Institutet för Vardagsnära Upplevelser


Kärlekshummern
14 juli, 2006, 10:56 e m
Filed under: Bonjour tristesse

 

 

 

Folk har dåligt minne.

Folk tror dom var glada när dom var små. Solen lyste på deras ihågkomna sommarängar, deras minneskompisar lekte roliga lekar med dom.

Men det gjorde dom inte. Minneskompisar är som låtsaskompisar.

 Det verkar bara vara jag som vet det. 

 

Men barndomen är bara förrätten.

Livets huvudrätt är kärleken.

Som en stor röd saftig hummer ligger den där, plirar på dig från tallriken. Säger ”haha, du vet ändå inte i hur du ska börja”. Du sitter där med en gaffel i högerhanden, en kniv i den vänstra och håller med. Hur gör man?

Hummern har klor. Och ett hårt skal. Gaffeln är lite böjd, och du är mycket tafatt.

Kan man få nåt vegetariskt? Jag hoppas det. 

 

Folk verkar gilla kärleken. Min mormor hade gardiner med hjärtan. Hon kanske hyllade kärleken?

Jag vet inte om folk har rutiga dukar för att dom vill hylla rutor. Jag tror inte det. Hyllar folk inte kärleken?

Nej.

Folk hyllar the Clash med tribute-plattor och Gud med spetsiga stenhus. Ibland hyllar dom människor som säger fina ord med applåder. Men dom hyllar inte kärleken.

Så har folk dålig smak också. 

 

Fast inte jag. För jag gillar pastell. 

 

Livets huvudrätt är kärleken. Jag är inte mätt.

Undrar vad det blir för dessert.

Åh.

Nämen där ser man.

Småbarnsglass med villasås och en snålt tilltagen punsch.

Synd jag inte är en dessertmänniska.

 

 Kärlek var ändå inget vackert ord.
Ett ådrigt lövträd.
Osmakligt, absolut.

 

 Men det finns ett ord jag tycker om. Ordet ganska långt, och när man säger det piskar tungan som en epileptisk ål. (Kanske närbesläktad med det elektriska ditot?).
Nu kommer ordet:

 

Solskyddsfaktor

 

Smaka på det. Tungt och smetigt. Oundvikligt på något sätt.

Som en svettig sumobrottare som sakta tippar bakåt och varken kan eller vill ta emot sig.

Smack, sen sitter den där. Heter säkert SonnenSchutzFaktor på tyska.

Trygghet på flaska.

Jag vill alltid vara insmord i skyddsfaktor, trygg från livet. Det behövs, dåliga dagar.

 

Idag har på många sätt varit en dålig dag, för Libanon såväl som för mig. I libanon får dom bomber på sina libanonska huvuden och på sina libanonska flygplatser.

Jag har i och för sig inte fått några bomber på mig, ännu, men dagen känns lite dålig ändå.

Jag undrar just varför.

Annonser

3 kommentarer so far
Lämna en kommentar

Ja, varför? För att du kommit på att kärleken inte är annat än en ådrig ek? För att du inte är säker på att du är tillräckligt väl insmord av skyddande klet? Jag vet inte. Kanske är du bara ensam utan nybakt bröd. Utan kärlek. Sånt kan vara tungt ibland. Jag vet. Jag är.

Kommentar av emma

Förresten. Ge mig http://blogg.aftonbla… !

Kommentar av emma

niklas!hmmmm.reagerar på ett ord i ditt inlägg 8iofs flera men inte lika starkt)”jag vill ALLTID vara…”har inte mamma berättat att man ska alr..nämen nu tänkte jag fel.så det kan bli. hmmmmmm.(undrar om man kan hälla i sej sonnenschutz och hoppas på att skavet i halsen försvinner….)jo.gillar ditt pekfingervalsande.det jag får läsa.

Kommentar av Nea




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: