Institutet för Vardagsnära Upplevelser


djärvt formspråk
27 december, 2009, 8:35 e m
Filed under: Helg, Kulturkoftan | Etiketter: ,

Idag, på väg för att träffa M, gick jag genom staden. Vid Götgatan tappade jag fotfästet en smula och var mycket nära att halka. Jag tittade mig omkring men ingenstans kunde jag se Björn Ranelid. Ändå känner jag mig övertygad om att Ranelid, den galten,  ligger bakom även detta. Hur gör han? Jag vet inte!

Det roar mig att smäda kända författare utan att någonsin ha läst ett ord av vad de skrivit. Det får mig att känna mig folklig!

Annonser

6 kommentarer so far
Lämna en kommentar

Du kan lugnt fortsätta att inte läsa Ranelid. Han är överskattad.

Kommentar av systersmisk

Skönt att höra. Fast jag är nyfiken, ändå. Skriver han en zombiebok så kan jag nog inte motstå den ranelidska frestelsen…

Kommentar av ordsallad

Har du inte hört att Ranelid tagit på sig att axla nyutgivningen av Heart (and braaains) of Darkness på svenska?
Något att se fram emot.

Kommentar av Jenny

Kommer han att smyga in zombies i den? Kommer jag äntligen att bli lycklig?

Kommentar av ordsallad

Appropå Ranelid har Bodil Malmsten skrivit en rätt rolig blogg:

”Det här är värt tio gånger mer än ett Augustpris.”
Säger Björn Ranelid om Stjärnorna på slottet enligt Expressen den 3 januari 2010.
Så var det inte när han fick sitt Augustpris 1994, då var Augustpriset värt minst tio Augustpris.

Nominerade 1994 var Ulla Isaksson, Carola Hansson, Arne Johnsson, Björn Ranelid och jag.
”Björn måste få det här Augustpriset, han klarar det inte annars.”
Så eller ungefär så sa Björn Ranelids dåvarande förläggare till mig och Ulla Isaksson, denna grande dame i den svenska litteraturens som med Boken om E skrivit sin sista och vackraste bok. Och jag tänkte att det var väl ändå inte särskilt gentlemannamässigt sagt av den förläggaren.
(Och ruggigt taskigt av dem som inte röstat på Ulla Isaksson eller mig.)

Med Björn Ranelid själv har jag ingenting otalt, han har aldrig varit annat än kollegialt gentlemannamässig mot mig och chockad över att jag inte samlar på kränkande nedvärderingar av mina böcker.
(Att jag samlar på kränkande tystnader gällande värdet av mitt litterära verk är en annan sak som jag gärna skulle älta offentligt om jag fick tillfälle till det.)

Det är inte Björn Ranelids fel att han blivit superkändis som TV-bonden, Anna Anka och Laila Bagge.
Att Björn Ranelid har buntats ihop med de andra djuren i kändisburen kan inte han hjälpa, det är folkets fel och folket har alltid fel.
Individen har alltid rätt, men vad hjälper det – mot massan har individen inget att komma med.
Hade franska folket fått välja hade giljotinen aldrig monterats ned.

Alltså – inte ett ont ord om individen Björn Ranelid.
Jämfört med en normal svensk författare är Björn Ranelid ovanligt lite egotrippad och kompetitiv.

Kommentar av Louise

Jag gillade både blogginlägget och att få ett blogginlägg som kommentar!
Det är lite intressant det här med Björn Ranelid. Jag har ju fortfarande inte läst ngt av honom, utan min bild bygger helt på andras andrahandsuppfattningar, vilket i sig är lite skoj eftersom folk verkar ha starka uppfattningar om karln…

Kommentar av ordsallad




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: