Det finns två jobbnyheter, en som jag tror är bra och en som jag tror är dålig.Den dåliga är att Gävles sumpsjukhus dissade min AT-ansökan. Iofs kom jag så långt som till intervju (jag åkte lydigt dit med M & P, även de ystra Gävle AT-aspiranter), men sen blev det inte mer för ngn av oss. (På ngt ego-plan känns det ändå lite bra att hela trojkan fick kalla tassen och inte bara jag, även om jag väldans framgångsgenerös annars.)
Jag vet inte vad som kan ha gått fel (kanske hade de hittat min blogg, eek!). Tydligen (enligt en AT-läkare vi träffade) går de rätt mycket på hur pass sugen man var på att stanna kvar i Gävle efter AT:n, och de fick kanske inte intrycket att det var min högsta dröm. Det skumma, som inte kändes så bra, var att de frågade en massa om vad Emma pluggade och skulle jobba som och om arbetsutsikterna för henne som jag ju inte kunde garantera var så bra i Gävle. (Nu är hon ju mycket inne på trilobiter, och jag tror att det är ont om sådana i Gästrikland.) Aha, tänkte kanske de lömska anställningsfigurerna, då lär inte han heller bli kvar. (Det känns lite surt i så fall, för jag tycker faktiskt att Gävle på många sätt verkar jäkligt bra jämfört med t.ex. sjukhuset jag jobbar på nu…)
Eller så gick intervjun för dåligt bara, helt enkelt. Det är en mycket oroväckande hypotes, men mina självbedrägeriskillz är dessvärre för dåliga för att jag helt ska kunna blunda för den. Inte för att intervjun gick direkt dåligt, men det kändes inte som att den gått så värst bra heller. (Trots att jag inte ens var bakfull som på förra…) Arbetsintervjuer är nog helt enkelt inte det jag är bäst på här i världen…
Den goda nyheten är att jag ändå fått ett nytt jobb! Faktiskt ett som jag är sugnare på även om det rent karriärmässigt inte alls är lika bra som AT. Istället för mitt idoga psykavdelningsarbete ska jag jobba på en av öppenvårdsmottagningarna, en med riktigt bra rykte till och med. Dr S, en mycket insiktsfull filur, beskrev det som att resten av psykvården här är ”lite som den här mottagningens efterblivna kusin från landet”. Har varit där tre veckor för länge sen, och då funkade det i alla fall hur bra som helst, de har helt andra utrednings- och psykologresurser än vad som finns där jag jobbar nu, och det är hemskt mkt roligare att jobba när man känner att man har möjligheten att faktiskt få till en riktigt bra vård än när man bara gör det bästa möjliga med de resurser som man har. Nu vet jag inte riktigt om det är så att det här fungerar så überbra nu, och det som jag har nu är långtifrån jättedåligt, men lite skillnad ska det allt vara. Dessutom kommer mottagningstjänsten att innebära mycket mer eget ansvar för mig, vilket iofs både är spännande och jobbigt… men det blir nog bra när jag väl kommit in i det hoppas jag. Dessutom ska jag tydligen få en timmes handledning per vecka (vilket jag bara kan drömma om där jag är nu), och det ska bli riktigt roligt.
Å andra sidan kommer jag sakna avdelningen, har trivs riktigt bra med personalen och så, plus att det är rätt kul när man känner att man börjar ha bra koll på det man håller på med…
Det tycks som att jag bara är kapabel att skriva job(b)bloggar numera.
Det ska det bli ändring på. Men nu ska jag sova, yeah.
Institutet för Vardagsnära Upplevelser 