Institutet för Vardagsnära Upplevelser


A disturbance in the Force
17 maj, 2008, 12:15 e m
Filed under: Bonjour tristesse, Dikt | Etiketter: , , ,

Djur är inte att lita på numera, speciellt inte små harmlöslooking djur. Chihuahuans ondska har länge varit väl känd bland en bredare allmänhet, ekorrens illvilliga natur avslöjades härombloggen, och nu är det en sköldpadda som flippat.

Jag ska nu skriva en impressionistisk dikt om det hela. Jag känner att min improvisationstalang är på topp idag.

Skal och mun och snabba ben,
sätter av i ondsint sken!
Stackars fridsam buddhakatt,
tre kanter har min hatt.

Jag förvånas ofta över hur poetisk jag är. Min poesifaktor är off the scale.
Hej då så länge.

Annonser

15 kommentarer so far
Lämna en kommentar

vilken motion sköldpaddan fick. Ondsint såg han också ut. rädd blir man nästan som när man ser en kvalster i tillräcklig stor förstoring.

Kommentar av Antonia

Antonia:
Så sant!
Jag tycker förresten nästan att den bästa sekvensen är efter det första utfallet när sköldpaddan först tänker gå iväg (ser det ut som) men sen bestämmer sig för att gå till attack igen istället. En avgörande vändpunkt i filmen.

Kommentar av ordsallad

Det finns ju en möjlig lösning för katten: fortsätt meditationen som pelarhelgon.

Man kan undra om det var så trilobiterna dog ut, De kunde inte skilja salladsblad från katter och hungrade därför ihjäl… Kan du inte fråga trilobitexperten om det??

Själv bli jag överraskad av hur mycket jag kan om bävrar, ekorrar, trilobiter och katter. Din blogg verkar ha en autobildande effekt

Kommentar av Mammamumrik

Undrar vad den sköldpaddan fått i sig? Anabola?
Den vill man inte möta en mörk kväll i gränden.

Kommentar av imse

Eftersom guden Om vid ett tillfälle var en sköldpadda låter jag bli att kommentera annat än dikten: Brilliant. Men var det inte haiku som var inne nu?

Kommentar av Tant Turban

Ihärdig och skalbeklädd liten sak det där! Det går inte heller att undvika ställa sig den eviga frågan om storleken därmed har betydelse eller ej. Kanske är det beroende av sammanhanget.

Den impressionistiska dikten förtjänar självfallet också att omnämnas som något i den högre skalan av mycket godkänt.

Kommentar av Doktoranden

Men herr ordsallad, du har ju missförstått
Det jag tidigare skrivit är sant, på min lott
Basseten var ju dåtidens skräckling
Medan paddan med skal är en vidareutveckling!

Kommentar av bergatroll

Mammamumrik:
Jag ska tipsa katten om jag får tillfälle. Tirlobitexperten däremot kan jag faktiskt inte fråga, eftersom hon fortfarande är bortrest. Fräckt, va?
Nu får jag stå för autbildningen själv.

Imse:
Inte otänkbart alls. Anabola alltså. För övrigt skulle jag inte vilja träffa den på en solig gräsmatta heller.

TT:
En gång var Om lille Skutt också, fast det är få skrifter som nämner det.
Pinsamt förresten att jag inte skrev i haikuform. Jag ska bättra mig!

Doktoranden:
Men, ehum, tror du att det var sådant sköldpaddan försökte göra? Så genant, det tänkte jag inte på. En brunstig sköldpadda. Uppenbarligen har storleken betydelse, det såg ju inte ut att gå så bra iaf.

Bergatroll:
Det fina med internet är att man träffar nya människor och lär sig så mycket! Det där med att paddan var en vidareutveckling på basseten visste jag t.ex. inte. Tack!

Kommentar av ordsallad

Visst skriver du bra poesi, det är sant och visst,
men jag skriver bättre,
det är väl trist?

Kommentar av Anna

jag rimmar bäst
men gillar inte häst
den här dikten blev också bra
märker ja

Kommentar av ordsallad

Sköldpaddan så kvick och flink
biter katter i en blink
katterna försöker att bocka och buga
men kan inte undgå
sköldpaddan som hette duga

Kommentar av Katrin

Det är så viktigt med rätt terminologi, inte sant.. Att rockstjärnor bör heta Maud visste vi ju redan. Men att sköldpaddan heter Duga var ny information. Man frågar sig om den vet hut?!?. Det är kanske just det den gör. Nu försöker den informera kattskrället. Så måste det vara. Heja Duga!

Kommentar av Anonym

Katrin:
Stilig dikt. Eller stilren kanske.
Ja, det hette sannerligen duga. Förmodligen heter den duga än idag.

Heimlich:
Ja, katter vet sällan hut, det kan jag inte tänka mig.

Kommentar av ordsallad

Hemlig! Jag? Så besynnerligt. Jag lyckas ju aldrig vara mystisk ens när jag vill. (Särskillt inte då, snarare) Det måste vara min upphöjelse till grå eminens som slår till. Jag ska genast ta o hemla mig ytterligare. Muähähähä

Kommentar av Anonym

Fd anonym:
Där lyckades du en kort stund om det glädjer dig! :)
Fast nu är du förstås avslöjad igen, ers eminensighet.

Kommentar av ordsallad




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: