Institutet för Vardagsnära Upplevelser


Att söka tröst på institutionen
15 maj, 2014, 1:02 e m
Filed under: Bonjour tristesse | Etiketter: ,

.
Forskningsmånad. Umgänge med statistikprogram. SPSS. De senaste fem timmarnas arbete bortkastat. Jag är i affekt.

Men jag har upptäckt att om man tar hissen till våning 3, smyger in på mottagning B, navigerar sig fram till deras postrum och letar till vänster finns en förpackning ballerinakex. Jag stjäl! Två stycken.
I en torftig miljö är också ett litet byte en stor tröst.
.



akademin revisited
2 april, 2014, 7:07 e m
Filed under: Arbeit | Etiketter:

Eftersom det förra inlägget var så dystymt känner jag att det är läge att skriva något i dur. Att jag då väljer att skriva om jobbet kan tyckas ostrategiskt, för så spännande är det inte att jag återfallit i forskandet sedan igår. Eftersom det var över tre år sen (-ish) jag höll på med det sist, och eftersom min hjärna har en lagringskapacitet i nivå med en dator från tidigt åttiotal, kan dessutom andelen som jag kommer ihåg, av allt det jag borde komma ihåg, mätas i promille.

Men jag har alltså börjat ”forska” igen. Igår kunde det varit ett aprilskämt, men ack, eftersom jag var där idag verkar det inte vara så. I eftermiddags vågade jag mig in på mailkontot som legat i dvala några år, och läste faktiskt fyra av de 987 mailen som trofast legat och väntat på mig.
Kommer jag att läsa fler imorron? Är det här internets bästa cliffhanger? Den trogne läsaren får se.
.



Oförutsägbarheten
23 februari, 2014, 12:31 e m
Filed under: Bonjour tristesse

 Jag har varit ganska sjuk. 2013 blev jag opererad två gånger, var sjukskriven drygt fyra månader. Sen dess har det funnits bättre och sämre perioder förstås, men i år har det ändå varit om än inte helt bra så åtminstone stabilt bättre. Fritid och arbete och livet har, som det brukar, fortsatt.

Människor har ju en förmåga att anpassa sig till det mesta, och jag har tänkt att jag har blivit vän med livet som det ser ut nu. Jag har förstått hur det jag varit med om rent praktiskt kommer att påverka mig, tänkt färdigt på vilka saker jag har gått miste om och vilka saker jag inte kommer att kunna göra, men också, desto viktigare, tänkt på allt det som jag faktiskt kommer att kunna göra, och allt som kommer att vara som vanligt. Vilket faktiskt är det mesta.

Men så blir det sämre igen, och det känns så mycket jobbigare än jag hade föreställt mig att det skulle göra. Det är inte smärta som gör mest ont, och det är inte något av det andra kroppsliga heller. Det värsta är just oförutsägbarheten. Att inte kunna veta hur det kommer att vara om två veckor, två månader, två år. Att inte kunna se framåt och ens planera vad jag ska göra till sommaren utan att jag inom mig skakar på huvudet och tänker att alltihop känns onödigt, när jag inte har en aning om vad som kommer att fungera då. Att inte veta, men samtidigt att veta att det inte bara påverkar mig utan också dem omkring mig är otroligt frustrerande, och jag kan inte ens försöka beskriva hur trött jag är på det.



Empatiska DN: del 1
12 februari, 2014, 5:54 e m
Filed under: Katt | Etiketter: ,

Att stiga upp är något plågsamt. Det som ändå kan få mig att kasta av täcket är tanken på att få sörpla té och läsa morgontidningen. Och ibland, som i den här testet av husdjur, visar sig DN från sin allra bästa sida! Man måste säga att det fullkomligen svämmar över av både sakkunskap och empati, även om underrubriken ”se upp för oväntade kostnader” kanske avslöjar något om var redaktionens prioriteringar ligger.

huskatten


Först ut i testet är alltså djuret huskatt. De är tydligen uppfinningsrika. (Jag kan inte komma ihåg att Molly någonsin uppfunnit något här, men hon är inte så klipsk ens för att vara katt, så jag köper ändå deras bedömning här.) Det känns ju givet också att det under ”Nackdelar” listat att de inte dör så fort. Jobbig egenskap, helt klart.

Man ba (eftersom man är van vid att ha sländor) döööör den aldrig?
och katten ba
nä jag är ett långt åtagande
och DN:s ekonomiredaktion ba vi är verkligen rätt gäng att recensera husdjur.

 



Så blir du rik! (på bekostnad av kortvuxna)
1 februari, 2014, 12:34 e m
Filed under: Succé | Etiketter: , , , ,

.
Jag har ju tidigare hyllat New Line Cinema för att de lyckas få till inte mindre än tre långfilmer ur den lilla hobbitboken, och dessutom tipsat dem om fräscha sätt att bygga vidare på franchisen.
Men för att tilltala en lite seriösare målgrupp tror jag det är dags att lämna äventyrsgenren och göra:

Bild

Att ta godis från barn anses det ju allmänt lite snett på, men att sno guld från dvärgar tycks vara mer acceptabelt, rent av något som det är helt pk att göra filmtrilogier om.
Blir nu den här spinn off-filmen succé är det lätt att föreställa sig sequel-potentialen. Gör bostadskarriär med Smaug! känns givet, och deras kreativa marknadsföringsfolk kan säkert komma på högvis av potentiella blockbusters.
.

Nästa gång tror jag det blir en blogg om tandkräm.
.



utan tvivel är man inte riktigt klok
27 januari, 2014, 5:12 e m
Filed under: Arbeit, Diffusa tankar | Etiketter: ,

.
Jag vet, jag vet. Det finns evidens för att KBT fungerar mot både det ena och det andra. Men ibland (allra helst efter en heldag på KBT-utbildningen) kan jag inte komma ifrån känslan av det egentligen bara handlar om manualiserad förnumstighet.
.



12 år är fler än 5 fiskar

.
Fram tills igår satt jag och skrev på en självbiografisk bok om min första tid i landstingets tjänst, med arbetsnamnet 5 Years a Slave, men så igår såg jag 12 Years a Slave på bio istället, och insåg att det var lika bra att lägga bokprojektet på is. Eftersom 12 år är fler än 5 känner jag att det är rimligt att filmen får mer medialt utrymme, och eftersom den dessutom var riktigt bra vill jag inte gärna knuffa ut filmen ur rampljuset genom att ge ut min (länge emotsedda) självbiografi. 12 years rekommenderas hur som helst.

Men kanske ändå att jag gillar hobbitfilmer och sånt bättre. De innehåller ju, liksom 12 years, De onda och De goda. Och dessutom dvärgar som grädde på moset, det måste man gilla! (Det produceras alldeles för lite dvärgfilm).
Att filmbolaget dessutom har kavlat ut en hobbitsagobok till inte mindre än tre långfilmer ska de förstås ha all cred för, och som ett bevis på min tacksamhet tänkte jag ge dem ett tips på hur man kan krama ännu fler filmer ur franchisen! Tex genom att spela in:
.

.Bild