Institutet för Vardagsnära Upplevelser


Att monitorera en mammut
22 januari, 2007, 8:20 e m
Filed under: Bonjour tristesse

Idag på morgonbussen tänkte jag att jag kanske varit lite väl hård i förra bloggen.
Visserligen tycker jag att folk häver ur sig en väldig massa ointressantheter, men jag tycker ju faktiskt om att lyssna på folk. Ibland kan jag sitta och snegla på folk på bussen; undra vad som döljer sig bakom de halvsovande ögonen, vad personen egentligen sitter och tänker på. Vad som är viktigt i hans eller hennes liv. Jag tänker extra mycket så när det gäller äldre, får för mig att det måste finnas både en och två spännande historier bakom alla rynkorna. En par pigga ögon, väl kamouflerade bakom alla fåror och linjer.
Det skulle vara kul att bara fråga dem någon gång, vad har du gjort med ditt liv?, varför gjorde du så?, hur är det att vara du? Jag skulle verkligen vilja veta, vilja höra sådana historier. (…vilket inte alls är samma sak som folk meningslösa gnäll och småsaker och ointressanta åsikter som allt och alla, d.v.s. pladdret jag gnällde på sist.)
Så jag tar egentligen inte tillbaks nåt, säger bara (här i min egna pladder-stinna blogg) att det finns en massa prat jag vill höra också.

Idag har vi i alla fall lärt oss allt om öron.
Jag har alltid trott att poängen med de charmiga små organen var att de skulle fånga upp ljudvågor och sedan omvandla dem till nervsignaler som vår käre vän hjärnan kan tolka.
Detta var doch inte hela sanningen, fick vi veta.
Det är nämligen så att öronen sänder ut ljud också. Ett litet försynt sus, men ändå.
Lyssnar man riktigt noga vid någon annans öra kan man kanske höra det, eller i vart fall mäta det med en känslig mikrofon (vilket faktiskt är vad man gör numera när man ska kolla att nyfödda barn har fungerande hörsel). Du kanske inte tror mig? Kupa händerna till små skålar och håll utanpå öronen… (eller köp en svindyr medicinsk mikrofon och spela in det… :)
Otoacoustic emissions kallas det.
(Hah, att till och med öronen surrar passar ju ganska bra ihop med åsikten att folk är tämligen pladdriga, dåliga lyssnare.)

Det tuffa är hur man upptäckte det:
När ett engelskt par kom hem från BB tyckte de att det var märkligt att de hörde en testbilds-ton trots att TVn var avstängd. Till slut kom de fram till att pipet kom från babyns öron. Ljudet växte tydligen bort, och så högt låter det förstås inte i vanliga fall, men ändå.
Man vet hur det fungerar, men inte varför det är så. Det skulle kunna vara så att öronen försöker kommunicera med andra öron, kanske bilda en liten gospelkör tillsammans, men så vitt jag vet är den teorin inte vetenskapligt bekräftad. Än.

Vi har haft information om den Valfria Perioden som kommer i slutet av terminen också.
En lite lustig man i träskor och skägg, någon utan mina skarpa alvögon kunde mycket väl tagit honom för tomten, informerade oss om de roliga kurser som stod till buds. Ett smörgåsbord, var det tydligen.
Tanken är att man ska läsa om något som intresserar en alldeles särskilt. Vilket inte är så lätt med kurser som ”Biomedicinsk dataanalys”, ”Cirkulationsmonitorering” och ”Nuklidteknik”.
Kursen i cirkulationsmonitorering talade sig tomten extra varm för. Med lyrisk röst förkunnade han att man skulle få Monitorera (läs experimentera på ) Stora Djur. Jag funderade lite på om flodhästar kanske skulle kunna komma i fråga eller om kursdeltagarna får hålla tillgodo med älg och kanske någon enstaka grizzly. Fast man kan inte vara säker på något när det gäller fysiolog-ledda kurser. Kanske kunde det bli tal om att cirkulationsmonitorera en mammut. På rasten diskuterade vi vidare och frågan är om man i så fall inte borde ordna en speciell kurs i Cirkulationsmonitorering Av Utdöda Eller I Vart Fall Utrotningshotade Djur. Kanske kunde man locka dit en dront också.

(Nej, givetvis ska jag inte läsa den kursen. Scanbilsbrännande vegetarian som jag är har jag faktiskt anmält att jag inte ska vara med på liknande grejer vi gjort på grisar, och protesterat i kursutvärderingen när sånna saker varit obligatoriska och, enligt mig, onödiga. (Precis den sortens protester som inte gör någon skillnad i praktiken med får mitt kära samvete att känna sig lite renare…))

Aber nein. Nicht mehr blogg jetzt.

Annonser

11 kommentarer so far
Lämna en kommentar

Studier som inte stimulerar… ja, lära det man vill eller lära för betyg och examen… mmm. Det är ett dilemma när man är ung. En gammal tant som jag kan läsa för att det ger stimulans och självförtroende – och behöver inte tänka på att bli bra nog för ett jobb…Lyssna är svårt. Hade pensionärssamling idag. Alla frågade hur jag haft det i Rom. Ingen lyssnade utan avbröt omgående för att berätta om sina egna resor…Associationerna är ett otyg.

Kommentar av kyrksyster

kyrksyster:Jag ser fram emot den dagen jag blir tant! Tills dess ska jag bara se till att undvika mammutar. Rom-lyssnar-storyn (även om det ju finns skillnad på folk som hux-flux-associerar och folk som bara vill hitta en öppning att börja berätta om sig själva…) är då inget typiskt för pensionärer. Eller i vart fall är det lika typiskt för 25åringar :) Men… hur Har du haft det i Rom?

Kommentar av herrnixon

Det var en fin blogg, det. Du Skall Icke Dissikera En Mammabut. Och STAR TREK var spännande idag.

Kommentar av emma

e-ma:Hysch! Sprid inte att jag kollar på star trek för tusan.

Kommentar av herrnixon

Kanske är kirurg nåt för dig ändå…ähääähttp://www.aftonblade…,2789,982583,00.htmlps.har inte hunnit läsa ditt inlägg än, måste mumsa mat, ska göra snart….

Kommentar av Louise

Vad duktig du är som engagerar dig för djuren. Greenpeace har försökt stenhårt att värva oss som medlemmar i flera veckor. Men ingenting hjälper. Det mest välgörande jag kan komma på är när jag skänkte 2 spänn till Ronald mcdonalds sparbössa när jag köpte en kaffe för ca ett halvår sen. Men nån måste ju rädda Ronald också… (Ang. det här meningslösa pladdret, gnäll och ointressanta åsikter. Haha Var det där en direkt pik eller? Det är ju vår bloggs signum!)

Kommentar av Fröknarna Gnäll

Intressant med öronen. Sänder alla ut samma signal eller? Eller säger det ngt om oss som msk? Stackars lilla barnet med testbildsljudet i öronen, fatta vilken värld att vakna upp till…

Kommentar av smillan

hmm, jag läser och läser din blogg men är så förbannad på den onda människan att jag inte kan ta in vad jag läser. Men det verkar bra.. :)) (skrattgubbe!)

Kommentar av Louise

Louise I:Mr Länk är inte samarbetsvillig, men jag misstänker att det var den om att kirurger var snyggare & mindre flintskalliga? De som gjort undersökningen har nog inte sett kirurgerna här i Uppsala… :)Hmm. Visserligen kanske det kan vara svårt att skilja psykiater från deras patienter, men jag har hört att de ska vara väldans stiliga…Frk. Gnäll x2:Personligen skulle jag glatt skänka pengar om det innebar att någon tystade Ronald för gott, men några sådana bössor har jag aldrig sett. Men att ni stödjer karln… pah! Den ironiska generationen, minsann.Ang pladdergnället så kan ett visst mått av pladder, till och med en överväldigande pladdrighet, ursäktas (kanske tillochmed uppskattas) om det görs med ett uns stil och finess…Smillan:Ja, att ploppa ut till verkligheten verkar rätt otäckt över huvud taget, och om man dessutom har en testbildsteve i öronen, då är det Definitivt inte kul. Jag har faktiskt ingen aning om hur mkt folks frekvenser skiljer sig åt. Fick dock intrycket av att de berodde lite på vilket ljud som kom in och att det inte var så att man direkt hade en medfödd frekvens som man basunerade ut.Louise II:Den onda människan? (skrattgubben kanske?)Jag är inte helt på det klara över vem denna människa är, men jag är tämligen säker på att han luktar mört.

Kommentar av herrnixon

min mun är (tillfälligt) förseglad. Slå ihop din pluggbok nu så kan vi tillsammans utrota ryssland.

Kommentar av emma

Nixon 1: haha, jag kom och tänka på (appråpå svårigheten att skilja mellan psykiater o patient) en psykiater jag gick till privat en gång, för att testa o se om det var värt pengarna eftersom det är så svårt att få sån kontakt inom landstinget. Och han var komplett galen! Jag lovar. När jag till slut hade överlevt min timme och skulle gå då stod han i korridoren och skrek efter mig – Du som är så ung och snygg, du behöver inte alls må dåligt. Hahaha, guu vilken tok va, och jag menar det var bara avslutningen… hihi, nu kan jag skratta åt det, men då var jag lite skakad, var jag tokigare än HAN liksom…?? Ja, jag kom fram till att det var jag inte, och det var ju en tröst och glädje i sig :)Nixon 2: Hehe, du måste starkt ha funderat över om jag har ett värre psyke än det verkat när jag skrev om den Onda Människan. haha, jag garvar högt när jag tänker på hur det måste låta att läsa det. Men du kanske som sagt läste min blogg och såg att jag hade tvivel på hela mänskligheten och därmed var den onda människan hela mänskligheten, fast det lät lite paranoidt och roligt så som jag hade skrivit det.Tja, nu ska jag läsa din senaste bloggis.

Kommentar av Louise




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: