Institutet för Vardagsnära Upplevelser


Svettigt sex med spröda kex
1 december, 2006, 2:30 e m
Filed under: Bonjour tristesse

 

…samt duk av wettex. Det är sånt jag gillar.
Eller så raggar jag bara besökare med anstötliga rubriker.
Nej, låt mig istället berätta om min fantastiska vecka. Låt mig berätta vad jag har gjort!
Jag har tittat på teve men inte så länge, jag har nämligen även andra intressen.

Och så har jag varit på sjukhuset, förstås. Det började på en vinterkräksjukesmittad avdelning. Jag blev förstås hemskt nojjig och var tvungen att ducka för osynliga viruspartiklar hela tiden. Efter hand blev jag allt duktigare på det, och till slut stod jag som killen i matrix (den taskiga skådisen, jag minns inte vad han heter), bakåtlutad i en absurt obekväm ställning medan viruspartiklarna svischade förbi mig som kulorna i nämnda film.
Resultatet blev en molande ryggvärk och konstiga blickar från de barska sköterskorna, men jag tycks ha klarat mig från kräk-virus. Tveksamt dock om vita landstinget-rockar någonsin blir lika inne som de svarta matrix-ditona.

Annars har jag varit på neuro-mottagningen. På det hela taget är det rätt roligt, lite deckar-style, lista ut en diagnos beroende på patienternas symptom och vad man kan få fram när man undersöker dem på en massa olika sätt. Roligare ju bättre man blir på det. Nästa vecka ska jag doch tillbaks till psykiatrin igen, vilket förstås smäller högre. Jag trivs ju bäst med mina galningar. Trivdes iofs riktigt bra med klasskompisarna på samma avdelning nu, det blev en riktigt mysig liten grupp, det kommer jag säkert sakna lite.

Kom på att det säkert var max-olämpligt att skriva ”galningar”. Dels för att jag, och förhoppningsvis inte någon annan inom psykiatrin heller, absolut inte ser dem så, dels för att någon kan ta illa upp. Hmm. Jag får väl hoppas att du, käre läsare, känner mig bättre än så.
Jag orkar ju inte uttrycka mig über-korrekt 24-7. (Men vill du ha grövre (och roligare) smutskastning av svaga grupper får jag rekommendera att du pallrar dig iväg och ser Borat…)

Var i alla fall på ett föredrag om neuropsykiatriska sjukdomar (ADHD/Aspberger/Autism) igår. Jag gillar ju att försöka förstå hur andra människor tänker, och det är faktiskt jäkligt intressant att försöka förstå hur människor som tänker så annorlunda fungerar, och det blir ju lite svårt att bemöta den typen av patienter bra om man inte har kunskap om dem.

Fast på ett sätt känner man ju igen det också. Empati och förmåga att sätta sig in i hur andra tänker är ju (liksom så mkt annat…) inte svar eller vitt, något man antingen har eller inte har, snarare något som människor är väldigt olika bra på. Autister och personer med asperger är bara lite sämre på det, men nog man ha sina asperger-moments själv också…
Och att folk i ens omgivning har minst sagt olika svårt att tolka små sociala signaler märker man ju då och då.
Vissa delar av själva asperger-symptomatologin låter dessutom skrämmande likt en viss närstående släkting…

Jo. Jag har ju faktiskt ett liv utanför skolan också, även om det kan vara svårt att tro. Oftast är det inte så händelserikt bara. Men jag ska tvunget skriva om det ändå.
I lördags, när det inte blev panik-middag, flydde vi över till Anna & Johan, åt kladdkaka (den var god, smakade inte särskilt mycket umami) och lyssnade på en skiva med knarrande delfiner. Sen i veckan besökte jag Måndagsklubben som veckan till ära satt och pimplade öl på v-dala. Drack f.ö. den förmodligen osmakligaste öl jag druckit under mitt långa liv. Den hette typ piss-nisses julöl. Akta er för den.
K var iaf där, och det var riktigt kul att prata med honom, länge sen sist. Han är trots allt bra att kulturprettodiskutera saker med på ett lagom flummigt sätt. I tisdags såg jag + K + P + gäddan Babel. Visst var den bra, men inte riktigt så att den förtjänade alla fina ord folk sagt om den. Finns ju liknande filmer som både känns mer engagerande, välskrivna och bättre ihopknutna. Fast nu lät jag väl hård kanske. Den var bra, riktigt bra skådespeleri dessutom.
Pitten har ju fått karaktär, med åren.

 

 

Snipp snapp snogg, nu orkar jag verkligen inte skriva mer blogg.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja, pitten vad ju Brad, alltså. 

Annonser

22 kommentarer so far
Lämna en kommentar

Det är fantastiskt kul att läsa din blogg. Jag är ju då en hobbyläkare på ganska hög nivå. Jag tycker alltså att det är roande att diagnostisera folk i min omgivning, inte sällan med neuropsykiatriska sjukdomar eller ibland halsfluss. I din blogg får jag liksom teoretisk praktik. Det är bra. Eller skrämmande för många. Jag är också hobbydietist, hobbyterapeut och amatörkock men det hör kanske inte hit. Synd att jag är samhällsvetare.

Kommentar av Malin

Men du… vilken tanke! Jag ska börja ha lång svart rock och skrika ”Vinterkräksjuka!” när någon närmar sig. Om de mopsar upp sig ska jag hulka lagom hotfullt tills de backar. Mitt skydd mot bacillerna.För övrigt: Alla i min omgivning har autism. De brukar få det efter några minuter i mitt sällskap.Och; det är nog okej att kalla patienterna galningar om man bara kommer ihåg att räkna in sig själv i skaran.(ps. Han heter Keanu Reeves och är verkligen en katastrof utom i matrix där hans mimiklösa spel är en märklig tillgång)

Kommentar av Lottchen

Det är ju galet att galningar inte får vara ”galningar”. Jag är verkligen mycket hellre ”galning” än t ex ”psykiskt funktionshindrad”! Hur spännande låter det?Näää…galningen är det skimmer över. Kan tänka mig själv som så blek att jag är genomskinlig med långt hängande hår skridande över sommarängen ljuvligt talande med blommorna och änglarna på en gång…Eller varför inte lite farlig… bara lagom, inte så där otäckt med yxor och sånt, det kan vi skicka över på de ”psykiskt funktionsomvridna”… lite så där kittlande farlig som dyker upp oväntat och säger något tvetydigt som alla måste fundera över…Sån skulle jag kunna tänka mig att bli!Eller… har jag fått nåt galet om bakfoten nu igen…?

Kommentar av kyrksyster

Malin:Ojdå. Har diagnosticerat mig som en halsflussare, eller snarare lite neuropsykiatrisk?Heh, kanske borde jag börja ha med Veckans Sjukdom i min blogg. Något för både amatördoktorerna och hypokondrikerna out there… :)/another amateur-cockOj. Nu måste jag gå. Mer svar kommer.

Kommentar av herrnixon

K låter precis som en student LG känner, men i så fall blir hon lite sotis, han har så sällan tid att dricka öl med LG :o(

Kommentar av L-G

Lottchen:Jodå, klart jag är med i skaran, en i mängden, en droppe i hjälmaren (sveriges femte största sjö!) (kanske) (jag improviserade… kunskapsimproviserade). Frågan är bara vilken diagnos jag har. Eftersom jag inte träffat några lottchens på sistens är det kanske inte autism, men det finns så många kvar att välja bland… hilfe!Kyrksyster:Jo, sådana som skulle funka fint som film-galningar. Men det var ju liksom kärleksfullt menat, eller nåt…(men du, kan det inte vara skoj med en yxa också? man kan ju ha fobi för vedträn, tex…)L-G:Vad är nu detta? Jag hade alltid tänkt mig att L-G stod för Lars-Göran och var en 30årig man med hårig bringa och en viss passion för fyrkantiga stenar. Vad är nu detta? Står det för Lisa-Gertrude? Känner hon K?Hallåååå, typ!?

Kommentar av herrnixon

Varför inte en droppe i Hornavan? (Djupaste sjön)Kärleksgalning…är det kontentan… nä… nu börjar det verkligen bli galet här…(snörper till med diakonissnörpet och drar till hakbandet en extra gång… förresten har du varit på Samariterhemmet nångång, där finns nog fortfarande kvar stofiler som jag…)

Kommentar av kyrksyster

Jo, för all del, gärna i Hornavan. Det låter som något taget ur sagan om ringen. Diakonisnörpet skulle jag också vilja kunna. Det verkar respektingivande.Och jo, visst har jag varit på samariten, som det kallas. Både kollat på deras (fina, verkar det som) hospice och dagkirurgin. Fast både diakoner och snörp har lyst med sin frånvaro.

Kommentar av herrnixon

men den smakade lite umami alltså?

Kommentar av barbie

Så bra att du skriver som du gör! Tänkte på att du skrev empati OCH förmåga att sätta sig in i hur andra människor tänker. Många sätter nämligen ett likhetstecken mellan de båda förmågorna.Såhär skrev en professor med Asperger syndrom i en artikel jag läste: ( obs – ej ordagrann återgivning ) Många tror att empati och inlevelseförmåga är samma sak. Många tror att ”Aspergare” inte har förmåga att känna empati. Det är fel. Såhär är det: Vi som har Asperger kan visst känna empati. Däremot har vi ingen inlevelseförmåga. En psykopat, däremot, har en ENORM inlevelseförmåga ( därav skicklig manipulation, min undran?) men INGEN förmåga att känna empati.Så skrev hon. Jag försöker alltid komma ihåg detta i MITT arbete. Och herrnixon! Om du inte läst ”En riktig människa” av Gunilla Gerland…gör omedelbums det. Den låter en verkligen ”titta in”. hälsar Morran

Kommentar av Morran

Jag läste ”galningar” i en näst intill kärleksfull ton jag….. *L*

Kommentar av Erika

Morran:Jo, visst är det skillnad. Det värsta är ändå när folk tror att människor med asperger inte själva har känslor ens. Det är ju tämligen reducerande. Eller vad man ska säga.Professorsorden var kloka, men jag skulle nog gillat dem lika mkt även om en icke-professor skrivit dem. :)”En riktigt människa” (bara titeln säger väl något om vilken syn på aspergare folk har, att det är något man särskilt måste poängtera) har jag faktiskt fått tips om tidigare, funderat på att läsa, men sedan glömt bort. Namnet nu noterat. /N

Kommentar av herrnixon

Ja, det var liksom så det var tänkt… :)

Kommentar av herrnixon

Barbie-Johan:Oj, hur kunde jag glömma att svara dig? Ofattbart. Nåja. Till saken!Ja, den smakade umami (bättre dock än med imam i)

Kommentar av herrnixon

Det var en bra formulering om aspergare och psykopater.En mig nära person har av allt att döma asperger – men lever ett alldeles utmärkt liv, därför att han är så pass intelligent att han kan lära sig sociala samspel. Och har nåt långt i samhället… Men han är typiskt sån att han kan inte fatta själv ibland, vilket gör andra frustrerade. Men ger man honom en vink om att nu ”måste du hålla tacktal” så kommer det ett oerhört spirituellt och vänligt tal på rätt ställe.Ger man en vink om att ”du kan väl ta med flaska” så är det inga blaskiga viner precis han kommer med… och han om han förstår att man är ledsen är han väldigt förstående…… men om man säger att man inte önskar sig något i födelsedagspresent så får man ingen heller…********Diakonissor ska snörpa ihop munnen till ett litet hårt o, strama till håret så det är riktigt slätkammat och tunt… och sen säga något riktigt vasst… det var vad utbildningen gick ut på…så det är klart att det är respektingivande!

Kommentar av kyrksyster

kyrksyster:Ja, visst var det. Det finns både kloka morror och professorer out there. Och kul när det blir lite diskussion, eller vad man ska säga, även om alla håller med varandra… :)På sätt och vis är det ju lite intressant med personer med t.ex. asperger, hur de sätter fingret på det och annat som är väldigt ologiskt med vårt sätt att kommunicera…(Jag hoppas för övrigt att du har håret i en (stram) knut i nacken)

Kommentar av herrnixon

passar på att belysa en annan typisk ”asperger-oförmåga” – nämligen den som gör att man klarar av symbolik och liknelser. Aforismer. Metaforer. Exempel:Min kollega sa till vår P ( på jobbet alltså ) , när hon kom på att hon glömt en sak: ”Åh, det slog mig just…”Varpå P omedelbart med ORO i rösten undrade vem som slagit henne. Att säga till ett barn med Asperger att det är dags att ”hoppa i säng” får konsekvenser man inte tänkt sig. Herrnixon! Du har helt rätt – det är OERHÖRT fascinerande. menar Morran

Kommentar av Morran

Morran:Hihi. Det är ju lite roligt också, på samma gång. Som sagt, de lyckas belysa en del till synes ologiska saker i vårt språk. Min favoritsjukdom ur intressanthetsperspektiv är nog ändå schizofreni förstås. Vissa (scizofreni-)patienter kan ha nedsatt förmåga till abstrakt tänkande vilket ofta tar sig precis sådana uttryck som i din asperger-story.Om man t.ex. ber dem förklara enkla ordspråk kan man få de mest märkliga (men mycket konkreta) förklaringar…Det gäller doch inte alls alla schizofrena, måste man såklart lägga till.

Kommentar av herrnixon

När jag upptäckt hur kul du skriver var jag ju tvungen att fortsätta läsa… Och då kan jag inte låta bli att lägga mig i diskussionen om AS… Jag grubblar rätt mycket på det och jag har skrivit en del om mina tankar. Min uppfattning är att neurotyper är bra mycket mer inskränkta många gånger… Och jag håller kyrksyster om att ordet galen är underskattat…

Kommentar av trollhare

Trollhare:Kul med lite mer diskussion! På vilket sätt tycker du att de är inskränkta? Har själv inte så mycket erfarenhet av det så att jag vågar säga så mycket om det, men vore kul att veta hur du menade.Och neurotyper, ska jag tolka det som folk med neuropsykiatriska sjukdomar eller folk som behandlar dem? :)

Kommentar av herrnixon

Var lite förvirrad när jag skrev det där. Men jag har skrivit lite mer om det på min blogg, du får gärna läsa. Jag har mest diskuterat det med andra som är lite aspiga så det vore kul med någon utomstående…Neurotypisk=person som inte har något NPF

Kommentar av trollhare

Tex:http://blogg.aftonbla

Kommentar av trollhare




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: