Institutet för Vardagsnära Upplevelser


Heterofil i Lysekil
19 februari, 2007, 10:17 e m
Filed under: Bonjour tristesse

 

Ibland, vissa särskilt oinspirerade dagar, kommer man inte på någon adekvat rubrik och tvingas till en billig pastisch på sig själv. Så kan det vara. Men sedan blir det bara värre. Sedan måste man fylla den otäckt tomma bloggrutan med bokstäver också. Ack, blogging, detta sisyfosarbete.
Nåväl.
Jag ska vara fantasifull. Jag ska skriva om min dag:

Det är inte ofta en måndag känns bättre än helgen innan, dock har dagens måndag på alla vis överträffat helgen. Dessvärre beror det inte på att den har varit en ovanligt bra måndag. Däremot har det varit en ovanligt eländig helg.

Det minst dåliga var att jag åkte på storpisk i Risk.
För den som inte är bekant med Risk är det ett spel man spelar med vänner, i den mån man har sådana. Man ska, med hjälp av sina färgglada plastgubbar, försöka erövra världen, eller i alla fall den del av den som utgörs av spelplanen. Man bildar pakter med somliga av dessa vänner. Andra anfaller man lömskt i ryggen. (Sannolikheten att man har lite färre vänner när man har spelat färdigt än när man började är inte obetydlig.)

Försåtligt planerade jag att erövra Sydamerika från min ärkefiende, Axel. Axels gröna plastgubbar såg inte ut att vara någon match för mina chict blå små plastpjäser.

Mina färgglada plastgubbar visade sig dock vara pacifister. De vägrade att lyckas med ett enda anfall. Och så fort Axel, min skurkaktige nemesis, hötte med anfallstärningarna självdog mina gubbar raskt.
Vips hade jag förlorat alla mina länder. Vips var spelet slut.
Risk är inget spel jag rekommenderar.

Det lite mer dåliga har varit att jag varken varit ledig på lördagen eller söndagen utan tvingats till öron-näsa-hals-jour med P. Inte för att det i sig var jättehemskt, men lite ledighet hade sannerligen inte suttit fel. Och trots allt finns det en gräns på hur mycket man kan få ut av att se igenkletade öron, vrålande 2åringar och brutna näsor.
För övrigt är det mkt märkligt hur de behandlar 2åringar som är livrädda för doktorn och hans lömska öronsug. Ett stackars barn fick panik och gallskrek och sparkade under hela undersökningen medan hans pappa fick stå och bokstavlingen hålla fast honom på britsen.
Men så skulle det göras. Att det kanske hade kunnat hjälpa att ta lite tid och prata med barnet först var det ingen som tänkte på. Och att ge barnet något litet lugnande, som man gör om vuxna tycker en undersökning är väldigt obehaglig, var tydligen inte att tänka på.
Det är lite märkligt att man behandlar barn så. Samma behandling av en utvecklingsstörd eller dement åldrig hade aldrig varit acceptabel och säkert kunnat resultera i en eller annan anmälning om någon närstående sett det. Men barn är, av något skäl, annorlunda. Det är klart att man måste göra vissa grejer även om de inte gillar det, men man kan ju i alla fall Försöka göra det på ett bra sätt för dem.
Nåja. Öron-näsa-hals-dr lär jag inte bli.

Det jättedåliga är att Tobbe har flyttat från korridoren. Både jag och emma stod på balkongen och snyftade en skvätt när bilen rullade iväg. Det känns verkligen jättekonstigt. Jättetomt och tråkigt. Han har ju alltid bott här, är snarast en del av inredningen. Eller var, då. Ska inte bli mer sentimental, men det känns… tomt. Kommer inte på något bättre ord än så.
Visserligen lär vi väl träffa honom igen, men det kommer ändå inte vara samma sak, och det kommer förmodligen inte hända lika ofta som jag (önske-)tänker nu.

Nej. Nu måste jag sannerligen sova.

Haha, nej, jag måste berätta om en fjärde dålig grej, nämligen att min blogg är avslöjad, även om jag inte fattade det först. P och jag satt i datasalen och slöade, som vi gör ibland. Plötsligt kommer en klasskamrat, låt oss kalla honom mr G., in och frågar om jag har en hemsida. Jag svarar sanningsenligt och lite förvånat att nej, det har jag inte. Han tycker det är mycket konstigt eftersom personen bakom hemsidan också pluggat till läkare och på bilden är mycket lik mig. ”Ånej”, nekar jag igen innan det slår mig att det förstås är min kära blogg han talar om. Das topheimliche gäddblogg. Doch var det lite sent att ta tillbaka nekandet då kände jag, och framförallt är jag inte så sugen på att P & alla andra jag känner ska läsa den över huvud taget (lite oklart varför doch), så jag fortsatte att neka på äkta avslöjad-politiker-manér.
Dock hade mr G rätt, förstås.

Så herr G, om du läser även detta inlägg: jodå, visst är det din käre klasskamrat som ligger bakom skriverierna här. Fast sprid helst inte adressen (varför den nu skulle vara av allmänt intresse :) ) eftersom jag föredrar att vara läst av folk som jag Inte känner. Och förlåt för att jag sa att det inte var jag, trots att det som sagt var det…

Nej, nu är det sannerligen sovdags för oss som stiger upp 06:24.

Annonser

18 kommentarer so far
Lämna en kommentar

Guuud vilket hemskt långt inlägg – och jag som inte kan läsa!!Klicka på mitt namn. Jo.. testa? Jomen kom igen då. Ett försök! Såja, du kan! Var inte rädd- bokstäver är inte av ondo alltid.skriver under med ett x då jag är analfabet.

Kommentar av Auntie Tee

Jag klickade. Det var mycket färger. Lite somen cirkus, fast utan sjölejon. Länge leve den litterära analfabetismen!

Kommentar av herrnixon

Jag skulle uppskatta om du kunde precisera när du stiger upp lite mer detaljerat. Ge mig sekunder!Risk har jag aldrig förstått mig på. Jag tycker att det verkar skittråkigt. Precis som schack. Jag tycker att det duger som ursäkt.

Kommentar av Louise

Å nästa gång vill jag läsa travestin ”Homosexuell i Häcklefjäll”!

Kommentar av Louise

tomt, sorligt, katastrof, kris… jag har inte ord för livet utan tobbe… hörde rykten om att livet går vidare också efter en tragedi, men såvitt som jag har märkt så har allting stannat av. bu.

Kommentar av emma

Här är lite samlat om bloggkriget om du är intresserad.http://blogg.aftonbla

Kommentar av Wimlan

Louise:Eftersom jag, av ideologiska skäl, är emot snoozing stiger jag upp tämligen snart efter det att klockan ringt – 06:24 som alla vet. Dock tar min hjärna några sekunder på sig för att boota. Kanske är 06:24:33 en välgrundad gissning. I dagsläget vill jag inte spekulera ang. millisekunder.Vad gäller schack har jag alltid sett det som en simulation av verkligheten. Ibland är jag kusligt lik en löpare som planlöst irrar fram och tillbaka, utan att komma riktigt till de rutor den vill.Louise #2:Homosexuell i häcklefjäll! Det är ju genialt. Den kommer nog snart, strax efter ”I kvinnorskrud strax bortom Mellerud”…Emma:Det är förjävligt, jag vet. Men glöm inte bort att vi har tysken.Wimlan:Tack! Det var en bra sammanfattning… så nära faktaruta man kommer :)

Kommentar av herrnixon

Har svarat.

Kommentar av kyrksyster

Hm, idag vaknade jag 06:16 (sekunder och millisar är icke tillgänglig data). Jag gick upp 06:58 och ringde mina föräldrar och försenade pappa till jobbet med mitt prat och sen fick han väcka mamma för att jag skulle få tjata vidare. Nu ska jag nog snart gå och lägga mig och sova igen, till 11:00-tiden sådär, nånting. Jag är nämligen principiellt väldigt För att snoooza, och snozzningen har inga regler i mitt hus, man kan behandla morronen lite som man vill. Ja, äh jag tänkte bara göra dig lite avundsjuk eftersom du antagligen redan står och undersöker kläggigt snor och förstorade halsmandlar på nån skrikande illaluktande 3-åring.Jag funderar på om jag kanske ska outa mig på bloggen om hur det var när jag kom ut som ”Transa i tv-serien Bonanza”. Men det här bortom Mellerud kanske tar upp ämnet tillräckligt. Vi får väl se.

Kommentar av Louise

….och DET, min käre herrnixon, är orsaken till att Morran inte har någon bild på sin blogg. *s* Dock kallas Morran Morran även i det riktiga livet, och DET har ju gjort att en del föredettakollegor räknat ut att två plus två blir rävsvans. Och JA – Morran snoozar. Kuddern blir MYCKET mysigare efter klocksmocka två. myser Morran

Kommentar av Morran

kyrksyster:Och jag har svars-svarat. Allt i annan (kyrksyster-skött) blogg.Louise:Hrmrrrrpf. Jag är inte avundsjuk. Jag är fruktansvärt jätteavundsjuk. Hade jag haft tid skulle jag såklart också snoozat, egentligen. Men det här med bonanza var fruktansvärt spännande. Transa. Bonanza. Jag väntar med (hög)spänning…Morran:Morran är klok, märker jag. (Själv är jag det ju som bekant inte.) Men ditt namn är ju, som du själv erkänner, inte så anonymt. Och det gör mig dessutom lite nyfiken. Varför heter du så?

Kommentar av herrnixon

Hah, ja kan det bli på annat sätt efter anatomikursen – en 11 veckors orgie i att klämma på varandra?!

Kommentar av Hanna

Hanna:Attans, vi blev bara förunnade 5 veckors kläm. B-kursen fick vi mest klämma kylskåpskallt ”preparat”…

Kommentar av herrnixon

”igenkletade öron, vrålande 2åringar och brutna näsor”Låter som en vanlig dag i förskolan. Jag har även hjälpt till att hålla fast vrålande barn som ska vaccineras, vare sig de vill eller inte. När jag tänker efter har jag även själv blivit skrikande fasthållen när jag tog stelkrampsprutan i 4:an. Sen har man ju blivit som man har blivit också…

Kommentar av En laxfilé i gigantiska pumps

Filén:Ja, där har vi förklaringen till att samhället är på väg åt ”skogen”. Eller i vart fall åt höger. Istället för den brutala fasthållningen skulle man kanske kunna hyra in sådana där gamla pensionerade fluortanter som stod och såg bistra ut. Nog skulle battingarna rätta sig då, utan protester./ål

Kommentar av en ål i för små sneakers

Jag skulle till exempel inte klara mig särskilt bra utan min högra hand (mycket beroende på att jag är högerhänt förstås). Jag skulle klara mig bättre utan den vänstra, men samtidigt klarar ju alla sig ändå bäst med båda händerna, det underlättar tex. när man ska skala apelsiner. Bättre med två händer som kompletterar varann. /laxpastej

Kommentar av En kokt laxfilé i urväxta moonboots

Hallå! Är ni Uppsala-bor välbehållna?

Kommentar av Louise

Den Överkokta Laxen: Klart man är högerhänt. Men jag föredrar ärligt talat vänster. Det känns lite som fin-handen. Lite för fin för att användas, men grymt bra när det kommer till kritan. Louise: Jovars. Men berövade av en allt för stor del av sin fritid…. :/

Kommentar av en muräna i psykedeliska flip-flops




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: