskåp, tvättstugeberg
Jag har flyttat, nu bor jag i fräna funkislägenheten. Den har (nästan) allt man kan önska sig efter någon månads hemnetsurfande.
Det är alltså mäklaren och inte jag som skrivit den vinnande bildtexten, kan tänka mig att tillgången till det synliga tvättstugeberget drog upp priset en del. (Tyvärr fanns det inte i just mitt hus, även om jag istället enligt min mäklare kan stoltsera med ett ”linnéskåp”, vad nu det kan vara.)
Hur som helst har jag blivit bästis med diskmaskinen och Molly (den vita katten, förstås) uppskattar att det finns en öppen spis att sätta sig (och byta färg) i. De enda jag misstänker inte är nöjda är grannarna som tittar surt när jag träffar på dem i trappan. Om det är för att jag galopperar runt lägenheten några varv med katterna vid elvatiden varje kväll (de blir omöjligt spattiga när det är sovdags annars) eller att jag har ovanan att ljudligt sjunga lady gaga-låtar i duschen är jag inte helt säker på.
Fast det är nog inte gaga-låtarna, de låter ju ändå väldigt bra tycker jag. Med akustiken i badrummet och så.
Filed under: Bostad | Etiketter: analys, bostad, budgivning, lägenhet, ljust, mäklare, uppstoppad häst, visning, vitt
Veckans budgivning gick inte speciellt bra för någon utom säljaren som fick stora mängder pengar för sin lägenhet.
Själv är jag fortfarande lägenhetslös, vilket alltså innebär fler stimulerande visningar i helgen! Fler Ljusa, Fräscha, Luftiga lägenheter med Ljusa Väggar och Bra Ljusinsläpp. Det är alltså ljust och vitt som gäller, progressiva märklarfirmor har till och med börjat måla sina mäklare vita.
Man kan ju faktiskt inte annat än gilla mäklare! Det fina är att de dessutom går med på allt man säger:
Jag: På sommaren är det skönt med en balkong.
Mäklaren: Ja, precis!
Jag: Den är fuktfläcken bidrar verkligen till lägenhetens genuina 40tals-charm!
Mäklaren: Ja, precis!
Jag: Jag tror att min uppstoppade häst skullge göra sig bra i duschen här.
Mäklaren: Ja, precis!
Jag: Det här rummet kommer att passa bra för satanistiska ritualer eftersom laminatgolv går lätt att torka av!
Mäklaren: Ja, precis!
Jag: Mäklare kan vara irriterande eftersom de är lismande och helt omotiverat positiva till allt man säger.
Mäklaren: Ja, precis!
Institutet för Vardagsnära Upplevelser 