Institutet för Vardagsnära Upplevelser


finsk bushmeat
13 november, 2012, 8:03 e m
Filed under: Reise | Etiketter:

.
Idag blir det varken hipsterspaning eller karolinskahistorier. Jag vet inte riktigt vad det blir istället, det är inte som att jag sitter på några spektakulära nyheter att dela med mig av. Kanske en vardagsnära upplevelse, det är inte fel att ära sitt bloggnamn emellanåt.

Nyss satt jag och mös över att jag hade ett bord i vardagsrummet igen, men säg den glädje som varar för evigt! Glädjen av att ha ett vardagsrumsbord varar i strax under 20 minuter.
Sen googlade jag lite på Helsingborg, något som i normalfallet troligen inte skänker någon någon glädje alls, men nu har jag råkat komma in på en kurs där, så jag kände att jag ville ha koll på vad som gäller i Helsing-B. Det jag uppskattade mest var att det fanns en koreansk restaurang som serverade hemul. (Ibland känns det tungt att vara vegetarian.) Jag har ju tidigare fått lära mig att halloumi egentligen är muminkött (och keso är muminfärs, givetvis), men att det även går att få in en bit hemul på tallriken kom ändå som en positiv överraskning. Väl på plats tänker jag känna av möjligheterna att bonda lite med kocken och se om han kan ordna in en hattifnattburgare. Det om något skulle kunna få mig att börja äta kött igen, de ser ju ändå ut som sjögurkor.
.

Annonser

9 kommentarer so far
Lämna en kommentar

Voi, voi. Nu börjar ett litet knytt bli riktigt oroligt för att ätas opp. Kanske kan du få smaka lite på min hatt (innan jag dansar min krigiska dans) istället för att äta upp mina vänner?

Kommentar av Knyttet

Hatt!? En hatt behöver förmodligen kokas länge för att bli minsta lilla ätlig tänker jag. Verkar mer praktiskt att äta något med hatt på, tex en snusmumrik! Men jag är inte så kinkig med maten, muminpappan har väl också hatt ibland? (Och hotar sällan med krigiska danser!)

Kommentar av ordsallad

För det första är jag imponerad över dina breda kunskaper i det finlanssvenska kulturarvet. För det andra, det här med att äta hatifnattar, jag har funderat på det. Jag är rädd att de kan vara sega och framförallt tillochmed odödliga? Det vore ju högst obehagligt att sätta tänderna i en levande hattifnatt. Och Helsing-B, jag kan inget om denna metropol förutom att även jag förmodligen får kravla mig iväg dit på en kurs relativt snart, det var ju ett mystiskt sammanträffande. Min bästa rekommendation när det gäller vegetarisk mat är att sätta sig på tåget med en god bok och kliva av i Malmö, eller om boken är riktigt bra Köpenhamn. :)

Kommentar av papperslappar

Intressant att du redan har funderat på hattifnattars ätlighet. Och det är ju relevanta frågor du väcker (när du skriver sega tänker jag typ haribo-godisar, och det skulle verkligen inte vara gott)! Om du kommit fram till att något annat finskt väsen vore lämpligare att sätta tänderna i hoppas jag att du snarast meddelar det!

Helsing-B: gratulerar till ett utmärkt val av kursstad! (Tänker jag mig i alla fall, jag har ju ingen aning men är något av en kursoptimist.) (Fast jag kan ju tro på att Malmö och Köpenhamn båda skulle vara några strån vassare.)
Jag tänker mig en deal: den som som åker på kurs dit först får helt enkelt undersöka Helsing-B:s restaurangscen, var hemulerna är mörast och veg-maten bäst!

Kommentar av ordsallad

Eftersom jag nu, så här julen till ära, befinner mig i hattifnatt-land lovar jag att undersöka detta om dess ätlighet närmare. Det är också så att jag lyckas undvika Helsing-B, det blev ett byte till Laos. Där vet jag inte alls hur det går med veg-maten, inte hattifnattarna heller för den delen. Jag hade dock uppskattat Helsing-B tips. Min enda erfarenhet av staden är positiv så varför inte söka jobb där tänker jag. Om det är tillräckligt trevligt, vill säga.

Kommentar av papperslappar

Vilken möjlighet, bra att du inte underlåter att göra hattifnattkonsistensstudier på jullovet! Jag gissar på brända vingummin (både i smak och konsistens), vem vad vet jag? Jag skulle säga att resultatet av de studierna är ännu intressantare än en Helsing-B-utvärdering, men en sån kan nog mycket väl dyka upp. KI har ju recenserats, och inte skulle väl Helsing kunna vara mindre intressant. Det här med Laos däremot, det känns som att det (den?) spelar i en helt annan division! Troligen äter de mat där också (och där finns säkert en och annan sjuk människa att bota där också), men ändå.

Kommentar av ordsallad

Jag utesluter inte att en koreansk restaurang skulle ha finskt bushmeat på menyn, men jag tror att detta i så fall borde vara mer vanligt förekommande i finska Helsingfors än i skånska Helsingborg.

:)

Kommentar av emma

Där har du helt klart en poäng! Fast man kan ju tänka sig flera förklaringar: antingen har skåningarna kontakter i Finland och importerar vissa delikatesser, eller så stoltserar de falskeligen med hemul på hemsidan för att locka människor som är sugna på det där lilla extra.

Kommentar av ordsallad

Jag har besökt den koreanska restaurangen i Helsingborg en gång för länge sedan. Det var väldigt gott faktiskt, dock provade jag ej hemulen.

Kommentar av systersmisk




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: