Institutet för Vardagsnära Upplevelser

Första stycket börjar med den här meningen. Författaren till det vet inte vad han ska skriva, det där därför han börjar på det här sättet. Man kan undra vad som ändå driver honom till att skriva. Har man inget att skriva kan man lika bra vara tyst, tänker han för sig själv, det finns nog med text på internet redan som det är. En gång läste han (författaren) hur många meter böcker hela internet skulle motsvara. Någon hade räknat på det. Det var många meter, och siffran lär bli inaktuell rätt snabbt. Det glädjer författaren en smula att han härmed kan bidra till att göra den inaktuell. Han tycks vara på ett lite destruktivt humör.

I andra stycket byter bloggen inriktning, om man kan säga att det hade någon sådan. Det kommer att handla om författarens cyklade kilometer sen han köpte cykel. Till folkets stora jubel avslöjas nu (pass på) att förf. (som författaren förkortar sig till)  har cyklat närmare 100 mil. Det låter mycket, tänker han själv. Vad som låter ännu mer är att det tagit över två dygn att cykla så långt.

Redan i inledningen av tredje stycket blir det tydligt att den här bloggen inte kommer att ha något direkt innehåll. Så kan det vara med bloggar ibland, för att inte säga oftast. Kanske skulle det vara på sin plats med ett litet avslöjande här ändå? Ja. Snart är det dags för årets sommarturné. Det blir inte europaturné den här gången. Ni kanske får se vart det blir, eventuellt ämnar författaren chockera med en utomlandsblogg.
 
I det fjärde stycket, som också kommer att visa sig vara blogginläggets sista, bytte författaren plötsligt (och lite opassande) tempus. Sådana subtiliteter behövde man ibland påpeka för att somliga skulle uppmärksamma dem.  För övrigt var (och är) det mycket skönt med semester. Toodiloo.