Institutet för Vardagsnära Upplevelser

Nyss var vi i Västergötland och grävde trilobiter. Imorgon flyger vi till Island. Det gäller att passa på att spana på valar och glaciärer medan dom finns. It will be cool. Igår var där 12 grader tror jag.
Tänkte jag skulle skriva en till tiominutersblogg innan vi åker.

Som den regelivrige unge man jag är har jag just kollat på Luftfartstyrelsens regler om vad man får ha med sig på flygplan. Man får inte ha med sig pistoler och bomber, visar det sig. Man får heller inte ha med sig armborst, harpuner, slaktmasker, elchocksvapen, yxor, köttyxor, macheter, kaststjärnor, kanotpaddlar, spikklubbor, gifter, ceremoniknivar med blad på över 6 cm eller fiskespön. Känns tråkigt att behöva lämna ceremonikniven hemma, men man kan ju inte vara rebell jämt.
Fiskespöförbudet känns också som något av en besvikelse. Vem vet vad jag hade kunnat veva in på 10 000 meters höjd annars. (Flygfisk?) Men å andra sidan får man ju förstå hur lätt det är att kapa ett plan med ett fiskespö. (”Flyg rakt in i Kaknästornet, annars ska jag börja meta okontrollerat i kabinen!”) (Alternativt ”Flyg in i Kaknästornet, annars får du spö!”) (Fniss.) Det är ju precis något sådant som skulle kunna flyga i mig, om jag bara fick ha mitt fiskespö med mig.
(”Kör mig till Teheran eller smaka min stora gula wobbler” är ett annat alternativ jag inte kan låta bli att dela med mig av. Min dragning till fiskespöshumor tycks vara lika stark (och socialt oacceptabel) som min dragning till fiskhumor.)

För övrigt står det också att man inte får ha med sig smittsamma bakterier eller virus. Jag ska nog försöka mörka att man har ett antal miljarder bakterier på sig, och att (lite beroende på definitionen av smittsam) de flesta av dem skulle kunna överföras till andra människor.
Men nu ska jag sova och försöka glömma att jag precis ägnat min sista viktiga vakna halvtimme åt att skriva en blogg om vad jag inte får ta med mig istället för att kolla att jag faktiskt har med mig det jag behöver. God natt folks.