Det kan vara en yrkesskada, men det här luktar diagnos.
Fast det kan vara reklam för något annat också förstås. Ett resmål kanske, eller för en väldigt kraftig hörapparat.
Postat i: Reise
Om du inte redan läser hennes blogg tipsas det härmed om Emmas sumatrablogg. Hon är WWF:s bloggare där i två veckor och lägger upp snygga bilder & berättar för dig varför du inte ska köpa palmolja. (Och snart om orangutanger hoppas jag.)
Ps
Förtydligande om humanistsvadan i förra bloggen: jag tyckte inte alls den saknade innehåll (som svadageneratorns) eller var så dum innehållsmässigt. Den var bara så väldigt, väldigt humanistig att det blev roligt. Och gav mig fina nostalgiska flashbacks till när jag läste filosofi & statsvetenskap.
Mera Ps
Om Lindt-choklad innehåller palmolja har jag ett problem.
Jag hoppas att ni har lekt duktigt med svadageneratorn från förra inlägget.
Själv åt jag nyss middag samtidigt som jag läste en gammal kulturbilaga som måste slunkit fram ur sitt gömställe när jag möblerade om i köket igår. Och det var där jag såg den, meningen som slutgiltigen bevisar att humanister har så mycket bättre svada-skillz än en hel flock managementkonsulter (a’la nämnda svadagenerator):
”Den neo-eurasiatiska konsten demonstrerar den totalitära diskursens explosiva estetiska kraft och producerar en ny utopi som utväg ur det kollektiva traumat, men en ironisk och pessimistisk utopi, som återspeglar det postmoderna samhället och människornas inre konflikt mellan viljan och oförmågan till ett allvarligt yttrande.”
Smaka på den! Jag har fnittrat förtjust i säkert 10 minuter nu. Sen läste jag den igen och insåg att den faktiskt var ännu bättre än jag mindes den. Kan man älska en mening älskar man den meningen.
.
(Annars så har det väl inte hänt så mycket sen sist. Lever du också ett händelsefattigt liv kan du lägga 5 minuter av det på att läsa Artikeln .) (Eller så kan du göra mitt HumanistTest©! Det är mycket enkelt: förstod du meningen utan att ha läst den mer än tre gånger är du en av dem.)
Postat i: Bonjour tristesse
Efter en nattjoursvecka är man rätt mör i hjärnan och har svårt att stava till ordet dygnsrytm. Nu är den äntligen slut, men får jag sova för det?
Nej, för här hemma är det katterna som bossar. Speciellt i sängen där de uppenbarligen lärt sig ta plats. Och det är svårt att sova samtidigt som man intar ett lätt skruvad S-formad position.
Får jag inte sova inatt heller will ich aus-flippen.
Postat i: Bonjour tristesse | Etiketter: snärtväskan, splatter, väska, väsksplatter
Jag har en väldigt fin ny väska. Fördelarna är att den har en (jätteliten) fin uggla på framsidan och är av ekologisk bomull så att jag kan känna min häftig och duktig. Nackdelen är att den är aggressiv: när man öppnar väskan far remmarna man stänger locket med upp och snärtar en i ansiktet. Varje gång. På ett väldigt aggressivt sätt dessutom. Har man tur blir det på läppen, har man otur i ögat (v.g. se förtydligande splatter-illustration).
.
Fast jag gillar min nya fina väska, även om vi har en S&M-relation.
Idag tyckte jag lite synd om mig själv som jobbade till halv sju (till historien hör alltså att jag eg. var ledig), men doktorandanmälan skulle bli klar i år hade jag sagt, och det var inte så mycket år kvar längre. Nu är den klar, och allt känns bra förtom att forskning alltid verkar innebära en massa oönskat fritidsarbetande. I alla fall om man ser till de andra på institutionen, och mina planer på att inte göra likadant verkar ju gå lite halvdant än så länge.
För min del blir det f ö doktorerande på deltid, och jag är lite osäker på om det kommer att innebära mindre övertid (eftersom även övertiden blir på deltid) eller mer övertid (eftersom man hinner med mindre saker på en deltidstjänst).
På vägen hem funderade jag lite på att byta yrke, det är främst landshövding som lockar. Dels är det nog det närmsta någon slags feodalherre man kan bli, dels får man bo i Slottet. Och jobbar man övertid gör man det också i Slottet. Det skulle jag kunna tänka mig.
När jag cyklade förbi slottet på vägen hem tänkte jag att min första order skulle vara låta bygga ett Sauron-öga på ett av tornen, så att medborgarna kan känna sig övervakade och trygga, men det känns inte riktigt som en lika bra idé längre.
Fast å andra sidan skulle sauronögat gå helt i linje med alla de andra grandiosa byggprojektet som staden har planer på: en större (extremt onödig) flygplats, en kombinerad stor vikinga-temapark och köpcentrum (jo, det är sant), och en futuristisk arena (trots att vi har sveriges sämsta lag inom i stort sett samtliga tänkbara sporter) (utom möjligen hästpolo, där vi inte har något lag alls).
Vi får se hur det blir med det där. Imorgon är det nyårsafton.
PS
Mitt andra beslut som landshövding skulle förstås vara att starta ett hästpolo-lag. Fattas bara annat.
Att Stockholm ligger före min lilla stad när det gäller mode (och att man alltid känner sig lite som en tofflig redneck när man kommer dit) är inget nytt. Vad som däremot är helt nytt är att Det Senaste i SoFo är att ha en (levande) katt som halsduk. (I alla fall var det en i tunnelbanan som hade det. En fluffig perser dessutom!)
Jag förstod aldrig riktigt chihuahua-trenden, men det här är något som jag definitivt vill hänga på. Hoppas lite på att min kära Molly Katt, som ändå är rätt utseendemedveten, också inser att det är katthalsdukar som gäller 2012. (Frågan är bara hur mycket lugnande man skulle behöva ge henne för att hon skulle ligga kvar.)
(Att det är 8 grader varmt bidrar förstås också till den kontinentala storstadskänslan, och ger inte minst flashbacks till En obekväm sanning (som sågs för en månad sen och rekommenderas om man inte redan har bra koll på klimatförändringar).)
Julstämningen är inte på topp. Julmusik i högdos gav bara tillfällig stämningsboost, och veckans julpyssel med M & L (där vädret inspirerade till tillverkning av ett jul-regnmoln) behövde kompletteras med choklad- och kaffeknäck-kokning. Märkligt nog hade någon, i smyg, bytt ut knäckformarna jag var säker på att jag hade i skafferiet mot bullformar.
Den desperation som kan drabba människor som berövats sina knäckformar kan driva dem till drastiska handlingar, t.ex. att skapa mellansveriges största knäckbullar.
Nu på kvällskröken försöker jag få katterna att sjunga allsång med mig. Sjunger jag i falsett och viftar livligt med båda händerna kan jag få Molly Katt att jama halvhjärtat. Eller så är hon hungrig.
Måndagsnattjouren var en Dålig Jour, definierat som att man inte hinner kolla varken mail, hemnet, facebook, eller någon annan lika hyperviktig sida annat före klockan 03:00 eftersom det är så mycket att göra. Inatt är betydligt bättre av tre skäl:
- Jag har hunnit tillfredställa mitt hemnetberoende redan strax efter midnatt.
- Landstinget festar till det lite extra.
Landstingsfest: dagpersonalen har fått äta ett rudimentärt julbord, vi som jobbar natt har fått varsin burk med gröt.
En alldeles egen julgrötburk! Min grötranson har dessutom en del intressanta fysikaliska egenskaper. Om man t.ex. vänder grötburken upp och ned klibbar gröten stadigt kvar i burken. Till och med om man skakar den uppochnedvända burken lite (eller mycket) så sitter den kvar där. Man undgår inte att imponeras en smula.
(Låt oss anta att det här är rent hypotetiskt, och att jag är en vuxen och ansvarstagande individ som faktiskt inte vände på grötburken bara för att testa.) (Eller skakade på grötburken.)
PS
Bättring! Jag ska försöka blogga oftare. (Även om det uppenbarligen kan hända spännande saker även när man inte gör det.)
Postat i: bittertestikeln, zombies | Etiketter: danskjävlar!, jimmie åkesson, lena sundström
Är det diskriminering att hetsa enbart mot en folkgrupp?
PS
Jag blir alltid så arg när jag ser karln. Numera, efter att ha läst Lena Sundströms Världens lyckligaste folk, blir jag lite rädd också.
Vill du ha en easy reading-bok om hur ett fd tolerant samhälle (Danmark) lägger sig till med dålig attityd i allmänhet och ett antimuslimskt klimat i synnerhet så läs den.
Postat i: Bajs, Diffusa tankar, Stofilism | Etiketter: 80-talet, byxorna, luggen
Ibland känns det synd att det rent praktiskt är lite svårt att skaffa barn när man är singel. Men sen tänker jag att det kanske är lika bra eftersom de ändå inte skulle få uppleva 80talet. Det är inte en värdig barndom utan neonmjukisbyxor.
PS
Gravitationen måste ha varit svagare på 80-talet.
PS 2
Ja, jag har 80tals-googlat för mycket idag
Jag är ju visserligen både vegetarian och djurvän, men man måste ju uppskatta humorn i att en affär väljer att hänga djurtillbehör, kattleksaker och musfällor på samma hylla.
(Att de hade extrapris på Alvedon Supp. var ju bara en humor bonus för någon som jag, som inte alltid har den mest avancerade humorn.)
Postat i: Diffusa tankar, Succé | Etiketter: choklad, energikrisen, kakaobönor, sahara, solceller
Bygger man solceller på 7% av saharas yta räker det för hela jordens energibehov . Planterar man istället kakaobönor på 3% av saharas yta räcker det för hela min chokladkonsumtion. I mina ögon låter det sistnämnda som ett både viktigare och mer realistiskt projekt, och min personliga åsikt är att man bör sätta igång planterandet snarast.
De däringa solcellerna kan man väl också överväga, på sikt.
Postat i: Bonjour tristesse, Bostad, Succé, zombies | Etiketter: döden, virus, zombie
Ett gäng virus har slagit sig ned i min hals, det hör liksom till traditionen så här års. De har övertalat mig att stanna hemma, nu för andra dagen. Ska man vara noga så kallas faktiskt ett enda virus, dvs en enstaka viruspartikel, för ett virion. Vilket alltså är helt otroligt sött. Virion! Om jag någonsin får några barn ska åtminstone ett av dem heta Virion. ”Valle och Virion” funderar jag på.
Virion-gänget i min hals, och att vara hemma 2 dar i rad, har för övrigt fått mig att:
1. Ta tillbaka allt jag sagt om att alla fräna virus bör förvandla folk till zombies. Jag gillar för all del 28 dagar senare, men är inte så sugen på att bli zombie än.
2. Hänga upp ett gammalt våffeljärn på väggen. Det kanske är Sjukdomen som talar, men jag måste säga att jag tycker det blev riktigt bra.
3. Planera att städa under badkaret. Förmodligen är det Sjukdomen som talar igen. Det är f ö ett inbyggt badkar vi pratar om här, inte städat under sen 40-talet ser det ut som, så det finns en del att jobba med. Jag har kommit så långt att jag har skruvat bort det lilla gallret så att man kommer in under det och tittat in. Där är mörkt och unket, på det stora hela ser det ut att vara en zombievänlig miljö.
Blir det inga fler blogginlägg kan ni utgå från att badkars-zombiesen fick mig till slut.
PS
Det här med Valle var givetvis ironi, det måste jag vara tydlig med. Man döper inte barn till Valle.
PS igen
Nej, jag vet inte heller riktigt var den här zombie-fixeringen kommit ifrån, men den ska nog kunna gå över.
