Imorgon börjar ngt viktigt, och jag har varken vett att vara förväntansfull eller nervös. Däremot lite irriterad över att jag missar en filosofiföreläsning pga introduktionsmiddagen. Jag har mina tonårsdrömmar kvar, jag vill fortfarande bli filosof. (Lyckligtvis saknar jag helt konstnärlig talang, annars skulle jag säkert vilja bli künstler också.)
Filosofer är tuffa.
Filosofer har keps. Filosofer säger kloka & intressanta saker. Konstnärer säger mindre kloka & intressanta saker, fast på ett festligare sätt. Men givetvis är filosofi att föredra.
(Filosofwannabes klistrar ihop bilder i photoshop.)
Min högra hand är betydligt kallare än den vänstra. Jag gissar på 3 grader kallare. Vad har den gjort för att förtjäna detta? Troligen slog arvsynden till hårdare på den sidan.
Sparat under: Arbeit, Diffusa tankar, Vardag var dag | Etiketter: blod, farligt, papper
”Man måste leva!”, tänker jag, och bläddrar oförskräckt en gång till. Den här gången klarade jag mig utan blodvite.
Semestern tog slut, och jag kom tillbaka till Sverige. Det är egentligen först då man får veta vad man tycker om sitt jobb, och hur semestern har varit.
Resan måste ha varit riktigt bra eftersom jobbet, som bara kändes lite småtrist och slitigt före sommaren, kändes i det närmsta olidligt när det började igen. (Kanske för att första dagen var en nattjour som med sammanlagt 0 minuters sömn inte alls var ngn mysiga mjukstart.)
Men sen tog det sig. Med ett drygt års samlat jourkomp tog jag ledigt från kliniken hela september. Nu delar jag upp tiden mellan högkvalitativ slappning, lite extraforskning och att föreläsa, (vilket jag verkligen inte gjort mycket, men ändå måste nämna eftersom det låter så flashigt).
Nu sitter jag och rullar upp och ned på mushjulet. Samtidigt rör sig bilden på skärmen upp och ned. Det kan inte vara en slump. Det känns nästan lite magiskt. I like.
