Institutet för Vardagsnära Upplevelser


jazzed up
2 september, 2012, 11:58 f m
Filed under: Bostad | Etiketter:

.
När man vaknar, seg som ett vingummi, vad kan då vara bättre än att grannen shoppat en trumpet? Eller om det är en sax. Hur som helst får jag storstadsfeeling, konstaterar att hen är ganska duktig på att blåsa, och stiger upp lite piggare och gladare.
.

(För övrigt är geocache #1 utplacerad. Heja mig!)

(För övrigt #2 inser jag att det nog är en smekmorgon och att jag inte kommer att ha en lika vänlig inställning till trumpetarn’ om någon vecka.)

 

 

Annonser


there’s a a circus in town!
5 juni, 2012, 5:10 e m
Filed under: Bostad, Succé | Etiketter: , , ,

.

.
Nyss stod jag och hängde tvätt i tvättstugans torkrum. Bättre akustik får man leta efter, så efter att ha rivit av en Bowie-klassiker framförde jag (med tämligen stort patos vill jag hävda) Monty Pythons Lumberjack Song. När jag, någon gång vid sista refrängen, gick tillbaka till tvättmaskinsrummet såg jag att dörren visst lämnats öppen, och att en granne just passerar, med ett mycket roat leende.

Man måste göra sitt för att bidra till en roligare värld för sina medmänniskor, och jag vill gärna vara en av dem som tar det ansvaret.
.

(Nu ska jag göra mig redo för månadens mest spännande kväll!)



Vardagsabsurdism 3

 .

Jag vet att jag tillbringar alldeles för mycket tid på hemnet, men ibland ger det faktiskt utdelning!
Skulle så gärna vilja veta hur nöjda de var efter de murat upp sin skeva köksobelisk, och om gästerna på nästa parmiddag kunde krysta fram några uppskattande kommentarer. 
 .



Je suis un rebelle, bonostyle
14 mars, 2012, 10:51 e m
Filed under: Bostad, Succé | Etiketter:

.
Jag älskar känslan när jag, helt utan respekt för regler och konventioner, smyger iväg och källsorterar i grannföreningens sopsorteringshydda. Adrenalinet pumpar medan jag lägger konservburkar, hårdplast och pappförpackningar i för ändamålet avsedda källsorteringskärl. När jag sedan, med livet och grannsämjan som insats, räddat världen en smula smyger jag kvickt hem igen i skydd av mörkret.
Hade syslöjd ingått i min ST-blockplan hade jag banne mig sytt en ninjadräkt för de här tillfällena.
.



en liten bokhylla
10 mars, 2012, 4:37 e m
Filed under: Bostad, Succé | Etiketter: ,

.
Mitt indiannamn är numera Kwatonko, vilket alltså inte betyder typ ”Bräkande Fåret” utan det lite fräsigare ”Han Som Cyklar Med Tunga Möbler”.
.



”Leveranstid 5-6 veckor”
27 februari, 2012, 5:16 e m
Filed under: Bostad, Kalas | Etiketter:

Det blev teak! Jag var jättenöjd tills jag insåg att de tydligen tänker odla upp teak-träden från frönivå och sen låta sina sömngångare snickra ihop bänken innan den kommer hit. Åh, ack, ve!

PS
Det är förstås återanvänd samt återplanterad teak som används. Man måste få vara både miljömupp och teakfetischist.
Dessutom hoppas jag på att jag har en vän som har en trähund. Jag har kommit på världens sämstbästa ordvits!



ett och annat
25 november, 2011, 6:33 e m
Filed under: Bonjour tristesse, Bostad, Succé, zombies | Etiketter: , ,

Ett gäng virus har slagit sig ned i min hals, det hör liksom till traditionen så här års. De har övertalat mig att stanna hemma, nu för andra dagen. Ska man vara noga så kallas faktiskt ett enda virus, dvs en enstaka viruspartikel, för ett virion. Vilket alltså är helt otroligt sött. Virion! Om jag någonsin får några barn ska åtminstone ett av dem heta Virion. ”Valle och Virion” funderar jag på.

Virion-gänget i min hals, och att vara hemma 2 dar i rad, har för övrigt fått mig att:
1. Ta tillbaka allt jag sagt om att alla fräna virus bör förvandla folk till zombies. Jag gillar för all del 28 dagar senare, men är inte så sugen på att bli zombie än.
2. Hänga upp ett gammalt våffeljärn på väggen. Det kanske är Sjukdomen som talar, men jag måste säga att jag tycker det blev riktigt bra.
3. Planera att städa under badkaret. Förmodligen är det Sjukdomen som talar igen. Det är f ö ett inbyggt badkar vi pratar om här, inte städat under sen 40-talet ser det ut som, så det finns en del att jobba med. Jag har kommit så långt att jag har skruvat bort det lilla gallret så att man kommer in under det och tittat in. Där är mörkt och unket, på det stora hela ser det ut att vara en zombievänlig miljö.
Blir det inga fler blogginlägg kan ni utgå från att badkars-zombiesen fick mig till slut.

PS
Det här med Valle var givetvis ironi, det måste jag vara tydlig med. Man döper inte barn till Valle.

PS igen
Nej, jag vet inte heller riktigt var den här zombie-fixeringen kommit ifrån, men den ska nog kunna gå över.