Institutet för Vardagsnära Upplevelser


Ø = 5 mm
9 september, 2011, 7:18 e m
Filed under: Arbeit | Etiketter: , , ,

Lyckligtvis, så här i 30årskristider, är det Leo Katt som håller på att bli flintskallig. Han har fått en (nästan) kal fläck högst upp på katthuvudet. Man hade kunnat tro att han var en liten munk, och det inte vore så att han så kärleksfullt gnager på folk han gillar. Det är sällan munkar gör det.

PS
Jo, det blir doktorering. (Tur jag inte läste om den runda hatten först.) Det blir i alla fall en del borderline-relaterat, min favvo-diagnos, så det blir nog bra.

Annonser

15 kommentarer so far
Lämna en kommentar

Gratulationer till den fortsatta akademiska banan!

Kommentar av Doktoranden

Tack!

Kommentar av ordsallad

Du, apropå ingenting.. (eh.. nåja…).. du som liksom hänger på psyk till och från och doktrar (?) dig.. Jag har en liten fråga som du kanske eventuellt möjligtvis kan svara på. Eller iallafall har en lös (eller fast) teori om.

Om en person är kokainberoende och har drabbats av PTSD (post.. blabla.. trauma.. stress.. blabla), kan man då sätta in tex medicinering med tex sertralin ändå eller bör personen bli/vara drogfri först? OM medicinering är aktuellt alls dvs. Tänker mig KBT eller annat liknande i första hand, men rent hypotetiskt om medicin vore aktuellt, går det trots drogberoende (kokain) eller är det drogfri som gäller och SEN medicinering?

Jag bara undrar..

Nej jag är inte beroende av kokain, känner ingen sådan person heller. Ingen som har PTSD heller. Däremot har jag en uppgift att skriva i min psykiatrikurs och kom att tänka på det där då EFTER att jag skissat ner diagnos och behandlingar på papper.. att ”just ja.. personen ifråga är beroende av kokain också…”.

Skit också. Liksom.

Over and out typ. ;)

Kommentar av Heidi

Det där var ju inte en helt lätt fråga att svara på, men med reservation för att jag verkligen inte är ngn expert på varken kokain eller PTSD så svarar jag ändå. :)

Det lite försiktiga svaret:
All (evidensbaserad) kunskap om hur bra olika behandlingar fungerar bygger på att man gjort studier där man testat en behandling (eller kombination av behandlingar) och noga följt upp hur bra (eller dåligt) de fungerar mot ett visst tillstånd/diagnos.
Jag tror inte att det finns ngn som provat att behandla en grupp kokainmissbrukande patienter med PTSD med sertralin (eller ngt annat SSRI), så då kan man ju egentligen inte säga att man vet säkert. MEN! Man kan ju alltid spekulera lite och gå på de erfarenheter som finns, vilket leder oss till…

Det lite minre försiktiga svaret:
Grundbehandlingen för PTSD är vanligen psykologisk (beteendeterapi, KBT eller EMDR), men ibland använder läkemedel också mot andra samtidiga symtom, tex ångest eller sömnsvårigheter – ibland behövs det för att en psykologisk behandling över huvud taget ska vara möjlig. (Och där kommer ju sertralin in i bilden.)
Om personen det gäller missbrukar kokain blir det ju knepigare. Generellt kan man säga att SSRI ofta får sämre effekt vid samtidigt missbruk, och att missbruket även gör att psykologiska behandlingar blir svårgenomförbara. Dessutom brukar man säga att att en patient måste vara relativt ”stabil” inför att en psykologisk PTSD-behandling ska sättas igång eftersom behandlingen i sig är rätt så krävande.

I praktiken tror jag att man skulle försöka komma till rätta med kokainmissbruket först innan man behandlar PTSD:n, som man sen kunde behandla med antingen psykologisk behandling eller en kombination av läkemedel och psykologisk behandling.

Ett kort och fint svar där… :)

Kommentar av ordsallad

Jag funderade på om det vore okej att påbörja terapi lite försiktigt samtidigt som man behandlar kokainmissbruket (dvs hjälper till med att bli av med beroendet) och när den är under kontroll så kan man go all in med de behandlingar som krävs. Personen ifråga har ångest, så jag gissar väl att sertralin vore ett alternativ som ett komplement till övrig behandling.

Nåja, får spåna vidare. Låter bra iallafall. Det är ju trots allt en fiktiv person (karaktär i en bok.. men ändå) som ska diagnosticeras och behandlas….:)

Kommentar av Heidi

Heidi:
Jo, ångesten skulle man kunna behandla samtidigt, men hur meningsfull (eller verksam snarare) olika behandlingar skulle vara beror nog mycket på hur omfattande kokainmissbruket är. Ångest & missbruk av centralstiumlantia kan rätt ofta hänga ihop, och i så fall får man förmodligen inte bra bukt med ångesten innan missbruket upphör.
Vad är det förresten för bok & psykkurs?

Kommentar av ordsallad

”Fyrvaktaren” av Camilla Läckberg. Vår uppgift är att välja en bok och sen en karaktär ur den. Fundera på vad karaktären har för diagnos och ge förslag på behandling(ar). Man får välja vilken bok man vill, bara det inte framgår i titeln eller i boken (tydligt) vad personen lider av.

Jag valde en karaktär ur den där boken som (och nu avslöjar jag bokens upplösning typ..) isolerat sig på en ö med sin son efter att ha skjutit barnets far.. OCH sonen (visar det sig sen..) en natt i deras lägenhet. Det var inte meningen att skjuta sonen men hon såg inte att han låg och sov bredvid sin pappa. Hur som helst så lever hon där på ön med sin döda son i två veckor.. för henne lever han än och hon fattar inte att han är död. Hon märker inte att han ruttnar och sådär.. Tycker bara att han har dålig aptit och är tyst efter ”traumat” men att kärlek, trygghet och tid kan få honom normal igen. Förövrigt sköt hon en annan man till döds också, sin ungdomskärlek som hon mötte där på ön (då han kom och hälsade på). Hon följde med honom hem och sköt honom där. Det hade hon mycket ångest och sorg över också.. (Han hade troligtvis sett/känt lukten av sonens ruttnande kropp och liksom kommit på det där. Tagit med henne till fastlandet för att söka hjälp eller så, men hon ballade ur då också ja..).

Typ så. Senare framgår det att hon är beroende av kokain. Att barnets far (rik och kriminell) tänkt åka till Italien med sonen och en annan kvinna som skulle bli sonens ”nya mamma”. Detta kan mamman förstås inte acceptera.. om hon gör motstånd eller så så tänker barnets pappa kontakta socialen (?) och berätta att hon är en missbrukare och därmed olämplig som mamma.. osv. Så hon skjuter honom kvällen innan de ska åka och upptäcker efteråt då hon går till sonens rum att sängen är tom.

Såattehh.. Hon har en del ångest där på ön, minnesbilder dyker upp men hon bara skakar av sig dem. Jag tycker att det är PTSD hon drabbats av eller .. akut stressyndrom. Något åt det hållet, då hon lever med sin son i två veckor sådär utan att fatta att något är fel.

Det är meningen att vi ska diskutera det här i grupp över nätet. Det ska jag (snart). Men.. ville ändå höra mig för om det där med sertralin och kokainberoende.. och så.

Grundkurs i psykiatri (7,5p), Halvfart på distans.. :)

Kommentar av Heidi

Hm. Var är mitt långa svar på din sista kommentar? Oh noes! Eller eh.. den kanske dyker upp.. sen.

Kommentar av Heidi

Kommentarerna dyker inte upp förrän jag godkänner dem. Det är en rätt störig funktion, men jag vet inte riktigt hur man stänger av den…

Hur som helst låter det som en spännande bok om man gillar psyk-böcker (och det gör man ju :) ).
Ang. ptsd så är ju storyn i boken rätt långt från vad som brukar utlösa ptsd, och hur någon med ptsd brukar reagera… rent definitionsmässigt måste man dessutom ha haft ptsd-symtom i minst 6 månader för att det ska uppfylla diagnoskriterierna… du får googla på ptsd + diagnoskriterier och kolla! :) Så kanske stämmer akut stresssyndrom bättre. Sen vid ptsd brukar det ju vara så att man blivit utsatt för den traumatiska händelsen själv, inte utsatt andra för den (fast kanske, om det är av misstag?).

Sen så måste jag ju inflika att de flesta ptsd-patienter inte brukar förlora verklighetsuppfattningen såpass som i storyn. Kom i och för sig att tänka på Bates i Psycho, han bor väl med sin döda mamma, fast har å andra sidan inte ptsd kanske. Minns inte alls filmen så bra…

Kommentar av ordsallad

Efter att ha läst lite mer i mina två böcker så är det akut stressyndrom som ligger närmast till hands och inte PTSD. Finns en anledning till att jag inte skrivit in min uppgift öppet inför gruppen än. ;)

Ändrar mig liksom lite fram och tillbaka.. Akut stressyndrom och.. jaaaaadu. Första jag tänkte var ”psykos!” när jag läste boken (det var dock innan jag ens visste vilken form av uppgifter vi skulle ha under kursen, boken läste jag nämligen ”ändå” som en vanlig random bok jag köpt liksom..). Men.. vad vet jag, måste tänka igenom det hela lite mer. Sen är det ju som sagt meningen att jag ska diskutera med gruppen och höra vad de har för åsikter och förslag.

Fuskar lite och diskuterar här först.. hehehehe. ;p

Kommentar av Heidi

Hehe, jag hoppas ju på att du har med den här bloggen som källa i uppsatsen. :) Nej men hoppas det går bra med uppgiften, låter som en kul kurs iaf! Funderar du på att läsa vidare ngn viss utbildning sen?

Kommentar av ordsallad

Jag har inte tänkt läsa vidare på någon utbildning sen. Det här är bara en nöjeskurs för att det är intressant och jag behöver plugga lite nu känner jag för att utvecklas lite som person när jag liksom står still i utvecklingen på jobbet.. Man gör så gott man kan på egen hand då. :)

Mycket ”dötid” på jobbet som jag pluggar på så jag slipper plugga hemma! :D

Kommentar av eksynyt

Grattis och lyckat till! Det kommer att bli jättebra! Har du redan inriktningen klar?

Kommentar av Isgrid

Tack! Inriktningen är lite halvklar, det kommer att handla om borderline och bipolär sjukdom bl.a., och hur mycket sjukdomen påverkar förmågan att hantera saker i vardagen. Lite kortfattat sådär. Forskningsprogrammet kommer att skrivas i oktober, så då får vi se mer exakt…

Kommentar av ordsallad

Heidi: Låter inte tokigt alls! Hoppas kursen går bra.

Kommentar av ordsallad




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: