Institutet för Vardagsnära Upplevelser


Molekylerna bloggar, Paris Hilton uppenbarar sig och vi får äntligen veta om man har en evig själ e
1 juli, 2007, 10:49 f m
Filed under: Bonjour tristesse

Nyss tänkte jag på molekyler. Jag kan inte komma på något som är så litet och som det finns så mycket av som molekyler. Sjukt många molekyler. Ser man det så var det rätt duktigt av mig att tänka på dem alla samtidigt. Min hjärna har en stor arbetskapacitet.
Nu kom den på att det faktiskt finns saker som det finns fler av och som är mindre än molekyler. Det var ”atomerna” den kom att tänka på. Men jag gillar dem ändå inte på samma sätt som molekylerna. Jag gillar själva ordet molekyl. Jag skriver det med stora bokstäver, MOLEKYL. Jag tror inte alla har förstått riktigt hur roligt och bra det är, men jag försöker sprida den informationen.

Jag tänker på att jag består av molekyler, jättemånga samarbetande molekyler, och att Kate Moss, som är mager, inte består av alls lika många molekyler. (Själv tror jag att Kate skulle må bra av några till.) Alla mina kroppsdelar är bara molekyler. Armen, t.ex.. Molekylarmen.

Det här med att jag bara består av molekyler är en tanke jag gillar, den får mig att känna att jag trots allt inte riktigt är jag, eller inte min kropp i alla fall, för jag känner mig inte riktigt besläktad med molekylerna även om jag gillar dem. Fast ändå så böjer sig förnufts-molekylerna i min hjärna för tanken att jag faktiskt består av molekyler. Jag känner mig inte som molekyler, men jag tror att jag är molekyler. Det blir en spännande liten konflikt. Jag låg och tänkte på den nyss när jag låg i min varma säng, sedan steg jag upp. Molekylklumpen satte sig framför datorn. Nu bloggar molekylerna, en liten hyllning till sig själva.

Jag försöker hitta en lösning på konflikten. Intalar mig att jag säkert har en själ också (minst en, men gärna flera), fast lyckas inte helt övertyga mig själv. Jag, som är så klok, velar själv fram och tillbaka i frågan, så svår är den. Det är inte det att jag tror mig ha sålt den, men jag är lite tveksam till om det finns några själar över huvud taget. Det beror på vad man menar med själ, tänker jag sedan. 
Visst finns det saker som existerar utan att existera rent fysisk, som inte består av små härliga molekyler. Då tänker jag alltså inte på spöken, utan på andra saker. Fakta till exempel. Och matematik! Som det faktum att 1+1 blir 2, eller varför inte det faktum att jag åt brieost igår, existerar ju i någon mening, men knappast i form av molekyler. (Jag är skadad, jag har läst filosofi.) Brieost-ätar-faktumet har alltså inget med matte att göra, men inte med molekyler heller, vilket var poängen. Det är sanningar, eller idéer, som liksom bara svävar omkring, utan molekylernas hjälp.
Jag tänker att min kära själ kanske existerar på samma sätt. Lite som en tanke. En långvarig och besvärlig tanke – kronisk ur mitt perspektiv – men ändå. Och precis som att 1+1 är 2 även om det inte finns någon som vet om det (t.ex. om mänskligheten hux flux skulle dö ut), skulle min själ finnas kvar även om jag (mina kära molekyler) försvann.
Jag känner mig inte helt nöjd med den tanken.
Jag känner hur flummigt det blir.
Jag vill inte ha en flummig själ. Jag vill ha frukost. Mina molekyler är hungriga. Nu ska de få molekylmat. (Molekylmackor.)

en omotiverad bild

Paris Hilton – består också av molekyler (kändismolekyler), men saknar med största sannolikhet själ.

Annonser

50 kommentarer so far
Lämna en kommentar

Jag gillar din molekylteori. Jag åt molekylgröt till frukost idag. Det var gott. Min slutsats: Molekyler (i form av molekylarmar och molekylögon) är inte bara bra att ha utan de kan också smaka ganska bra (molekylgröt, molekylpasta) och ge en slags mättnadskänsla. MOLEKYL är ett kul ord! Jag ska börja säga det oftare. Men vet du? Det är svårt att säga flera gånger på rad. Man liksom snubblar på molekyltungan.

Kommentar av Lisa

Molekylmättnad minsann. Ja, jo, dom är bra till jättemycket.Har du sagt molekyl sen sist förresten? Annars får du försöka tänka på att hitta tillfällen till det. Kanske redan vid frukost, till molekylgröten.

Kommentar av herrnixon

Det här tänker jag kommentera med samma ord man en gång kunde skåda på studentoveraller tillhörande en årskurs naturvetare (vad annars?) på mitt granngymnasium.”mol e inte tråkigt, mol e kyl!”Jag tycker det säger allt, både om molekyler och naturvetare förstås. Fnizz =)

Kommentar av kvark

Hehe, själv hade jag iaf vett att skämmas för att jag gick natur… :)(ordvitsar lärde jag mig nog inte uppskatta förrän på äldre dar)(Äldre, gaah!)

Kommentar av herrnixon

underhållande inlägg……..men 1+1 är inte alltid 2..

Kommentar av Anette Jahnke

Nej, det är lite oberäkneligt sånt där, det sägs ju så. (Fast jag tror inte att det är molekylernas fel.)

Kommentar av herrnixon

Det här är häftigt – ett klart filosofiskt genombrott!Efter att ha löst frågan om Kate Moss brist på molekyler och Paris Hiltons avsaknad av själ, vill jag nu ha svaret på frågan om molekylernas relation till för-kyl-ning — på svenska vanligen kallat ”snuva”!

Kommentar av Harry Flaker

Förkylning. Svårt ämne du tar upp. Jag har alltid sett virus som en slags hybrismolekyler, för stora för både sitt eget och framförallt vårt bäst. Vetenskapen vacklar, men jag står fast i den här frågan. Sedan huruvida snuvan i sig, själva snoret, är molekyler låter jag vara osagt. Den bokstavstroende naturvetaren hävdar förstås att så är fallet, men jag kan omöjligen tänka mig att något så kladdigt kan bestå av MOLEKYL. Vad tror du själv?

Kommentar av herrnixon

Vad hänt med hennes molekylära underläpp, är den alltid sån? Det ser ut som om en häst har bitit i den.

Kommentar av Tusenbroder

Hon kanske har bitit den själv? Fast hon är ju mer fåraktig än hästaktig, iofs…

Kommentar av herrnixon

Du vet väl att det finns piller mot sånadär tankar…?

Kommentar av Zebzelon

Jodå. Jag tar dom redan. 100 stycken varannan minut.

Kommentar av herrnixon

Det är ju praktiskt med en samling molekyler som representerar en i den här världen, men det blir förvirrande när man tror sig vara en samling molekyler. De byter dessutom plats och har sig och det är inte ens samma molekyler hela tiden. Riktigt rörigt kan det bli. Gränsdragningen är svår. Det är inte alldeles självklart exakt vilka molekyler som är mina och vilka som är dina om vi tex. skakar hand. Det visar sig att molekyler inte är så nogräknade med sådana elementära saker som att skilja på mitt och ditt!Ju mer jag tänker på det, desto mer klart står det att jag i själva verket aldrig i medvetenhet har träffat en endaste molekyl. Jag har bara träffat min mentala projektion av dem. Och om den projektionen verkligen kräver några molekyler för att bli till är ju inte så lätt att veta. Hur kan jag vara säker på att molekylerna ens existerar? annat än som idéer då.

Kommentar av Anton Larson

Det var sannerligen fint uttryckt, må jag säga. Att molekylerna bara representerar en. Ens molekyl-avatar. Det låter lite befriande, men jag har ändå en klistrig känsla att det där ”jag:et” är lite väl sammantvinnat med mina molekylrepresentanter. Jag är sugen på någon slags tonårsrevolt mot det hela. Men det får nog anstå.Mentala projektioner ja.Ack, ack.Allt jag träffar på är bara mentala projektioner, så tänker jag (också (?)). Utom mig själv, jag är ju den mentala projektorn. (Eventuellt tiden också, men det vill jag låta vara osagt. Den är så knepig. Eller vad tror du?) Det är en tanke jag, konstigt nog trivs med. (Dessutom för den mig lite närmare mina psykotiska patienter, vi är båda en bit bort från nån slags objektiv verklighet, om det nu finns en sådan. Eventuellt lite olika långt bort, doch. :) )Och gränsdragning ja. Det är svårt det där med gränsdragning. Tar man plötsligt bort alla molekyler jag tror mig bestå av finns så tror jag ändå att även det som uppfattar sig sjäv som mig (dvs jag…) skulle försvinna. Tar man bara bort en molekyl är jag kvar. Däremellan finns ju någon gräns, det antal molekyler som man måste ta bort för att jag ska försvinna (alternativt bli någon annan). Fast å andra sidan så byts ju, som du skrev, de molekyler som jag består av ut över tid och ändå anser jag mig finnas kvar. Det blir ju en gurkig motsägelse av det hela.Kanske ska man inte använda molekyl(tm) för att definiera ett jag. På den gamla goda tiden, när jag läste filosofi, läste jag en bättre definition av det där ”jaget”. Det var något i stil med att ett jag, eller en person eller vad man ska säga, utgjordes av en kontinuerlig ”stream of consciousness”. Så tror jag det uttrycktes. Jag är tyvärr alldeles för trötter just nu för att förklara det, plus att det här kommentarSvaret håller på att bli alltför mastodontigt, men ändå. Det löser en del problem. T.ex. att någon som 5åring och 95åring kan vara samma person utan att varesig tankar, åsikter, personlighet eller för all del MOLEKYLER måste vara desamma. Hmm. Hoppas det framgår hur jag menar.Kanske, kanske inte.God afton!

Kommentar av herrnixon

Härligt!Molekylera mera!Ha det gott! /Katrin

Kommentar av Katrin

Jag försöker. Fast jag är sugen på att börja tänka påa) atomerb) celleristället. Nästan lika givande, tror jag. Men man vet ju inte förrän man provat.

Kommentar av herrnixon

Kan vi inte alla bara hata Alex Schulman istället. Jag börjar hysa stark agg till att se hans självgoda ointressanta blogginlägg överallt. Det värsta är naturligtvis att folk (en jävla massa) verkar läsa skiten också.Själv tänker jag annars på det mesta i cell-nivå. Hur många celler jag har och hur fasen en massa celler kunde plocka ihop min bebis och hur få hjärnceller så kallade journalister i kvällstidningsvärlen har och så vidare. Molekyler, jojo visst, det kan vi väl också snacka om när du så gärna vill. Fast en annan dag.

Kommentar av Louise

Cellerna, till och med de få som bor i journalisthjärnor, är spännande saker. Men lite svåra. Svårare än molekyler. Kanske är det det som fascinerar?Och alex ja. Det sjuka är att han tycks skriva sämre ju mer uppskattning han får. Om folk slutar läsa det tror jag det skulle bli en läsvärd blogg av det. Nåja.

Kommentar av herrnixon

Åhh!Varenda molekyl i mig småler efter detta underbara inlägg.

Kommentar av Eric

Leende molekyler är sannerligen något bra. Gratulerar!

Kommentar av herrnixon

Det är nog inte nyttigt att tänka så mycket på molekyler och själar och sånt. Kan tänkas att man i slutänden då behöver en hjärnskrynklare för att reda ut begreppen.

Kommentar av Imse Vimse

Min är nog redan rätt skrynklig är jag rädd, det känns så. Men då kan jag iaf fortsätta fundera på mina kära molekyler!

Kommentar av herrnixon

men! hur många slags molekyler finns det egentligen?? och är alla kändisar gjorda av lika slags kändismolekyler, alla armar av lika fast annorlunda än kändisarnas osv. eller?

Kommentar av allicen

Oj. Det är komplicerade frågor du ställer. Att alla kändisar består av kändismolekyler tycker jag känns rimligt i alla fall. Fast kanske består armar av armMolekyler. Åh, vilka problem det blev nu. Jag ska sluta tänka på molekyler.

Kommentar av herrnixon

Louise: Jag håller med dig! Jag funderar ständigt på varför de värsta pappskallarna på nätet har flest läsare… här finns definitivt utrymme för an utveckling av molekylterorin – den epidemiska aspekten snarast, tänker jag! Ta det som en utmaning!Allicen: Kändisarna består av en enda simpel molekyl som länkar upp sig i ändlösa repetitioner – det är på det sättet kvällstidningarna känner igen dem!

Kommentar av Carl Jacobson

Oj. Här har sprungit fram ett diskussionsforum, nästan. Så trefligt.

Kommentar av herrnixon

Hur är det med inbillade dvärgar? Är de gjorda av molekyler?

Kommentar av Tant Turban

Jag hörde med min imaginära (och givetvis osynliga) bakjour som hänvisade till snövit, en dvärgkännare av rang. Hon svarade att så var fallet. Jag tycker det låter lite konstigt, men vem är jag att ifrågasätta den gamla uven?

Kommentar av herrnixon

Din klistriga känsla av att ditt jag är lite väl sammantvinnat med dina molekyler till trots:Du är inte en projektion.Du är projektorn. Du ser dina molekyler.Alltså är de (en del av) din projektion och inte projektorn.Jaget som en medvetandeström låter som en hygglig beskrivning. Det kan ändå aldrig bli något annat än en beskrivning, så länge man försöker beskriva något.Men genom att beskriva jaget flyttar man fokus från projektorn till projektionen och därmed går perspektivet förlorat.Tiden ser jag definitivt som en projektion. Om man verkligen begrundar faktum är det svårt att bestrida att det enda som existerar är här och nu. Allt annat känns som rökridåer.Vi har lätt att intuitivt känna att någon är densamma när den är 5 år som när den blivit 95 år. Vi har betydligt svårare att se att vi är densamma som alla andra. Men bryter man ner det i molekyler eller gärna ännu mindre beståndsdelar, så verkar det ju inte lika märkligt längre. Det är en och samma energi alltsammans.

Kommentar av Anton Larson

Projektorn, ja, där är vi överens. Och visst ser jag min härliga projektion av molekylerna. Men det förhindrar ju inte att de, kanske något annorlunda än jag uppfattar dem, trots allt är en del av projektorn. Jag kan förstås inte vara Säker på att det är så, men jag lever i den tron. Kanske är jag lurad. Det vore en fascinerande tanke.Det är nästan så att jag hoppas lite på det, i vart fall om det innebar att jag till slut fick veta hur det Egentligen förhåller sig. Det vore spännande. Fast jag funderar på om det verkligen är en så stor poäng som folk gör gällande att skilja på fantasi, ‘verklighet’ och projektion. Är fantasin bara tillräckligt engagerande duger den bra för mig.Och det här med tiden. För att hävda att det ens finns ett härν måste man ju på något vis acceptera ett där&då och kanske tillochmed en framtid också, annars blir det ju ett meningslöst begrepp. Fast jag hävdar inte på något sätt att man kan vara så mycket säkrare på tiden än på andra saker man tycks uppleva. Bara att upplevelserna tycks ha en bestämd ordningsföljd. Men att ”vi är densamma som alla andra”, det håller jag då inte med om. Måhända byter vi molekyler hej vilt, men vissa (ur t.ex. mitt perspektiv) avgörande skillnader finns det ju allt. Det vill jag bestämt hävda. Men visst. Alla består vi av samma slags materia/energi, det håller jag ju med om.

Kommentar av herrnixon

Ojs jävlar.. nu kanske du inte hinenr se min kommentar men jag skriver den iaf. Jag gillade den var rolig, (utöver kändisarna du valt). JAg måste ändå medge att ajg tyvärr är numret större n dig (kan vara därför du inte gillar mig och det ordet..) för jag tänker utifrån celler ;)Ha det bra! Ps tack för kommentaren om att detaljplanera under vintern. Jag får ring SMHI då.. men en enligt trav chefen så verkar det inte så lovadne ändå ;P

Kommentar av The Phantom

Nog har jag hunnit se den alltid. För tillfället verkar den sitta tryggt under själva bloggen. Doch kommer jag inte riktigt ihåg vad jag skrivit för kommentar till dig. Pinsamt, eller hur? Något om detaljplanering. Tanken på detaljplanering skrämmer mig en aning så här i efterhand. Det är farliga saker det där.Men ha det bra själv!

Kommentar av herrnixon

*s* kunde tänka mig att det nog var så… men tanken var god.

Kommentar av tyrla

Tankar kan vara mycket goda. Men knappast lika goda som choklad.

Kommentar av herrnixon

kanske är själen en molekyl ..

Kommentar av tyrla

Kanske. Jäklar. Det vore ju just typiskt.

Kommentar av herrnixon

Väx upp, molkyler och atomer är bara massa påhitt.

Kommentar av Sam

Meh! Hallå. Det var ju en ironisk blogg. Klart jag inte tror på molekyler.

Kommentar av herrnixon

Precis, men *allt* du har att luta dig mot för att hävda molekylernas existens som en del av projektorn är *tro* och inget annat. Du står givetvis fri att tro på vad du vill. Och du har ju en poäng när du funderar på om det är så stor mening att skilja på vad som är fantasi, verklighet och projektion. Allt detta är projektion i min värld.Angående här och nu. Alla begrepp är meningslösa för sig själva. Ett begrepp används för att peka ut något och det används i ett sammanhang. Jag använder begreppet här och nu i sammanhanget att ag språkar med människor som på fullt allvar tror på där och då etc.Inget hindrar någon alltså från att tro på där och då i nuet. Det är ju det vi ser här och nu.Just att upplevelserna *tycks* ha en given ordningsföljd är centralt. Ok så vårt medvetande har raddat upp ett antal upplevelser i en viss ordningsföljd, men vad säger det annat än att vårt medvetande har raddat upp ett antal upplevelser i en viss ordningsföljd? Det behöver ju inte ens vara i den följden som medvetandet raddade upp dem, bara för att vi *upplever* det så.Du är lite oklar på vilka avgörande skillnader som finns exempelvis mellan dig och mig. Du *upplever* förvisso en skillnad (i projektionen), men det finns ingenting självklart i den skillnaden om du frågar mig.Usch, nu känner jag hur det här håller på att urarta i en långrandig (de blir gärna det) filosofisk diskussion. Jag är egentligen inte mycket för filosofi. Filosofi är meningslöst när det gäller att finna svar på de yttersta frågorna. Då funkar Zen bättre skulle jag tippa.

Kommentar av Anton Larson

Åh, detta får mig att minnas min gamla värdeteoribok, den gamla godingen. Vi var goda vänner. Men för all del, när det gäller den mesta kunskap jag besitter har jag ju inget annat än mina (lättlurade) sinnen och mina (molekyl-)hjärna att förlita mig på, och det är ju ett tämligen ostadigt fundament.Därför blir ju de felsta frågor till sist alltid frågan om tro. Vissa tro:er (tro i plural?) förefaller mig bara lite troligare än andra. Men det är också min tro, förstås.Molekyltron gillar jag. Iaf så länge man har i bakhuvudet att molekyl-tanken i sig bara är en förklaringsmodell som visat sig stämma hyfsat med den där påstådda verkligheten. Poängen med att skilja mellan fantasi och ‘verklighet’ är kanske inte solklar, det har inte något egenvärde alls egentligen om du frågar mig. Det viktiga är snarare att ens egen bild av vad som är det fantasi och verklighet på de viktigaste områdena stämmer överens med andra människors (om de nu finns) åsikter i frågan. Annars är det ju lätt hänt att man blir klassad som psykotiskt och inlåst (heh, ja, jag jobbar ju trots allt på psyk i sommar), och det verkar inte genomroligt ändå.Det där med begreppen håller jag med om, om jag förstod det rätt. Ett begrepp definieras så att säga av de sammanhang i vilket det används. Så till skillnaden mellan dig och mig. För det första så har vi ju olika bloggar. Och det är bara ett exempel.Nu funderar jag lite på hur jag tänker. Så här tänker jag, nog:Det jag upplever som ”jag”, om vi bortser från min fysiska kropp, är det jag så att säga upplever utan att använda mina 5 sinnen. På sätt och vis är du ju en del av det iochmed att jag kommer ihåg dig, kan tänka på vad du har skrivit etc.. så.. hmm, kanske var det inte en helt lyckad definition. För i så fall blir ju allt jag minns en del av mig. Det är det kanske på sätt och vis, men jag vill egentligen åt någon sorts snävare definition av jaget. Det kanske på något sätt ska ingå att jag ska (uppleva mig) ha någon slags kontroll över det.Nu måste ”jag” dessutom hämta tvätten. Så förargligt kan livet vara. Men du har nog rätt i att det här har urartat hur som helst.Fast å andra sidan ser jag inte filosofin som ett medel för att finna några übersvar. Snarare som underhållning, en existensiell dokusåpa. Möjligtvis ett sätt att komma underfund med hur mycket saker man faktiskt inte kan veta.

Kommentar av herrnixon

Haha! Så där blev jag också (kanske liiite mindre fanatisk dock… ;P ) när jag lärde mig att allt är uppbyggt av molekyler. Nu ska jag gå och bre några molekyler som smakar mjukost på ett annat gäng molekyler, kex! ;> Trevlig sommar!

Kommentar av Stina

Vänta bara tills du får höra att molekylerna består av atomer, då du… :)Trevlig sommar själv, och hälsa de molekyler du träffar!

Kommentar av herrnixon

Du är skön, grabben.Apropå tid så är våra medvetanden i regel för små för att smälta det faktum att all tid är nu.Kram på dig, kära Molekyl-Nixon.

Kommentar av Hagstedt

Jo, mitt är på tok för litet för att ta in sådana tanke. Jag försökte nyss, och då började det tänka ”all plats är här” också, och då blev det om möjligt ännu mer förvirrande.Hälsa molekylerna! (och tiden, om du träffar den)

Kommentar av herrnixon

Molekylera ner nån ny blogg nu hörru! Du som gnäller på mig för att jag aldrig bloggar. Kom igen din gamla kverulant!

Kommentar av Louise

Molekylerna har inte varit väl inställda till bloggeri på senare tid, men nu är det kanske dags. Har trots allt inget bättre fö rmig för tillfället :)/kverulantus magnum

Kommentar av herrnixon

Intressant resonemang! :) Hoppas att du har en fin sommar. Surf’s up!! (Ja, jag retas)

Kommentar av Sweetish

Sommaren är alltför fylld med arbete för att vara riktigt fin, hoppas din blir bättre.Surf’s… a little to the left. (Jag muttrar.)

Kommentar av herrnixon

Kul inlägg…

Kommentar av Gunnar

Tack. Molekyler är ju väldigt skoj, faktiskt.

Kommentar av herrnixon




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: