Filed under: Bonjour tristesse
…vore en passande rubrik på en hel del blogg-inlägg, har jag märkt.
Övriga inlägg skulle förmodligen kunna klämmas ihop under rubriken ”Vardagliga händelser ur ett vardagligt liv som, mirakulöst nog, verkar intressera en del människor”.
Jag funderar lite på vilket kategori jag ska skriva något inom idag.
Hade jag inte haft den mkt bestämda känslan att det vore så pass ointressant att det skulle kunna ha direkt skadliga effekter på eventuella läsare skulle jag kanske kunna skriva lite om vad som hänt mig sen sist.
Det skulle dock, för min del, dessutom kännas som att jag lät misstänkt likt en CD-spelare som fastnat på repeat eftersom jag verkligen inte gjort något som jag inte gjort, eller för den delen skrivit om, tidigare. Man kan tycka att det verkar finnas en viss brist på spänning i mitt liv. Det kan mycket väl stämma. Lite variation skulle kanske inte skada.
Jag kanske borde göra det oväntade. Utmana mig själv. Testa gränser. Kanske utmana någon i grannkorridoren på duell. Starta en sekt har jag ju varit sugen på länge. Varför inte kidnappa några svanar från ankdammen nere i stan, det verkar för övrigt ligga i tiden att ha några svanar inneboende.
Lite vardagsdrama.
Lite av mitt problem är nog att jag har lätt, kanske för lätt, att vara nöjd.
Så jag sitter och småmyser och gör grejer som känns roliga för tillfället men missar att göra andra spännandare saker som jag egentligen skulle uppskattat mer. Det är förvisso väldigt skönt att småtrivas. Men omvärlden, som är en gnutta mer upplevelsefixerad än jag, har en lömsk tendens att hetsa mig till att känna att jag borde göra mer saker. Det är jävligt av den, tycker jag. Kanske är det snarare där problemet ligger.
Egentligen borde jag levt på medeltiden eller något. Jag hade varit grymt nöjd med att vara fåraherde t.ex.. Slappa med lammen. Bräka lite åt dem. Kanske sticka strumpor till dem av egen ull. Jag skulle varit en kretsloppstänkande fåraherde, som ni hör. Vänlig mot fåren, ovänlig mot de horder av vargar och grävlingar och annat otyg dom försökte äta upp mina kära ulliga flock.
Det hade passat mig fint. Nu lever jag doch i sunk-2000-talet och känner att jag borde göra saker istället. Värst är det, förstås, när jag ska skriva blogg och upptäcker att jag inte har något att skriva om. Åh hu, etc.. Jag har det svårt, som ni hör. Kanske ska jag skaffa mig ett aktivare liv, om så bara för att ha något att blogga om.
Eller så skaffar jag får. Det lockar ärligt talat mer.
Mina homiez
28 kommentarer so far
Lämna en kommentar
Institutet för Vardagsnära Upplevelser 
jag vet, loe, det är svårt… jag har också övervägt en karriär som fåraherde men min syo sa att arbetsmarknaden såg mörk ut inom en femårsperidod. om du fortfarande känner dig sugen till helgen kan jag erbjuda dig ett alternativ: du kan få äran att valla mina skidor. (humor!)
Kommentar av emma 11 februari, 2007 @ 8:58 e mSitter just och funderar på bild/inte bild på bloggen. Varkar inte kunna bestämma mig riktigt. det är ju trevligt att komma till en blogg där man ser personen. Sen blir jag sådär anti, tror att min bild ska komma upp på ryska porrsajter eller något sånt :). Vi får se.
Kommentar av Born Free 11 februari, 2007 @ 9:00 e msom vanligt så har du ganska rätt^^
Kommentar av honest 11 februari, 2007 @ 9:01 e mOm du startar en sekt får du gärna höra av dig. Jag ställde nämligen mitt horoskop på internet och såg att jag skulle gå med i valfri sekt inom ett halvår. Jag skulle också bli överviktigt och börja med amfetamin.
Kommentar av Malin 11 februari, 2007 @ 9:01 e mÅh, jag är medeltida-tant och det är ett sjukt underbart liv. Men folk har många och långa åsikter om det, ojaa det har dom. Men så här är det gäddan – dom där upplevelsemänniskorna har ingen Siddhartha i kroppen. En liten fet fan som säger att det räcker med att sitta vid havet för att finna ro. No more. Livet är inte alltid utanför, utan även innanför. Jag tycker att det är SKIT att det ska ligga så mycket värderingar i hur och varför man ska leva si och så. Det gör mig galen. Så jag håller på dig – gör precis som du vill. Fånga svanar (och bli uppäten av en orange ettrig näbb) om du vill, annars kan du väl bara vara Gäddan, och kanske skaffa får eller fortsätta med att småtrivas med ditt. Anyway!Skandal !! att ni vitrockar inte får lära er allt om GULlökens företräden i hörselgången. Jag tror att ni helt enkelt är en hög pervon som bara vill skära i lik och rota bland blodkärl och anamneser hit och dit. Uschanimig, jodå en gång när jag jobbade på sjukhus så blev jag helt störd i huvudet efter ett tag. VARJE dag när man satt i lunchrummet med en halvljummen pölsa eller nåt var nån vitrock tvungen att berätta om Dagens Fynd. Till exempel en fotbollsstor tumör i magen på en tant som bara kom till sjukhuset för att hon andats in lite för mycket ammoniak i badrumsstädningen till att börja med. Sånt. Äh, ni är ju morbida monster, right? Måste ligga nån undertryckt dödslängtan hos folk som vara läkare. Eller är det dödsrädsla? Vad tror Nicklodemus Freud??
Kommentar av Louise 11 februari, 2007 @ 9:23 e mEmma: SYO, bah! Sådana ska man inte lita på. De är inga bra fåraherdar (om man nu kan se dig som ett får). (Ja, det var sannerligen ordvitsigt. :) ) (Nu lät jag ironisk igen.) (Men det var alltså inte meningen.) (Jag har ironi-tourettes.) (Samt en nästan fetischistisk kärlek till parenteser.) Born Free: Jadu, bäste Boris. Huruvida du ska slänga upp en bild är sannerligen en intrikat fråga. Mitt tämligen enkla svar är ”ja för fan”, men man kan säkert vrida och vända på det i flera minuter till. Men det är väl trevligt med en bild. I alla fall om man är nyfiken. Som jag. T.ex.. Huruvida du sedan föräras plats på en rysk, hrrm, herrrsida kan jag tänka mig til stor del på vilken bild du väljer. Att posera i leopardstring är kanske inte att rekommendera. (Då är tanga bättre.) Jag väntar med spänning på upplösningen. honest: Heh, det är fint att ha rätt utan att ens vara säker på vad man tycker och tänker själv, men tack, för all del :)´ Du får väl fundera på en liten fårflock du också… (Dock måste man betänka att jag är så pass gammal (och därmed uschligt dålig på fyndiga internetTecken) att jag inte har en aning om vad ^^ betyder) Malin:Frågan är bara vad du ska börja med. Har du någon plan? Personligen tror jag att det kan vara en poäng med att börja med övervikten (lite som elvis på äldre dar). Sedan kan du ju bli deprimerad, söka dig till en sekt (min, t.ex.) där du bjuds på amfetamin för att komma i kontakt med Den Heliga Gäddan, eller vad sektens fokus nu än kan tänkas bli.Va sägs?Louise: Siddharta är verkligen en fin kille, om än lite diskrediterad nuförtiden. Problemet är att jag nog har en liten manisk ekorre i andra kroppshalvan, i vart fall ibland. (Och prilliga gnagare är inte lätta att ignorera.) Men jag håller verkligen med dig att det är jerkligt att vissa sätt att leva ska vara så mkt mer accepterade än andra, oavsett om det handlar om att bo Louise-style på landet*, med elva svanar, eller någon av samma kön… (och att folk inte säger det, bara antyder det lite, är kanske ännu värre?) (om det är så ”folk” gör?) Hur som helst, jag håller med (och uppskattar uppmuntranen), fast innerst inne vet jag ju för tusan inte hur jag vill ha det ändå. Ang lök-delen av ditt inlägg anade jag ju inte att du var en gammal sjukhusräv! Det var sannerligen det värsta. Och det här med matrumsdiskussionerna på avdelningarna. Det är bannemig så mycket verbal misär det kan bli. Nu ska jag inte göra mig ovän med mina framtida arbetsplatskamrater här, men samtalen kan ju vara helt otroligt medicinska och tråkiga där. (och då skulle ändå den morbida bollen vara ett högvattenmärke :) ) Vilken lång kommentar. Nu måste jag sannerligen sova. *)vilket, efter att ha sett dina bilder, framstår som ett litet paradis. HAh, det är inte ofta man får se små asterixer (nej de heter säkert inte så) i bloggar.
Kommentar av herrnixon 11 februari, 2007 @ 10:53 e mKanske saknar du spänning i dit liv, men du är skicklig att måla…Och fåren vill jag inte ens säga vad de är lika när jag tittar på de och kisar med ögat litet…
Kommentar av Antonia 11 februari, 2007 @ 11:10 e mAntonia:Måla, hmm. Sist jag kollade var jag förvisso habil vad det gäller strckgubbar, men annars vete tusan.Nu har jag dessutom kisat mot fåren i säkert 5 minuter, men inte sett annat än två lite suddigare får. Vad gör jag för fel!? Vad borde jag se? Regeringen har beslutat att du måste avslöja dina hemska syner…
Kommentar av herrnixon 12 februari, 2007 @ 8:13 f mHmmm….måla kam man på många olika sätt. Vissa gör det med pensel,andra med ord.(jag gör det med kamera.och liknar de inte Saluki´s, men jag kanske oxå fått den på hjärnan. Jag ser det i alla fall, nåja med lite fantasi till hjälp så är de hel lika.
Kommentar av Antonia 12 februari, 2007 @ 2:14 e mIbland får jag för mig att du är en liten, liten, vithårig tant som sätter upp lappar i tvättstugan som påminner oss andra idioter om att ta bort luddet ur filtret. Det känns fint.
Kommentar av Tant Turban 12 februari, 2007 @ 4:12 e mAlla era kommentarer är jävligt roliga…ironi-tourettes… fan vilken vidrigt sjuk humor :)Nä inte så rysk bild nu. Letar tanga.
Kommentar av Born Free 12 februari, 2007 @ 6:32 e mAntonia:Salukis! Det var nog det bästa någon sagt idag. Klart dom är lika salukis. Jättelika. För övrigt uppmuntras allt kameramåleri. Hmm, det jag målar i fantasin är ju det riktigt fina, tyvärr låter det sig sällan fås ned på varken papper, målarduk eller tangentbord…Tant T:Just luddBorttagningen trodde jag var elementär, men finns det sådana problem får jag dra på mig den vita peruken och författa en lapp, alternativt en blogg, i ämnet.Förresten var det där med tant fint sagt. Jag gillar tanter, skarpt. Det grämer mig lite att jag aldrig kan bli en äkta.Born Free:Tanga blir bra. Kanske nåt i grönt? :)Sjuk humor är sannerligen den bästa. Bortsett från ironi då. Och möjligtvis humor som behandlar ämnet fisk. Sen så är jag iofs svag för gnagare också…
Kommentar av herrnixon 12 februari, 2007 @ 8:51 e mJag skriver kommentaren osynligt eftersom jag inte är kvar på bloggen. Har smitit in och läst din blogg. Du kan få ett gäng får av mig om du tror dte är så härligt? Jag tror dte är ett riktigt tungt jobb. Tänk om vargen kommer! Argh!
Kommentar av Fionk 12 februari, 2007 @ 11:32 e mDu HAR väl en bultbräda?? Såna är bra medicin mot prilliga huvud&kropp-gnagare. Jag kan snart skaffa mig en och låtsas att det är lillbullen som ska ha den! Sen ska jag sitta där och hamra när frustruationen pockar upp nåt kemiskt stressämne i mig.
Kommentar av Louise 13 februari, 2007 @ 7:42 e mFionk:Min mäktiga saluki (som jag iofs inte har än) kan jaga bort alla vargar! Seså, ge mig fåren nu? Men varför inget bloggeri?Louise:Bultbräda!! Har du läst ”Naiv. Super.”? Åh, denna underbara bok.Jag hade alldeles glömt bort den, och bultbrädan. Men nu när du säger det. Jag borde skaffa en. Fast jag har ju ingen bullchen att skylla på. Knivigt.
Kommentar av herrnixon 13 februari, 2007 @ 10:42 e mGivet har jag läst alla Loes! Jag skrattar så att jag får kramp av hans idéer. Bultbrädan är BÄST och även i skridsko-boken när han råkar vara uppe tidigt en morgon, precis så känner jag på morgnarna, haha, jag älskar sånt. Acshdå du får gömma undan den när dufår gäster så behöver du ingen bulle att skylla på.Ta nu hand om Emma idag som om hon var en liten saluki-valp!! Fast det gör du säkert varje dag, sånt hjärtegryn som du verkar vara :)
Kommentar av Louise 14 februari, 2007 @ 10:30 f mLustigt… Jag har tänkt på det där. Alla mina problem hänger samman med att jag lever på 2000-talet. Hade jag bara levt på medeltiden hade jag tex(av förklarliga skäl) inte slösat bort värdefull(?) pluggtid framför datorn och därmed hade jag pluggat istället för att slösurfa och därmed inte upplevt detta fenomen som vi kan kalla tentaångest. Inte fan hade man ångest på 1300-talet? Och inte fan var man utbränd heller. Jag hade varit grymt bildad och dessutom redan färdig med min hemtenta om den här kursen bara hade legat sisådär 700 år tidigare, (förutsatt att jag inte avlidit i böldpest, men då hade det i alla fall inte spelat någon roll)
Kommentar av Frk. av Mecklenburg 14 februari, 2007 @ 8:45 e mhåla!ville bara säga hej från en alldeles ny blogg. Slutade läsa ditt inlägg efter första stycket, tyckte att det sa ganska mycket om mig. (sanningen är att jag är djävulskt trött)./Auntie Tee
Kommentar av Artee 15 februari, 2007 @ 12:15 f mLouise:Då leder du, själv har jag inte läst Volvo Lastvagnar, som f.ö. av andra LoeKännare sägs vara en av de bästa :)Jag ska kolla upp det här med bultbräda. Finns en pålitlig leksaksaffär nere i stan. Tror att både jag och emma skulle ha nytta av den. Och den dagen en lillbulle väl kommer så…Grevinnan Mecklenburg/vorpommern:Skönt att fler och fler inser att medeltiden är det som gäller. Jag förväntar mig att den seglar upp på innelistor landet över till våren, när krokusen står skär i backen etc. Nu, eftersom jag kommit till hospitalet en halvtimme innan mottagningen börjar, förbannar jag mest både det ena och det andra. Det mesta utom medeltiden, faktiskt. Nej, nu måste jag stegla en kättare. Toodiloo.Artee:Artee? Det låter lite skotskt. Om man uttalar det på skotska ivf (som i det här fallet står för I Varje Fall och inte för In Vitro Fertilisering) (om det fanns några oklarheter i frågan). Eftersom jag slutade läsa din kommentar efter andra meningen är jag lite osäker på vad jag ska svara på, men grattis till den nya bloggen, och en oanonym tillvaro. Det är kanske skönt? Själv hoppas jag förbli någorlunda anonym, men man vet ju aldrig. Tjofräs!
Kommentar av herrnixon 15 februari, 2007 @ 8:52 f mhar en MAOA-hämmare liten som en prion eller vad nu den minsta kända beståndsdelen i en atom kan tänkas heta. Hon är med andra ord så förnöjd att ett olöst korsord och en soffhörna får henne att spinna av ogrumlad lycka. Mer spännande tillvaro än så vill hon inte ha, så hon hoppar nog över den där sekten, även om herrnixon verkar vara en rekorderlig gädda. Tjotut,från Morran
Kommentar av Morran 16 februari, 2007 @ 3:20 e mstarta en sekt har jag oxå alltid velat göra.. det är ju tvärballt.. och defenitivt något att blogga om ;)
Kommentar av Nova 16 februari, 2007 @ 3:25 e mMorran:Kanske kvark-size? Fast för min del duger prion också. Prion. Det är ett lite tufft ord, trots att prioner inte är snälla grejer.Och så nöjd skulle jag också vilja känna mig. Jämt.Men fundera på sekten en gång till. Det är aldrig för sent att gå med i en sekt! Kanske kan man få lösa korsord under ceremonierna. Kanske finns det en soffa i församlingslokalen…Likaledes tjotut,herrnixonNova:Hallå, inte starta sekt du också. Jag är inte helt säker på att min skulle stå sig i konkurrensen…
Kommentar av herrnixon 16 februari, 2007 @ 7:37 e mDet var väl det jag visste… nya tidens präster… svartrockarna utbytta mot vitrockar… herde för fåren… sekt… prior… jojo…Konkurrera inte ut mig!!!!!!!
Kommentar av kyrksyster 17 februari, 2007 @ 10:46 e mÄr inte du en av de där som sjunger ”I´m a man” i Whopper-reklamen????Det känns precis så….
Kommentar av Mamman 17 februari, 2007 @ 10:50 e mJa, det är jätteskönt att vara oanonym och fr om nu bli förväxlad med en skotte som heter Artee. Kanske ska lägga till ett Mac innan? *fnizzzzzzzz* det var kul!Men eftersom jag slutade läsa ditt svar efter första bokstaven så vet jag egentligen inte vad jag svarar på just nu. Jag är nog synsk. /tjoho
Kommentar av Artee 17 februari, 2007 @ 11:04 e mkyrksyster:Jag tror att det finns plats för både läror och irrläror, oroa dig icke!Mamman:Hade jag haft sångröst vore jag lycklig. Som det är nu träffas inte jag och toner så ofta. Eller jag träffar inte dem iaf.McArtee:Jag läste inte alla kommentarer, men jag känner på mig att du nog hade skrivit ngt så jag passar på att svara. Kanske något om att du var synsk?
Kommentar av herrnixon 19 februari, 2007 @ 8:40 e mTja… får är väl ett av de minst krävande djurarter att ta hand om så det kanske passar…Jag blir fan avundsjuk! Varför kan inte jag nöja mig med lite och bara flumma omkring. Nej då, ständigt nya omöjliga projekt. Ett av de dummaste var väl när jag korsade Atlanten i en sexmeters havsfidra – sjösjuk och rädd för vatten!Ja, ja…Jag har ju oftast något att skriva om…
Kommentar av Nina 19 februari, 2007 @ 9:11 e mNina:En havsfidra… det låter lite som ett väsen ur nordisk folktro eller så. Havsfidran. Typ en huldra, eller skogsfrun. Det låter hur som helst inte som något jag skulle våga korsa stora sjöar i. Och då är jag inte ens rädd för vatten. I alla fall inte i måttliga mängder. Hmm. Ja, det vore faktiskt skönt ju mer lättroad och lätt-nöjd man var. Jag tror att det är ditåt jag strävar…
Kommentar av herrnixon 20 februari, 2007 @ 5:04 e m