Institutet för Vardagsnära Upplevelser


The Blair Squirrel Project
26 april, 2008, 4:27 e m
Filed under: Succé | Etiketter: , , , , , ,

Häromdagen såg jag en fet ekorre, idag gick jag ut i stadsskogen på jakt efter fler. Tyvärr gick det inte alls bra, de feta ekorrarna gömde sig skickligt. Men jag ska berätta hur det gick ändå, för det var spännande må ni tro.

Jag letade runt planlöst till en början, njöt av solen, kände mig mulle. Efter ca 7 skogsminuter händer det som alltid händer när jag vistas någonstans där det finns mer än 10 träd på samma ställe: jag går vilse. Men jag har den bestämda känslan av att den feta ekorren sitter och lurar längre in, så jag fortsätter oförtrutet. Skogen blir mörk och kuslig, precis ett sådant ställe där feta ekorrar håller till tänker jag.

Ytterligare sju minuter senare är jag fortfarande vilse, (de ekorrfria) granarna ser onda ut och jag förstår att gammelekorren överlistat mig och att han snart tänker dyka ned från en gren och sluka mig. (Det är såklart så han har blivit så tjock.) Jag får hemska flashbacks från zombiefilmen vi såg häromveckan och tänker att jag inte vill dö. Inte så här ung, inte utan att ha ätit upp den supergoda chokladkakan i kylen. Sedan tänker jag på Blair Witch Project och inser att det var amatörmässigt och gå på storviltsjakt utan rejäl beväpning. Jag snor runt bland granarna och inser att jag aldrig lär få se asfalt och civilisation igen när jag plötsligt stöter på den feta ekorrens onda hantlangare: en chihuahua av plåt:

Jag inser att min sista stund är kommen. Chihuahuan är en alltför svår motståndare, men jag ger inte upp utan en fajt. Man måste tänka på den damaturgiska kurvan.
Det blir en jättespännande duell, lite som i Star Wars eller Sagan om ringen eller så. Chihuahuan gläfser på det ettriga sätt som chihuahuas gläfser och jag fräser (ungefär som en katt) vilket jag råkar vara bra på. Tillslut efter ofantliga mängder dramatik och många snygga moves från min sida besegrar jag den. Små fåglar, vitsippor, rådjur och annat som finns i naturen har samlats för att bevittna den avgörande uppgörelsen och applåderar nu vilt åt min ärorika seger. Den feta ekorren sitter förmodligen i sin gran och darrar och ångrar att han lurat dit mig. Tji fick han. Under segeryran inser jag att jag varit ungefär 100 meter från norbyvägen hela tiden, går ur skogen och sedan hem och äter segeryoghurt med segermüsli.
Nu skriver jag en blogg om det hela.

Sensmoralen, för den som inte är van vid att läsa sedelärande sagor, är alltså att man ska passa sig för feta ekorrar.
Hur som helst rekommenderar jag alla eventuella uppsalabor som läser bloggen att ge sig ut i stadsskogen på jakt efter plåt-chihuahuan. Det är nog det mest surrealistiska man kan få se i uppland these days.

Annonser

9 kommentarer so far
Lämna en kommentar

tss, been there done that! remember who såg den först!

Kommentar av emma

Den Feta Ekorren?

Kommentar av ordsallad

Du vill bara luras så att plåt-chihuahuan dödar mig och har en blodorgie med de andra satanistiska djuren i skogen.

Kommentar av Tant Turban

Har redan bevittnat denna minst sagt märkliga staty. Vad gör den där? Vem har satt dit den och till vilket syfte?

Efterom du ändå var inne på Star Wars så bör du nästa gång du beger dig ut i skogen ställa dig så du ser chihuahuan precis framifrån. Den blir då kusligt lik Yoda. Nästa gång kanske jag tar med mig ett par armar i aluminiumfolie och någon form av lightsaber. Det skulle lyfta statyn en nivå.

Kommentar av oskar.

Huga ett sådant möte… jag applåderar din seger över hemskheten.

Bloggerisvar; Jo, jag VILL ha en alldeles egen sån, doktorand. De kan säkert vara bra till massor.

Ha det gott!

Kommentar av Katrin

TT:
Det är inte ett helt otroligt scenario iofs, men betänk också att jag till slut dräpte odjuret så det ska vara relativt säkert i stadsskogen nu. Prova!

Oskar:
Ja, man undrar. Jag har funderat på att googla fram sanningen, men inte riktigt kommit mig för. Plus att då försvinner ju utrymmet för eventuella mer-spännande-än-sanningen-teorier man kan ha.
Lustigt det där med Yoda förresten, för jag satte mig framför den lilla rackaren (hunden, inte yoda) och slogs av precis samma tanke. Dock hoppas jag på dina aluminiumarmar.

Katrin:
Tack för stödet!
Och lycka till med valpen! Men tänk på att det är ett stort ansvar också…

Kommentar av ordsallad

Nixon. Det är så här.

Jag kommer att anordna ett mycket spännande sportevent i min blogg och behöver gästkommentatorer till detta. Då du är psykiskt utbildad och van med växter så passar du ypperligt i denna roll. Är du intresserad?

Kommentar av bergatroll

B-troll:
Ska ett par hallucinogena svampar växa ikapp och behöver kommenteras? Givetvis ställer jag upp! Jag är hedrad. Eller i vart fall känner jag mig hedrad.

Kommentar av ordsallad

[…] om det var en av de onda ekorrarna från stadsskogen? Imorgon ska vi nog cykla till stadsskogen och leta rätt på den där mystiska […]

Pingback av Kerstin Kokk » Picknick med galen ekorre




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: