Institutet för Vardagsnära Upplevelser


Tentor, Tvångssyndrom och Tropiska oväder
11 januari, 2007, 10:22 e m
Filed under: Bonjour tristesse

A-wää, kära vänner!
Er favorit-bloggare (han med det Stora Egot och Karl XII-hallisarna) är tillbaka!
Må vara att jag har varit borta länge, men det var enbart för att jag skulle kunna skaka fram ett riktigt fint scoop åt er. Det stora scoopet har dock uteblivit, och här sitter jag och får skamset nöja mig med att berätta vad som hänt sen sist. (Läs gärna texten högt för er själva på nasal journalfilms-svenska för bästa effekt.)

Nyårsstämningen gick över, Karl XII har åkt hem till sig och 2007 tycks över huvud taget misstänkt likt 2006: Vardagen är lika vardaglig, vattnet är (minst) lika blött och herrnixon vet som vanligt inte alls vad han ska skriva blogg om, då det inte hänt så mycket spännande sen sist. Det visade sig nämligen att någon, (kanske satan), hade bestämt att neurologi/psykiatriprovet skulle infalla den 11/1, och att M, P och jag förstås inte hade ägnat jullovet åt de idoga studier som egentligen hade varit lämpligt.

När krutångorna från nyåret till slut lagt sig sig samlade vi således styrkorna på Günterska Hovkonditoriet för en sedesam inläsningsperiod med té och bakelser.
Günterska Hovkonditoriet är en riktig stofil bland konditorier.
Bakom kassan stod en underbart vresig tant, special-leasad från 50-talet för att kunna blänga på oss kids under sina (buskiga) ögonbryn och undra vad människor födda efter 1934 gjorde på hennes Hovkonditori.
Men stofil som jag är funkar jag bättre på Hovkonditorier än i Bronx, och på Günterska Hovkonditoriet trivdes jag förstås som fisken i vattnet. Jag kan tugget liksom, I talk the talk, I walk the walk. Jag inledde en konversation med frau Günter:
– Åh, vilket underbart väder vi har, ja, nästan som på Hylands tid, oj oj oj, ja, har ni hört att fru Nilsson fått starr, jaså inte, nej det är ju förskräckligt, det måste vara färg-tevens fel, annat var det förr, nämen sermanpå så många kakor, på min ära! Om jag inte skulle ta en liten biskvi då och en slät kopp Gevalia till.
Genast förstod Hovkonditoriets führer att jag var en kund av den gamla skolan. Hon tog fram heders-biskvierna från 1955, bjöd laget runt, och vi lät oss väl smaka.
   Ja, vi lärde oss mycket om neurologi den dagen, skålade i svart gevalia, och om aftonen flanerade vi hemmåt på lätta fötter.

Andra pluggdagen var vi några kilo hippare och samlades på Joels (ett café) med våra 127 färgglada pennor och de cirka 30 kilo böcker och kompendier som behövde pluggas in. Joels är, till skillnad från Günterska, ett fruktansvärt varmt café. Det tog inte många minuter innan både jackor och tröjor åkt av, och snart satt både jag och P i t-shirt och uppkavlade jeans och försökte lära oss diagnoskriterier på 48 kluster-A-personlighetsstörningar. Det hela gjordes inte lättare av att några vilsna finnar, som misstagit caféet för en bastu, satt och stånkade och späkte sig själva med björkris vid bordet bredvid.
   Idogt pluggade vi på medan svetten rann och många personlighetsstörningar hann vi lära oss innan ett tropiskt oväder drog in från caféets köksregioner. Den varma köksluften blandades med den svala luften från ytterdörren och gav upphov till ett mindre monsunregn över vårt bord. Åskan (eller om det var borrmaskinen i lokalen bredvid) dånade och regnet (eller om det var vår egen transpiration) droppade och många goda psykiatri-kompendier gick förlorade den dagen.

Nästa dag, som var en lördag, beslutade vi att det var säkrast att plugga hemma hos M.
Vi pluggade givetvis mycket koncentrerat hela tiden, och eftersom det trots allt var lördag bestämdes det att vi skulle belönas med lite whiskey. Sagt och gjort, Laphroaigen åkte fram och vår studieeffektivitet sköt förstås upp till nya höjder. Snart fanns det inte ett neurologiskt symptom vi inte kände till.

På den fjärde dagens morgon träffades vi på Norrlands Nation.
Solen hade just glidit upp ovan horisonten och tofsmesar drillade glatt från kyrktorn runt om i hela staden. Det var med andra ord en ypperlig dag för studier, och vi kände att tiden nu var mogen för övningstentor. Vi satte oss vid en dator och tuggade oss igenom ett antal övningstentor, innan vi långsamt, nästan omärkligt, gled in i poesins värld.
För vad kan väl vara ett bättre sätt att plugga på än att dikta?
Ja, så tänkte vi när vi skulle lära oss allt som fanns att lära oss om olika ångestsjukdomar.

Tvångssyndrom är något hemskt och de drabbade med sin ångest kanske inte alltid får den förståelse han behöver av omgivningen. Omgivningen (om den tycker om att rimma) kan t.ex. säga:

Skärp dig, du behöver inte tvätta händerna 27 gånger när du kommer hem /
om du tänker efter räcker det nog med tjugofem!

Stackarn med tvångssyndromet kanske (om han också gillar att rimma) (eller om rimmande bara är ett tvång han har) svarar:

men jag Kan bara inte tvätta händerna med måtta /
nästa gång blir det fler gånger – kanske tjugoåtta!

Men han mår ju inte bättre för det.
Så. För att öka förståelsen för folk med tvångssyndrom vill jag publicera följande lilla poem om tvångshandlingar (eller OCD som de förkortas på engelska) som skrevs den dagen:

Tvångsmässig är den
som gör saker igen
men upprepningen ger ånger
även om man gör den många gånger

– – –

Nåja. på den femte dagen, som alltså är idag, var det tenta och jag hoppas sannerligen att den gick bra.  (Hur det bara kunde vara fyra dagar mellan den 2:a och den 11:e januari förtäljer inte historien, men det pluggades något alldeles kopiöst, det vill jag lova.)

(På den sjätte dagen blir det tentafest.)
Och nu ska jag sova.

Annonser

21 kommentarer so far
Lämna en kommentar

Grattis och allt det där! Hade tänkt kommentera ditt inlägg men så dök de magiska orden upp. De nostalgiska. ”Norrlands nation”. För mycket vin, för vild dans, för långa nätter. För j-vla kul!

Kommentar av Lottchen

Vi tyckte att vi såg en del spår efter vilt festande, men att det kan ha varit Lottchen-spår anade vi ju aldrig…

Kommentar av herrnixon

Jag läste högt och använde Hans Willius röst, det blev toppenkul! Willius kan då skoja till allt.Han var dessutom själaglatt imponerad av din starkt utvecklade poetiska sida.

Kommentar av Louise

Willnius heter han kanske. gubben. nah, du vet säkert vem jag menar.

Kommentar av Louise

Eller så gör man som jag och skriver upp sig på tentan 6 dagar innan, när det skulle varit 6 ARBETSdagar innan. (Och herre jestanemej vad petnoga det var och omöjligt att hjälpa till med. Jag går ju alltså på en högskola om jag inte visste det(ouch)och där har man ju regler minsann och dom ska följas ända in i kaklet. Man kan ju inte ringa upp Maggan och prata med henne för då kanske hon blir sur, och då blir ju Åke sur vilket i sin tur innebär att Lennart med all säkerhet blir förbannad och det vore ju verkligen inte bra!)Vilket innebar att jag därmed inte ens lyckades kvala in till själva tentatillfället, vilket dock ger mig 5 veckors extra pluggtid! (samt ett visst agg mot byråkrati-Sverige.) *hepp*P.S Sjyssta dikter. Med lite övning håller du en vacker dag (kanske) samma klass som jag. D.S

Kommentar av Fröken oproffessionell

Tänk om det hade hänt nåt,…. hur långt inlägget hade det blivit då!!!!;)

Kommentar av Antonia

Louise:Jag måste skämmas och erkänna att jag inte är helt på det klara med vem Wille är, men du måste hälsa honom att jag har vissa tvivel vad det gäller hans poesi-smak. Det är inte han som håller i antikrundan..?Frk. Oproffessionell:Ja, Åke kan vara grymt jobbig, även om jag förstås uppskattade din kafka-lika skildring av universitetsbyråkratins härlighet.Hade vi behövt anmäla oss till tentor hade jag nog inte fått många gjorda själv. Vilket kanske är lika bra.PSJag har ju inte gjort bekantskap med Edra verk. Eller är det måhända Ni som skriver under pesudonymen Fröding?DSAntonia:Hah, hade jag skrivit om vad jag egentligen gjorde skulle jag få den kortaste bloggen i världshistorien. Dagens blogg:Idag var jag trött när jag vaknade var jag trött. Jag och emma gick och handlade. Nu är jag trött igen. Hejdå.

Kommentar av herrnixon

Detta var tydligen hans namn: Hans Villius, historiker och TV-personlighet, född 10 juli 1923 i Kalmar. Villius har tillsammans med kollegan Olle Häger producerat en mängd historiska dokumentärer, i vilka Villius var berättarrösten.(snott från wikipeda eller vad det heter.)

Kommentar av Louise

Dina rim är ju verkligen underbara! Jag bara väntar på den dagen då du är klar läkare, jag blir sjuk och får möta dig och du rimmar allt.

Kommentar av Malin

Haha. Goa poems, men betänk även att det inte alltid är det man gör som ger ånger utan det man INTE gör… (tex om jag inte tvättar händerna 28 ggr, utan tvingar mig att bara göra det 25 så upplever jag ånger och ångest och allt möjligt över de tre missade handtvättarna). Så jag efterlyser härmed rimmandet om inte-gjort-ångern.

Kommentar av Blackart

Fröding kommer inte in i mitt hem i nån annan skepnad än möjligen ostkaka, så svaret är med andra ord; nej. Du vet väl att Killen med stort K är Bruno K. Öijer?PSHär är bara ett av alla mina underverk till alster:http://blogg.aftonbla…DS

Kommentar av Frk. oproff.

Louise:Minsann, den gamle räven (säger jag och låtsas att jag vet vem han är nu). Jag hade ju blivit mäkta imponerad om du inte angett källan utan bara kunnat det sådär. Hmm. Hur som helst får jag nog se på fler historiedokumentärer nu…/Her(r)man(n?)Malin:Heh, ja, då skulle det bli lite mer improvisationspoesi. Som den där verbala hiphopkampsporten, vad den nu heter…Frk. amatör:Men K:et är påhittat och står för ”kobra”. Hur mkt nixon-credd ger det? Inte mycket.Men han skriver bra, den gamle mollusken. Tror bestämt han blivit nämnd i min blogg tidigare tillochmed, och då måste man sannerligen vara grym med stort k.Med Brunos tillåtelse publicerar jag härmed hans mest nyskrivna dikt, ”Medan hunden verkar”:Ångest med risoch Jack Daniels,jag steker på min spis:mina cocker spänielsJag tycker den är suverän. Han har en sån känsla för språket. Och rim!(Dock valde han att inte publicera vers 2:stackars jyckarmen jag behöver ju mat!min tallrik jag smyckarmed natt och tomat)

Kommentar av herrnixon

Blackart:Givetvis, såklart, hur kunde jag glömma!? Se gärna följande rader som en komplettering av diktsviten…Tänk allt som jag inte gjort,(jag missade säkert massa lort)Hjärnan snurrar, tankar malvilken ågren, hemska kval!bäst att tvätta ännu en gångsunda vanor, viva la tvång!Hmm. Fast nu blev det ju inte att Mr/Mrs Tvång hoppade över den här gången heller. Attans. Det var nog för svårt helt enkelt, för mkt ångest…

Kommentar av herrnixon

Du har nog rätt. OCD bemöts troligen bäst med lobotomi. Lobotomi – åh, se så fri!,från tvingande tvätttill lekande lättMin blick är nu tommen jag är lortig och from(nä, nu skäms jag, vi lobotomerar väl ändå inte nuförtiden!! – visst nöjer vi oss med att ordinera hästdoser med stesolid?)

Kommentar av Blackart

Blackart:Haha, kanske borde även du satsa på en karriär inom psyk-diktningen? Den var ju riktigt bra iaf :)Kanske får du ett stesolid familjepack i premie från astra. Eller vem som nu gör grejerna. Men lite lobotomi kan väl inte skada? Trots allt fick ju metoden nobelpriset… :/

Kommentar av herrnixon

å nu blir det mera lyrik!idag gjorde jag helt omedvetet ett Nixon-rim, det måste smitta.min hund stod och glodde på mig och flåsade när jag åt frukost, hon tyckte inte att jag var tillräckligt snabb att få i mig dom där brödskivorna för hon ville ju ut och gååååååå. och då glodde jag tillbaka och sa:nu får du faktiskt vänta,din lilla Flämtajag insåg i samma sekund som jag sa det att jag hade konstruerat ett dåligt Nixonpoem.hehe.

Kommentar av Louise

Haha ja,”medan hunden verkar” är fantastisk, en nutida klassiker. Visste du förresten att A-teens har tonsatt stycket i fråga? Brukar lyssna på den varje gång jag rensar avloppet och räfsar gardinerna. Frågan är om det inte är hans bästa?

Kommentar av Fröken proffessionell

Louise:Nixon-rim, hmpf, det där hade väl knappt Latin Kings varit nöjda med. Såg du inte hur herr hund sneglade frågande på dig? :)(Säg förresten till om du behöver hundvakt i Uppsala! Vi är två villiga vakter! :) (Speciellt om hunden är en saluki eller en varghund…)Frk. Oprof., Herman, m.fl.:Tonsatt och tonsatt, de sjöng väl bara den texten till En Rosa Helikopter-melodin?Men ok, jag ska inte klaga på småtjafs när resultatet blev så utomordentligt lyckat. Tyvärr har jag tappat bort mitt ex av singeln, hoppas du har ditt i tryggt förvar.Om det här hans bästa? Är vatten blött? Är A-teens det mest nyskapande sen Filippa K uppfann tubsockan?Självklart markerar just det poemet hans karriärs zenit. Eller vad det heter.

Kommentar av herrnixon

jadu, när den där lilla schimpansen måste få blöjan bytt och bli matad stup i kvarten sen kanske jag kommer med min lilla Flämta till er i Uppsala!Hon är en blandning av schäfer, rottweiler, border collie och slovakisk kopov dock. Kan det duga ändå??Här kan du titta närmre på underverket :))http://blogg.aftonbla…

Kommentar av Louise

127 färgglada pennor, några vänner och massa böcker och kompendier att gå igenom – på ett fik där man riktigt kan breda ut sig, ta plats och sitta hur länge som helst – det kan nästa inte bli bättre, eller hur?!Nå lockar psykiatrin i framtiden?Jag pluggar oxå till läkare men har nu ett års uppehåll pga massa saker. Den största anledningen är att jag var helt slutkörd och less på hela grejen efter kirurgen i våras. Har varit bergssäker genom hela utbildningen på att det är det här jag vill göra i mitt liv, men i somras började jag tvivla. Tvivla på att jag kommer att klara det och att jag kommer att trivas i rollen. Jag var oxå trött på alla prettomsk som går på utbildningen, som har noll självinsikt och redan hela karriären utstakad. Nu har jag fått mer distans till det hela och tänker återvända i höst igen. Man får helt enkelt försöka göra utbildningen till sin egen och hålla huvudet kallt;-)Till våren har jag sökt folkhögskola o ska gå en kurs som heter Lust, en kreativ kurs med Levande verkstad. Kan behöva utveckla lite andra sidor mer hos mig känner jag, och inte behöva bara vara läkarstudent utan oxå människa;-) Önskar dig lycka till o må väl!

Kommentar av smillan

Louise:Åh, jag trodde du var tidigt ute. För någon dag sen kom det nämligen upp en ny namnskylt på korridorsdörren – en Louise!Fast den här hade ingen hund, så det måste varit en annan. Nåja, hunden duger finfint i alla fall. Häromdagen såg jag & E en jättefin hund utanför ica, en finfin korsning mellan collie, schäfer och rottweiler eller nåt sånt som vi ville kidnappa, så din duger alldeles ausmärkt! (men han ser lite valpig ut på bilden. Är han det måntro?)Och ta med Yeti också, hade jag varit katthona hade jag varit kär. Vi har för övr massor av ljummet vatten…Smillan:Nja, det skulle eventuellt kunna bli bättre med lite fler pennor (128) och lite mindre prov :)Jadu, jag beklagar verkligen yrkesvalet… :)Fhsk verkar desto roligare (även om jag inte har den minsta aning om vad en levande verkstad är), jag hade nog också hållit till på en sån om jag haft nån konstnärlig talang att tala om (förutom att jag kan rita habila huvudfotningar…).Tog hur som helst också uppehåll efter kirurgin, tror det är brawo att göra lite annat för att undvika att helt plötsligt förvandlas till en av prettokarriäristerna du nämnde, sådana tycks det finnas ett antal av här i uppsala, om det nu inte var dem härifrån du hade erfarenhet av…Och jo, psykiatrin lockar nog lite, trots min något raljanta OCD-blogg. Ska prova på ett psyk-vik i sommar, sen får vi se. Du får se vad du tycker termin nio!, iaf om ni läser det samma termin som vi.Stort lycka till själv, och se till och överlev kirurgin. Jag tyckte iaf det blev roligare sen…

Kommentar av herrnixon




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: