Fraulein Schmidt måste äta (das Fraulein 2/3)
4 kommentarer so far
Lämna en kommentar
26 oktober, 2006, 12:12 e m
Filed under: Bonjour tristesse
Filed under: Bonjour tristesse
Lunchtimmen var slagen en grå oktoberdag och fraulein Schmidt var hungrig. Hon lade sina papper åt sidan och tog fram sin lunchlåda. Inne i lådans mörket låg lunchen och väntade. Förra veckan hade hon ätit en gasell. ”Undrar vad det kan vara den här veckan” tänkte Fraulein Schmidt, fast på tyska, hennes modersmål. Med darrande fingrar öppnade hon lådan och gissa om hon blev förvånad när det enda hon såg var ett darrande litet ägg.
Inte kan man väl äta ägg, utropade hon förskräckt, varpå hon åt det lilla ägget. ”Att äta eller att ätas” tänkte hon. ”Det var jag eller ägget”.
4 kommentarer so far
Lämna en kommentar
Institutet för Vardagsnära Upplevelser 
Hmm, du som praoat inom psykiatrins värld på sista tiden, du tror inte att du lider av lite granna schizofreni eller så?Det här med tysktanten känns oroväckande :)
Kommentar av Louise 26 oktober, 2006 @ 4:01 e mJag sympatiserar med fraulein. Äta ägg? Vad avses? Hönan först! Eller?
Kommentar av Lottchen 26 oktober, 2006 @ 9:06 e mherrnixon om jag får be…detta var en alldeles, alldeles underbar liten betraktelse över varats eller icke varats olidliga eller icke olidliga lätthet eller ja…eehhh…mindre lätt att handskas med…oomkullrunkelighet. *förtydligar och hostar visst till lite* äh.jag tyckte om den! ; )
Kommentar av Nea 26 oktober, 2006 @ 9:44 e mLouise:Mycket möjligt. Jag tror också det smittar… :)Eller så var det så att jag hade två femminutare över framför datorn, och var mkt trött på mina ”vanliga” bloggar…/nixon aka fraulein S.Lottchen:Ja, nej. Det är sjukt. Och i det här fallet kom ägget före hönan.Nea:Tack! Det glädjer mig särskilt då:1. Jag tror att du är tämligen ensam om det.2. ”oomkullrunkelighet” är ett av dom… märkligaste orden vi har i vårt kära språk.God afton.
Kommentar av herrnixon 26 oktober, 2006 @ 10:54 e m