Institutet för Vardagsnära Upplevelser


Jungfraublogg
2 mars, 2008, 7:35 e m
Filed under: Okategoriserade | Etiketter:

Ett mycket litet steg för mig, ett mycket litet steg för mänskligheten: jag har en ny blogg.
Den gamla var fin på många sätt, men jag trivdes inte riktigt med den. Den hade dock en fördel jämfört med den här: det fanns folk som läste den. Jag är högst tveksam till om någon kommer att läsa det här inlägget t.ex.. Jag måste göra reklam på något vis. Jag funderar på hur. Jag kommer ingenstans.

Låt mig istället berätta att jag har gjort en västerbottenpaj, min första någonsin. Jag knådade degen med kärlek och ställde in den i ugnen med i alla fall ganska mycket kärlek. Men pajen blev inte god. Jäkla paj. Vad gick fel? Emma säger att det var för mycket gräddfil. Så var det nog. Aldrig mer ska jag befatta mig med gräddfil.

Det känns inte motiverande att skriva något ingen kommer att läsa. Kanske blir den här bloggen kortlivad, trots allt.

Annonser


En blogg om bokrea och expanderande ben
2 mars, 2008, 2:24 e m
Filed under: Bonjour tristesse

Som vanligt motarbetar världen mig, vilket är bra, eftersom jag får en anledning att vara lite mysbitter. Det senaste beviset på motarbetandet är bokrean. Först har den fräckheten att infalla så att jag omöjligen kan gå dit förrän 4 dagar efter den har börjat, och då är alla (ja, faktiskt) böcker jag bestämt mig för att köpa slutsålda.
Det ligger stora mängder böcker överallt, framförallt böcker om trädgårdar och mat och mord. Förmodligen finns det fler trädgårdsböcker på rean än trädgårdar på norra halvklotet. Det finns inte i alla fall inte något alls jag vill ha. Min olycka expanderar som ett revben (förklaring kommer) och jag impulsköper (nästan) en bok om psykiatrins historia, men tar i sista sekunden mitt förnuft till fånga och gömmer den längst ned under en väldig hög av trädgårdsböcker.

Av ngn anledning är det alltid konstiga faktaböcker jag dras till på bokrean. När det gäller romaner köper jag hellre precis de jag verkligen vill läsa, men när jag ser ett stycke rea-fakta får jag jämt för mig att jag innerst inne alltid har haft ett brinnande intresse för elektricitet, teckning, smurfarnas sociala strukturer eller vad det kan vara. Men eftersom jag inte kunde gå därifrån utan att ha köpt åtminstone en bok cirkulerade jag runt bokborden i säkert en timme innan jag blev så stressad och hispig så att det stod klart att det var en bok om meditation jag behövde. Jag lyckades hitta en som var befriande fri från new age-jargong, smög iväg till kassan och betalade.
Väl hemma läste jag lite, och nu har jag suttit och suckat harmoniskt hela förmiddagen, det är nämligen den första övningen, Den Harmoniska Sucken. Jag sitter och flåsar så harmoniskt jag förmår. Ingen har sagt något än, men jag tycker Emma har sneglat lite misstänksamt på mig. Hur som helst finns det detaljerade instruktioner om hur man ska sucka: ”Andas in djupt så att magen och de nedre revbenen expanderar”, lyder punkt ett. Expanderande revben går visserligen emot det mesta fysiologi jag läst, men lite spännande låter det allt. Snart ska jag meditera vidare. Kommer få sjukt stora revben innan helgen är slut.
Harmoni2.