Institutet för Vardagsnära Upplevelser


Dag 1/7
4 december, 2008, 10:18 e m
Filed under: Arbeit, Bonjour tristesse, Succé | Etiketter:

Nu har jag nästan låtit min kära blogg somna in igen. Som straff ska jag tvinga mig att skriva något fast jag verkligen inte vill (för det vill jag inte). Jag saknar såväl motivation som något att skriva om. Men det kan bli spännande. Kanske överraskar jag till och med mig själv.

Det känns fint att tvinga sig till saker. Lite som om jag trodde på Kant, vilket jag naturligtvis inte gör. Gör man något motvilligt känns det som man gör något bra, något som behöver göras. För sådant jag behöver göra gör jag ofta motvilligt. Lite enligt samma logik som att om man äter något äckligt är det förmodligen nyttigt.

Jag tänker mig för övrigt att jag ska tvinga mig att skriva något dagligen under en vecka. Torsdag zu torsdag. Jag har stora planer för det här. Jag inbillar mig att jag faktiskt kommer att göra det. Det är lite lustigt att jag kan lura mig själv så.
För övrigt, apropå att tvinga sig till saker, har jag funderat på att skapa mig ett alter ego som kan ta över när jag måste göra saker som bär mig emot. Det skulle vara mycket användbart, i flera situationer: när jag måste fatta ett impopulärt beslut, skälla på någon (det gör jag sällan och ogärna), när jag måste göra något pinsamt, kanske också när jag ska städa upp något otäckt. Något som luktar illa. Då kan alter egot rycka in och göra grovjobbet. Jag ser honom lite som min tama cowboy. Han ska vara lite sådär dryg på cowboyvis, och inte reflektera för mycket över saker och ting. Bara göra det som ska göras.
Ska försöka få fram ett namn till nästa blogg. Imorgon då, hah. Förslag (Med undantag av (alter) Egon) emottages förstås tacksamt.

Annonser

8 kommentarer so far
Lämna en kommentar

Billy såklart.

Kommentar av emma

Något tyskt. Helmut? Nej, nej – Falco.

Kommentar av Tant Turban

Låter som prestationsångest… Du borde kanske tala med din psykiatriker?

Kommentar av kyrksyster

Emma:
The Kid?

TT:
Jawohl. Falco är tänkbart.

Kyrksyster:
Jag pratar redan för (och med) mig själv då och då…

Kommentar av ordsallad

Ja du Nixon, din cowboy borde ju heta Reagan förstås.

Kommentar av imse

Knut! Han heter så. För det är ju överjaget du längtar efter. Han heter Knut, han som är anförtrodd dig. Avlägsen släkt med mig såklart
Hälsn
Mumrikans ÖVERJAG

Kommentar av Mammamumrik

Låter betryggande! Man får ju alltid bra svar om man pratar med sig själv!

Kommentar av kyrksyster

Imse:
Det borde den kanske. Förstås.

Mumrikans överjag:
En bra idé även det.

Kyrksyster:
Yep. Narcissism och introspektion i en härlig kombo!

Kommentar av ordsallad




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: