Institutet för Vardagsnära Upplevelser

Första arbeitsveckan efter sommaren har avverkats, hela tiden med siktet inställt på de där två lediga dagarna i slutet av den. Nu är det ledigt. Jag slösurfade i två timmar och undrade om jag egentligen inte hade roligare igår.
Sedan spelade jag civ, vilket som alltid var oerhört supergivande. Megagivande skulle man kunna säga om man gillade megasuperlativer, men det gör jag inte. Jag megaogillar dem.
Ja, civ som sagt. Civilization IV alltså, för den onördige. Mongolerna höll sig i skinnet för en gång skull, jag berätta. En fågel självmordshoppade från huset mitt emot nyss. Den satt fridfullt på räcket på taket och så plötsligt hoppade den ned och försvann bakom ett träd. Kanske glömde den att fälla ut vingarna (sådant jag skulle kunna göra om jag var fågel) (vilket jag lyckligtvis inte är)
men Justinian (den gamle bysantinen) mopsade sig. För att inte tala om Japanerna! De sprang omkring med sina små gubbar överallt och såg luriga ut. För att inte säga lömska. Ja, de såg snarare lömska ut. Jag hade på känn att de skulle smyganfalla mig när som helst, så jag kom på att det var klokast att smyganfalla dem först. Det gick fina fisken. Sen blev jag hungrig och var tvungen att skjuta upp planerna på världsherraväldet lite. Så kan det gå.

Nu läste jag precis igenom vad jag hade skrivit och insåg vilket spännande liv jag lever och kände mig stolt. Jag hade förstås gärna delat med mig fler anekdoter från min rafflande grålördag men det hinner jag inte eftersom vi ska iväg till A&E låghusen om 5 minuter. I låghusen bor man alltså om man är lite för fin för att bo i höghusen, där jag bor. In the ghetto, som Elvis sjöng. Förmodligen var det Flogsta han sjöng om, men det är väl inte helt klarlagt. Ska kolla det vid tillfälle.
Hej så länge.