Institutet för Vardagsnära Upplevelser


Psykiatrin, Skalman och Virtanen
12 oktober, 2006, 10:38 e m
Filed under: Bonjour tristesse

Moi mukkulat.
Det är lite oklart vad jag gjort på senare tid, men säkert är i vart fall att jag inte skrivit blogg. Dock har jag gjort några fascinerande upptäckter:

1. Vi har en mycket märklig granne en våning upp. Jag tror att det kanske kan vara Skalman. Enligt vad jag minns från min barndoms Bamse-tidningar så har Skalman en mat-och-sov-klocka som ringere vid de mest bisarra tidpunkter – något som även tycks gälla för grannen. Oavsett om det är klockan fyra på natten, åtta på morgonen eller tre på eftermiddagen kan man höra det karaktäristiska eeep-eeep-eeep-eeep från hans lilla klocka. Jag har flera gånger funderat på att gå upp med kameran i högsta hugg (att fånga Skalman på bild måste ändå ses som ett hyfsat scoop), men av olika skäl har det inte blivit av. Förmodligen mest för att jag blir så vansinnigt blyg när jag träffar sköldpaddor.

2. Psykiatri är roligt, bortsett från att roligt är helt fel ord för att beskriva det.
Jag har vänt och vridit på ett flertal adjektiv: roligt, intressant, fascinerande, spännande; men inget funkar. Det är ju fruktansvärt okänsligt, snarare objektifierande, att se på människor med personlighetsstörningar och svåra depressioner som ”intressanta fall”. På ett sätt är det kanske så, för psykiatern, men ser man bara det har man missat något jäkligt viktigt (…säger jag som ju har sån väldig erfarenhet på området). Själva grejen är ju att det är människor det handlar om – deras känslor, deras liv, deras värld.
Abraham Lincoln, själv manodepressiv, skrev: ”I am now the most miserable man living. If what I feel were equally distributed to the whole human family, there would not be one cheerful face on the earth. Whether I shall ever be better I can not tell; I awfully forebode I shall not. To remain as I am is impossible; I must die or be better, it appears to me.” och sätter nog huvudet på spiken (heter det så?). Det upplevs som en fråga om liv och död, och ser man på hur många som faktiskt försöker begå självmord (nejdå, jag har inte glömt rättsmedicinen än…) handlar det till slut om död för en hel del människor. Och på tanke på hur den överlevande majoriteten mår handlar det i alla fall om ett uteblivet liv. Klart som f*n att det inte kan komprimeras till ett ”intressant fall”, egentligen.
Fast jag kan inte låta bli att hela tiden tänka ”vad vet jag om det?”. Även om jag inte alltid mått kalasbra kan jag knappast påstå att jag haft någon depression, ännu mindre en psykos. Och hur ska jag tro att jag kan förstå det då?
Men förhoppningsvis går det att göra något bra i alla fall. Inte behöver en bra ortoped ha brutit så många ben. Väl?

Isch. Jag känner verkligen hur übernaivt det här är. Vänta bara tills nästa blogg när jag varit lite på avdelningen. Då kanske det är rättsmedicinGnället igen, och hela rädda-världen-blajet är borta. Vi får se.

(För övrigt har psykiatrikursen effektivt fått mig att överge alla drömmar om författaryrket. Tydligen är det så att depressiva tillstånd är ungefär 10 gångar vanligare hos författare än hos medelsvensken – en siffra de delar med andra hedervärda yrken som artist och poet. Fast självmord är Bara fyra gånger vanligare hos författare, här leder poeterna överlägset med en dubbelt så hög siffra.)

3. Neurologi är inte ens hälften så kul som det låter. Dock finns det två roliga saker med ämnet:
Ett: Kursboken är gul med rosa prickar.
Två: När föreläsningarna är som sämst kan man sitta och göra serier. Jag, P och M har redan skapat två seriealbum om ”Kung Fu”. Herr Fu, kungen i serien, är en asiatisk streckgubbe med krona samt huvudpersonen i sin egen minimalistiska, surrealistiska och stundtals mycket våldsamma serie. Även andra återkommande karaktärer som Kiwifågeln borgar för seriens stundande succé.
Dock var inte Akademien med i svängarna i år heller, och nobelpriset i litteratur uteblev. Tiden är uppenbarligen inte mogen för minimalistiska serier om labila kungligheter. Nåja, tills vidare gratulerar jag gärna herr Orhan till segern.

Nu ska jag sova, och snart ska jag lägga ned skriverierna om mina trots allt inte så intressanta skoldagar. Efter enträget önskande av blogg-Louise ska jag gneta ihop några Virtanensiska listor först.

Egentligen har jag förstås på tok för mycket vetenskaplig skolning för att klara av att göra en så pass subjektiv lista över godtyckliga personer och tilldragelser, men jag ska göra så gott jag kan.

Inne:
1. Uran 235
2. Hud
3. Magnus Ladulås
4. Vissa av mina vänner¨
5. Brontosaurier

Ute:
1. Ostindiska Kompaniet
2. Adjektiv på P
2. Elström
2. Utemöbler
4. Adekvat numrering i listor

God afton.

Annonser

28 kommentarer so far
Lämna en kommentar

En del brukar slå huvudet på spiken, men det är valfritt om man istället vill sätta det.Akademien ja, de kämpar i alla fall. Kanske skulle en gul bok med rosa prickar hjälpa dem?

Kommentar av Lottchen

Uran är grymt inne just, jävlar va rätt du har! Som jag har suttit klistrad vid ettans program om E=mc2 och gnuggat händerna, sjukligt vetenskaplig som jag är. Ahh, uran är mumma för en faktatok!Hahaha, vad jag skrattar åt din parantes om psykiatrikursen. I min värld kallar jag mig både författare och poet (inte för att något finns utgivet på långa vägar utan bara i mina egna wordfiler) och jag förstår ju genast sambanden. Men jag tycker att du saknar lite kännbar empiri faktiskt. Du vet väl att ortopeder SER TILL att bryta många ben så att dom ska veta vad dom snackar om. Är det något du förtränger vetskapen om kanske? Och att du nog bör skaffa dig en liten släng av en psykos eller i alla fall lite fobisk personlighetsstörning för att kunna slå dig in på psykiatrins bana!

Kommentar av Louise

Du skriver med en sån härlig distans och inkänsla på en gång… så sluta för allt i världen inte med dina berättelser om dina äventyr i vetenskapskunskapandet…tycker en som var student på stenåldern, men på gamla dar börjat roa sig med att håva in ett och annat poäng igen – via datorn!

Kommentar av kyrksyster

Jag läser verkligen dina inlägg med stort intresse – det här med Linciln kände jag inte alls till – jo att han var manodepressiv, men inte hur han själv uttryckt det. Kul granne du har också! Själv har jag en som verkar möblera om på nätterna. Och så sjunger hon högkjutt under tiden. Hon brukar sätta igång vid ettiden (varje natt!) och blir klar framåt tre. Behöver jag säga att jag ofta tillbringar småtimmarna i vardagsrumssoffan…?Allt gott och trevlig helg!

Kommentar av RitaC

Hm. Jag försöker fundera över vad för adjektiv på p som jag rimligtvis kommer att sakna, eftersom jag nu inte får använda munnen till såna hemskheter. Kommer inte på några. Jag är nog ingen adjektivmänniska, jag är minimalist i allt förutom i magfläsk och ridbyxlår.Jag funderar också på hur jag kan få alla mina elektriska saker att funka, nu när elström är tabu…Appropå psykiatri, är GAF något som verkligen är kul och cool?

Kommentar av Blackart

Lottchen:Gör man det till en vana misstänker jag att man snart får träffa mig på närmsta psykakut. Det verkar inte helt trevligt. Nåja.För övrigt vet jag inte om ens Akademien förtjänar en så tråkig bok som den prickiga. Trots allt har jag ju börjat gilla dem en aning sedan Kristina Lugn kom in…Louise:Det är skönt med en medmänniska som förstår hur hippt uran faktiskt är, det är inte alls som är med på noterna. Hah, vad gäller poetStatistiken ska du snarare roa än oroa dig, undersökningen var gjort på publicerade poeter… :)Hmm. Appropå ortopederna: räcker det inte att jag blir lite manisk ett tag. Det verkar ju inte Så illa i alla fall…Kyrksyster:Tack! Mycket tack.Och att håva in poäng via datorn verkar inte tokigt alls. Vilken sorts poäng håvas just för tillfället?RitaC:Jag hoppas att du har en mjuk soffa! Men det är skumt med grannar. Fast man vet aldrig, det kan ju tänkas att dom som bor under dig och mig också frågar sig vad det är för folk som bor en våning upp då och då också… :)Blackart:Tur att du inte är en adjektivist, då. Man ska dock inte underskatta magfläsket, det är en ädel kroppsdel.Jag tror förresten du kan snirkla dig runt elströmsproblemet om du kort och gott kalar elektronströmmen för ”el”. Så är det med byråkrati…GAF. Nu är det frågan om du menar Global Assesment of Function eller Grönhögens Astronomiska Förening (jodå, dom finns och kallar sig GAF). I vilket fall som helst kan jag intyga att det är både kul, cool och mycket fräsigt i allmänhet!

Kommentar av herrnixon

Nu var vi tvungna att ELDA igår. Förstår du! ELDA. Med ved och allt. Bara för att vi inte kan värma huset med el längre. Men det var tur att jag läste din kommentar nu, så jag vet att det finns en väg runt det hela, förutom den väg som tvingar ut min gode make att såga sig i knogar (och ved, för all del)GRÖNHÖGENS ASTRONOMISKA FÖRENING!? hahaha, dom måste vara psykotiska. Är psykotiska förresten ett adjektiv (eller adverb?)?? Isåfall… Shit, då har jag problem. Det är ju mitt favvouttryck. Typ.

Kommentar av Blackart

* klappar förtjust händerna * ….åååå….rosa med gula prickar? Hnnnn….en SÅN vill Morran också ha! Iiii….Morran vill också ha så söta böcker! Så ROLIGT att de har söta böcker nuförtiden. Man blir nog en bättre doktor då. Åtminstone skojigare. tror Morran

Kommentar av Morran

Blackart:Det var nog bra för honom att hugga och stå i lite. Man vet ju hur förslappad dagens manlighet är – se bara på mig! Och jo, GAF har nog en eller annan skruv på svaj, det kan jag tänka mig. Dessvärre tror jag inte man kan se ”psykotisk” som ett adverb, kanske dock ”psykotiskt”, som i meningen ”han metade psykotiskt efter sjöns största mört”. Där är det väl ett adverb? Om jag minns min gymnasiegrammatik rätt.Morran:Jag rekomenderar dig dock inte att köpa nämnda prickiga skrift. Färg- och formvalet är tyvärr det enda som ens med god vilja kan beskrivas som ”roligt” med bokeländet.(förresten var den gul med rosa prickar, om jag skrev ngt annat :)

Kommentar av herrnixon

Jag bara älskar din lista!

Kommentar av Malin

Jag väntar spänt på att er serie kommer ut i butiken! Förhoppningsvis är den lika bra som din blogg!

Kommentar av Fionk

Ja… kan du inte lägga ut nåt smakprov på serien…Just nu läser jag Vuxenpedagogik… förra året Diakonivetenskap…

Kommentar av kyrksyster

Malin:Det var trevligt av dig. Snart kan jag nog ta upp läsarkampen med självaste Virtanen.Virtanen – herrnixon: 3 – 30 000.Men snart, som sagt.Fionk:Oj, tack.Men med tanka på att butikerna säkert kan vara lika sega som Akademien så kan det bli fråga om en lång väntan, misstänker jag. Nåja, den som väntar på nåt gott…kyrksyster:Inte tokigt. Och säkert användbart. Om serien blir utlagd vet jag inte riktigt. Trots allt är det inte bara jag som knåpat ihop den, och dom andra upphovmännen/kvinnorna (eller mannen och kvinnan, rättare sagt) känner ju inte ens till min tophemliga blogg…Jag måste tänka på copyright-problematiken :)

Kommentar av herrnixon

Jag är själv manodepressiv och jag tar inte illa upp att du kallar det ett ”intressant fall”. Tvärtom faktiskt, det visar nån form acceptans (min tolkning). Psykiatri är väldigt intressant för mig. Ju mer jag lär mig om min sjukdom desto lättare är det att inte bli knäckt. Skoven är jävligt jobbiga rent ut sagt och då är det skönt att man har lärt sig (efter många misstag) att undvika vissa fallgropar. Under manin är det i och för sig mer tur än skicklighet känns det som. Författare och konstnärer utnyttjar maniskovet till att skapa för man oerhört kreativ och fantasifull då. Povel Ramel (läste jag) spottade ur sig bortåt 70(!)melodier under ett anfall som cirkus varade 4-5 veckor. Visst är hjärnan förunderlig!

Kommentar av Susanne

Men du kan väl skicka ett exemplar bara till mig då? en var gång ni gjort färdigt den. jaaa vilken bra idé jag hade =)

Kommentar av Fionk

Susanne:På sätt och vis skönt att höra (även om det inte är så bra om det finns en massa andra som inte visar acceptans). Tycker också det verkar vettigt att dom som har en viss sjukdom får lära sig mer om den, klart det blir lättare att hantera då. Antar jag.Vad jag menade med det där med ”intressant fall” är snarare att man som patient vill bli sedd som mer än så, som människan bakom det där intressanta tillståndet också. Så kände iaf jag när jag var mer i kontakt med sjukvården förut. Tänker mig att det kan vara tillochmed ännu viktigare inom psykiatrin, men det vet jag ju inte hur man upplever det som patient där.Och ja, det finns ju en hel del konstnärer/artister som är/har varit manodepressiva. Politiker också, tydligen.Fionk:Heh, vilken hype det blev kring Kung Fu plötsligt. Jag tror nästan han skulle blivit lite blyg om han vetat – trots allt är han bara ett resultat av tre kladdande pennor under några tråkiga föreläsningar. Hmm. Men kanske borde jag vara lite driftig nu när vi har högerregering och allt, jag borde kanske uttnyttja det hela, sälja serierna till dom mest ivriga fänsen, en exklusiv specialutgåva…

Kommentar av herrnixon

herrnixon: Nä du det är tagna idag vid fyrasnåret!

Kommentar av Annica

Det finns vissa luckor i statistiken.Du behöver inte vara orolig.Alla blir ju inte deprimerade.Men själmordsfrekvensen verkar vara hög bland anesteser (tänk om de heter nåt annat)(Fattar inte heller att jag pratar om självmord IGEN)Det är inte mitt favorit ämne, fast man kan nästan tro det…

Kommentar av Antonia

Annica:Hmpf. Okej då.Antonia:Anesteser. Heh, från och med nu kan dom gott heta anesteser. Jag hoppas på att fy syn på en snart i nån korridor så jag får ropa Yo Anestesen! eller nåt. Fast den där statistiken är lite lurig, var har faktiskt fått höra en massa om just det där, och varför det inte riktigt stämmer.Och försök nu inte prata bort din fascination för döden här… :)

Kommentar av herrnixon

Politiskt, pessimistiskt och poetiskt!Men inte ett ont ord om min ostindiakopp!;o)

Kommentar av brobygubben

Nämen Äntligen! ropar jag. Brobygubben kunde formulera just vad det är jag älskar med din blogg. Jag har själv inte kunnat sätta ord på det (litteraturanalytiker som jag är…), men nu blev det en klockren smäll – politiskt, pessimistiskt och poetiskt. Dem ultimata blandningen av en utilitarist!

Kommentar av Louise

Det tycker jag definitivt! Jag hade varit där redan innan affären öppnat och ryckt i dörren! Min Min Min! Vill ha NU!

Kommentar av Fionk

the Grand Old Broby Man:Så många adjektiv på p! Jag anar ett behov att revidera min utelista inför nästa vecka.Men inte brukar jag väl tala illa om saker från ostindien? Jag kan knappt tänka mig att jag någonsin gjort något dylikt.Lady Louise:Men pessimist! Tänk att jag blivit en sån. Jag som alltid strävat efter att vara optimistisk som ett frö om våren. Men men, med en gnutta terapi och lite självrannsakan ska jag nog komma över det hela och lyckas se det som en komplimang.Men alla dessa p-adjektiv. Jag måste kontakta dr Phil för stöd, tror jag.da Fionk:Åh, det här måste jag uttnyttja!Tror bestämt jag måste gå och räkna fram ett lämpligt överpris på den lilla serien. Jag hoppas att du, i sann minister-anda, skatteplanerat duktigt så du har råd att köpa den sen…

Kommentar av herrnixon

Va? Pessimist ÄR en komplimang i min värld. Sånadär äppelkäcka frönomvårenmänniskor är vansinnigt irriterande bara. Och falska såklart. Ingen vettig människa KAN vara obotlig optimist :)Du får nog sätta adjektiv på p på din Inne-lista nästa vecka istället kära LurkInTheVassFish…Ta nu hand om det där flickeflarnet du har, herregud man kan ju lätt tro att du är en totalt inkompetent läkarkandidat så sjuk som hon är jämt. Ge´na en kattunge nu!! Det KAN vara därför hon är sjuk!

Kommentar av Louise

Absolut! Jag har skatteplanerat för 4 år framåt. Men hela min ekonomi hänger på att hitta en rik gubbe ;)

Kommentar av Fionk

Louise:Ok, hellre äkta cyniker än falsk optimist, det köper jag.Heh, appropå min antydda inkompetens så är förklaringen en helt annan: givetvis bedriver jag spännande experiment med resistenta förkylningsbaciller i mitt hem…/Lurkin’Fionk:Jag tror dom hänger kring stureplan, har du kollat där? Jag tror dock dom är vansinnigt jobbiga, och inte helt tama.

Kommentar av herrnixon

jag får väl åka till sthlm och kika runt stureplan. Och jag kan tämja dem *använda piskan*

Kommentar av Fionk

da Fionk:Lycka till!Min onda sida, herr Noxin, hade hellre tagit pengarna och lämnat det tomma skalet åt sitt öde.Men så är han en synnerligen otrevlig figur också.

Kommentar av herrnixon




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: