Institutet för Vardagsnära Upplevelser

Det är onsdag. Vi firar väl med lite visdom?
Nej, det gör vi inte, vi firar med en text om fisk. Nu ska jag skriva den. Jag kommer nog att utelämna pi, som ju strikt taget inte har mycket med fisk att göra, även om jag tycker om pi. Men man vet aldrig säkert. Om jag känner för det, och det passar sig, kan pi komma med på ett hörn ändå. På så vis är pi lite som en superhjälte. När det ser som mörkast ut och man tror att pi inte har en chans att dyka upp – då kan pi dyka upp. Då också.
Ja, då vet ni lite om hur pi fungerar. Då kan vi gå vidare till fiskhomagen.

Jag är lite osäker på vad en homage är, det är lika bra att erkänna direkt. Jag tror det är en sorts hyllning. Jag sökte på ”homage” på wikipedia, all kunskaps urkälla, men fann bara Kåre Willoch. Inte till mycket hjälp. Det gjorde mig ledsen, men jag skriver homagen ändå. Nu kommer den, pass på.

Fisk, du ädla varelse, du som simmar så som få andra djur kan simma! Fort och elegant simmar du, som en liten graciös missil. Undantag kan vara grodor och sälar som inte är fiskar men också simmar fort, samt ålen som jag inte tror kan simma på ett sätt som kan beskrivas som ens i närheten av graciöst. Hrrm. O fisk, dina fjäll blänker såsom andra saker som också blänker fint, dina fenor fäktar ivrigt och ditt hala ytskikt är halt som få andra ytskikt. Du far fram genom vattnet och gör sådant som fiskar gör. Kära kära fina fisk.

Det här blir inte bra, märker jag. Låt mig istället hänvisa till, och fördjupa, en tidigare blogg och lägga in en bild.

För övrigt funderade jag på omvänt fiske innan ikväll. Kanske var det det som fick mig att fiskblogga. Så här tänkte jag:
Tänk om någon smart fisk skulle få för sig att fiska människor. Jag, t.ex., skulle nog vara rätt lättfångad. Fisken skulle kunna sticka upp en chokladbit (Lindt) ovanför vattenytan. Jag skulle förstås, inte ont anande, ta mig dit och gripa efter chokladen för att sluka den, såsom jag gör med choklad. Men, skulle det visa sig, det lömska fisken skulle ha preparerat chokladen så att jag fastnade i den. Sedan skulle lömskfisken dra ned mig i sjön och äta upp mig och tycka det var en härlig hobby med omvänt fiske. Det skulle säkerligen vara otäckt för mig att bli omvänt fiskad, men framförallt skulle det ju vara pinsamt. Hallå liksom! Lite som när man ramlar med cykeln. Det kan ju göra lite ont att ramla, men framförallt känns det genant när folk tittar med stora ojande ögon och oroligt frågar om man har slagit sig. Det har man inte, men man skäms för att man ligger på marken.
Jag slår vad om att det är så fisken känner när den blir uppfiskad, jag utgår ifrån att det känns väldigt pinsamt. Ett fiskedrag är trots allt inte så likt en riktigt firre tänker nog fisken.
Men då är det ju så dags att vara efterklok, när munnen är full av krok.

(Jag ville avsluta med ett rim. Den här parentesen räknas inte. Hejdå.)