Jag bär alltid hjälm. En fågel kan störta när som helst. De är opåtlitliga, fåglarna. Kanske funderar du själv på att skaffa hjälm? Det tycker jag gott att du kan göra.
Möjligheten att lägga till små texter i vänstermarginalen lockar mig oerhört. Lyckades jag bara peta in en text i högermarginalen också vore mitt liv faktiskt drägligt.
Det finns få saker man kan bli segare i huvudet av än nattjourer, och speciellt fredagsnätterna har särskilt seghetsframkallade kvalitéer. Är länets invånare glada och har en god mentalhygien får man till och med sova en liten stund. Jag fick inte sova en stund. Det var som sagt fredag, och förutom de vanliga diagnoserna kom polisen in med folk som druckit och ätit knark. Jag misstänker starkt att stora delar av stadens poliskår ägnade natten/morgonen åt att skjutsa in bygdens samlade snedtändningar.
Det hela var mycket moraliskt uppbyggligt (för mig), som är mindre sugen på att knarka än någonsin. Istället har jag googlat fram ”Svenska Sällskapet för Nykterhet och Folkuppfostran”. Speciellt det där med Folkuppfostran lockar mig. Det låter som ett riktigt stofilgöra. Perfekt för mig, m.a.o.. Jag har ju länge ansett att folket behöver uppfostras, och med en så mäktig organisation bakom mig kan det inte gå fel. (Stofiler unite!) Fast det där med total nykterhet vet jag inte. Kanske kan jag bilda en utbrytarfraktion? ’Svenska Sällskapet för Nykterhet Vissa Dagar men framförallt Obeveklig och Sträng Folkuppfostran’,(i folkmun kallad SSFNVDMFOOSF). Jag tror det finns en viss potential där.
Sen blev det lördag, som det ju ofta blir efter fredagar. På lördagen sov jag, gott och länge. På kvällen tänkte jag att jag skulle uppfostra folket, men det blev tyvärr inte tid för det eftersom vi skulle till låghusen för film, prat und gemüt. Det var min tur att bestämma såväl film som tema (vi gör det i tur och ordning på stofilmanér), och det blev tüsk prettofilm (der Himmel über Berlin) (eller das Himmel?) med bier und agurk. Den var bra, och dålig. Så kan det vara med tyska prettofilmer.
Nu ska jag gå och handla bullar und frallen. Det finns inget annat sätt att få upp Emma på söndagar.
(Dinosaurier, dessa slipade ödlor, har de mest oväntade talanger, uppenbarligen.)
Igår såg jag en ytterst otäck film, en spansk skräckfilm, den värsta jag någonsin har sett. Fy the bubble. Jag har fortfarande inte hämtat mig.
När jag duschade i förmiddags var jag vid upprepade tillfällen tvungen att snabbt sticka ut huvudet och kolla om det fanns några köttätande zombier (eller för all del dinosaurier) på andra sidan duschdraperiet. Hela tiden är jag på min vakt. För även om zombies är långsamma och inte så smarta (som nalle puh ungefär), så har de förmågan att dyka upp när man som minst vill det. Och tar man inte zombiefaran på största allvar lär man bli den första som blir zombieragu, det vet man ju om man sett minsta lilla på skräckfilm.
Jag måste ständigt vara vaksam och beredd på det värsta, speciellt när jag går ut i korridoren där zombiepotentialen är mycket hög. Jag hoppar runt hörn, beredd att göra ett utfall mot vad än det kan finnas där. Överraskningseffekten är onekligen på min sida och vem skulle inte bli rädd om det kom en paranoid bloggare i mjukisbyxor vilt framhoppande?
När jag var ute i köket och bredde lite mackor nyss dök den första zombien upp. Det hördes ett gutturalt läte från korridoren följt av ett hasande. Lyckligtvis var det bara en bakfull korridorsbulgar, men det kändes ändå nära ögat. Han är förvisso inte heller rolig att råka på, men det är ändå sällan han försöker äta upp folk.
Emma är rädd för dinosaurier istället, det har hon alltid varit. Det är konstigt förstås, helt ologiskt. Dinosaurier kan t.ex. inte gärna finnas under sängen (om man inte har loftsäng). Däremot finns där alla gånger plats så det räcker för en illasinnad zombie eller två.
I och för sig fanns det ingen zombie under sängen nyss, men det säger ju inte att det inte kan finnas någon där nu. De är sjukt luriga, zombisarna. Kanske stod en och lurade bakom fåtöljen och när jag minst anade det så slank han in under sängen där han nu ligger och väntar på att sätta tänderna i mig.
Det är för övrigt lite lustigt att läskigheter (och dammråttor) har en sådan dragning till att alltid gömma sig under sängar, men så är det. Kanske är det mysigt där. Själv trivs jag bättre i sängar.
Nu ska jag lägga mig På sängen och läsa artiklarna till kvällskursseminariet imorgon. Ska man avslöja patriarkatets lömska förtryckarstrukturer kan man ju inte gå omkring och oroa sig för zombies hela tiden.
Som det framgår av rubriken har jag ännu inte lyckats sluta med Kraftwerkorgierna än, men ikväll ska det bli andra bullar. Alternative Bullen. Då ska nämligen Filmkvartett Alfa sammanträda för ett av sina beryktade möten. Kvartetten består alltså av fyra (4, vier) medlemmar som turas om att visa upp sina favoritfilmer för varandra. Det var i alla falla fall så det började, nu har det urartat så att man snarare ska ordna en helkväll med middag, tillzugg, wein und annat som kan behövas. Gemütlich, kulturisch, cineastisch. Tyvärr blir det ingen tysk film ikväll. Kein Kino.
Dock försöker jag öva på min tyska, komma ihåg användbara ord. Dessutom försöker jag bryta på tyska när jag pratar svenska. Dialekt Korrekt. Det går väl sådär.Om du (av någon anledning som jag i nuläget inte förstår) vill kommentera det här inlägget är det för övrigt tvång på att skriva vilken film du skulle välja att visa.
Nu ska jag sitta helt apatisk tills det är dags att äta. Jag måste verkligen skaffa mig en hobby. Ein aktivität, Knyppling und gesundheit. Nyss kollade jag på Wikipedia där de gav exempel på hobbyer. Bangolf, fiske, husdjur, loppmarknad, modellbygge samt wikipedia var några av deras förslag. Oj vad det är svårt att välja. Wikipedia verkar ju lockande. Jag hoppas sannerligen att det är matdags snart. Wurstzeit.
Tschüss.
Ich habe blogg. Das Probläm ist gross. Der Käse ist Nass.
Jag har lyssnat på Kraftwerk för mycket och för länge. Platten gehört. Hela eftermiddagen närmare bestämt. Resultatet är att jag har blivit mycket konstigt och tänker i små korta meningar på tyska. In deutsch, Deutsche Denk. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det. Liberal, kein Signal.Dock kombinerar jag det med medicinstudier. Multi-gut: Party und Studium. Nu lyssnar jag på en låt om EKG. Nyss lyssnade jag på en om Vitaminer. Kraftwerk kan sannerligen konsten att skriva om ämnen som berör. Sachen das berören, genau.
Kraftwerk:arna måste vara de i stort sett enda tyskar som insett att tyska är fruktansvärt roligt (sehr lustig) på det störda tyska sättet, och sedan utnyttjar det för att göra bra musik. Genialisch.Jag önskar nästan att vår korridorstysk skulle komma tillbaka, schnell zurück zu uns! Hallo bitte Freund skulle jag säga, was wollen sie trinken? Wollen sie tanzen? Och han skulle titta konstigt på mig som bara han kan göra, lite besviket som om jag skändat såväl hans land, språk som gammelfarmor på en och samma gång. De är ett känsligt folk, mit ein lustiges språk! Supergut.Jag inser att det inte blir någon bra blogg av att lyssna på Kraftwerk. Achtung ein Katastrof.
En väg ur det hela kan vara att lyssna på deras engelska låtar. Ich muss citeiren:
”I’m the operator with my pocket calculator.
By pressing down a special key, it plays a little melody”
Sådant måste man älska. Liebe. Men för all del, bli fast I beroendet du också: EKG-låten. Das ekg-musik.
Idag när jag vaknade hade jag smärtor i mitt huvud. Vad gjorde de där? De gjorde ont.
Sedan steg jag upp och åt 8 skivor bröd, men det hjälpte inte för bröd är inte alvedon. Bröd är inte heller ipren, eller magnecyl. Bröd är mjöl och vatten som varit inne i ugnen och vänt. Ofta innehåller det salt också. Förresten hjälpte inte alvedon heller. Livet kan vara svårt ibland.
På eftermiddagen gick vi (vilka vi, kan man undra) till Moderna Museet. Det var kallt (ute) och det var långt dit och Andy hade gjort filmer och färgglada bilder av soppburkar som personalen hade hängt upp på väggarna. Folk inkl. mig tittade på bilderna och förundrades över popkonstens förunderliga kraft!
Nej, nu ljög jag. Andys bilderna sa mig inte så mycket alls och flimmerfilmerna lyfte min huvudvärk till nya höjder. Jag kan förstå att han (Andy W) var en viktig figur när det begav sig, och hade en ny skojsig syn på vad konst kunde (skulle?) vara, men jag är inget fän. Så är det bara.
