Institutet för Vardagsnära Upplevelser


Eremiten och fruktdisken
29 juli, 2006, 11:52 e m
Filed under: Bonjour tristesse

Idag har jag praktiserat eremitens dygder.
Inte såtillvida att jag mediterat över varats oändliga lidande, men jag har varit helt själv. Mol allen, som man sa förr i tiden. Taklampan har plirat ned på mig och tänkt att killen där nere varit slö till och med för att vara Niklas. Jag har plirat tillbaks och tänkt att den där taklampan var ovanligt mörk för att vara en lampa.
Lampan var släckt, men hade på det stora hela rätt. Jag har verkligen inte varit särskilt aktiv, utåt sett. Jag har sett ett litet regnoväder piska fönsterblecket, brett två mackor, druckit ett oräkneligt antal koppar té och spelat ett menlöst datorspel i flera timmar. Jag hade nästan erövrat Talos IV (i det menlösa spelet) när jag plötsligt kände att mitt 19 kvadratsrum fick stora likheter med en häktescell.
Hungern, uttråkningen och lusten till en kortare promenad samarbetade och gjorde så att Talos IV:s små invånare slapp mina superfarliga rymdskepp och jag gick istället till ICA. ICA-butiken är min lokale ICA-handlare.

Har man suttit tyst rum hela dagen, iklädd enbart en sladdrig t-shirt och ett par enormt fula kirurgbyxor byter man inte om för att gå till ICA, speciellt inte på sommaren när det inte finns en kotte i stan jag känner hur som helst, så jag tofflade ned och skulle köpa mig lite middag.

Inte ont anande snubblar jag fram mot fruktdisken, jag är lite groggy eftersom jag inte ätit något sen frukost och inte alls förberedd när den sociala verkligheten plötsligt anfaller bortifrån potatisboxen.
Där står Jonas och en grek som heter Mona och kräver min uppmärksamhet. Jonas pratar och står i, hej det här är Mona, ja hej Niklas jag tror jag har sett dig förr, ja nu ska vi laga mat, kanske blir det svamppasta, gott med körvel, passar till allt, hur har du haft det i sommar, ja, niklas känner också klas, så trevligt att du var här!
Jonas är sådär kreativt social, säger roliga lite oväntade saker, så som jag också kan vara i mina bättre stunder. Just denna afton på ICA var dock mina bättre stunder långt borta, jag hade en bestämd känsla av att min mun luktade som om något djur kravlat in där och dött, så jag ville helst inte öppna den alls.
Situationen krävde dock någon form av verbalt svar, så jag mumlade något förvirrat om att det var värst vad kryddorna blivit dyra nuförtiden.
Som den storartade konversatör jag är fortsatte jag nästan med att jag skulle till att erövra Talos IV så fort jag kom hem, men insåg i sista sekunden att det inte var riktigt sånt man sa till halvytliga bekantskaper på ICA en lördagkväll.
Jag tror jag sa något mer om frukt. Sen blev vi hungriga allihop och gick och plockade på oss av ICA:s överdåd, och jag kom undan med blotta förskräckelsen.

Sensmoral: man blir väldigt konstig av att sitta tyst en dag iklädd en ful t-shirt.
Don’t try this at home.

Annonser

3 kommentarer so far
Lämna en kommentar

Det är svårt. Livet på Talos IV liksom livet på ica. Men en sak är lättare. Vilken vet jag dock tyvärr inte, men det är i alla fall inte jag efter fet pommes frites-middag.

Kommentar av emma

Hahaaaaa. känner igen det där!MVH

Kommentar av Pinglan

Heh, det kanske finns utrymme för en stödgrupp för sådana som drabbas… :)

Kommentar av herrnixon




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: