Institutet för Vardagsnära Upplevelser

För några dagar sedan fick min kära mammas gamla mixer. En gulnad liten rackare av märket Braun. Det var, som man säger, en vändpunkt i mitt liv. Jag är inte den jag var.Mitt liv, de få timmar jag inte slavar på jobbet dvs, kretsar numera kring Dagens Smoothie. Jag har föresatt mig att var dag göra en nyttig och hälsobringade fruktsmoothie, full av vitaminer och glada antioxidanter.
Halv nio är Smoothie-tid. Jag släpper det jag har för händer och hämtar mixern. Under nästintill rituella former bär jag den gulnade stavmixern till köket och skrider till verket. Det känns som ett heligt uppdrag, ett kall. Som en arg jihad-mixer mosar den såväl bananer som äpplen, den skonar ingen. Och sedan står den där, Smoothien.
Ofta spiller jag lite också.

Idag gjorde jag en smoothie som smakade tapetklister, men med en ton av gammal alg samt en svag odör av fisk. Konsistensen (ve den klumpiga sörjan!) ska vi inte ens tala om. Den var, som ni kanske förstår, totalt odrickbar. En förkastlig smoothie, åt hån mot hela smoothiegenrén faktiskt. Det märkliga var att jag enbart använt förstklassiga råvaror, prima äpplen, oskuldsvit vanilj och marknadens finaste yoghurt.
Hur kunde det gå så fel? Sabotage? Stod mars i kräftans vändkrets och spred dåliga energier?
Kanske. Alternativt är jag helt oduglig på att göra smoothies, men jag vägrar stoiskt att kolla i recept. Jag ska tämja mixern på egen hand och lära mig smoothiemakandets ädla konst tänker jag. Imorgon är det dags igen.
Smoothiedags.
Nu är jag väldigt trött.
God natt.