A disturbance in the Force
15 kommentarer än så länge
Kommentera
maj 17, 2008, 12:15 e m
Sparat under: Bonjour tristesse, Dikt | Etiketter: Dikt, ekorre, onda djur, sköldpadda
Sparat under: Bonjour tristesse, Dikt | Etiketter: Dikt, ekorre, onda djur, sköldpadda
Djur är inte att lita på numera, speciellt inte små harmlöslooking djur. Chihuahuans ondska har länge varit väl känd bland en bredare allmänhet, ekorrens illvilliga natur avslöjades härombloggen, och nu är det en sköldpadda som flippat.
Jag ska nu skriva en impressionistisk dikt om det hela. Jag känner att min improvisationstalang är på topp idag.
Skal och mun och snabba ben,
sätter av i ondsint sken!
Stackars fridsam buddhakatt,
tre kanter har min hatt.
Jag förvånas ofta över hur poetisk jag är. Min poesifaktor är off the scale.
Hej då så länge.
15 kommentarer än så länge
Kommentera
Kommentera
Rad och paragraf bryts automatiskt, e-postadress visas aldrig, HTML tillåten:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <pre> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>
vilken motion sköldpaddan fick. Ondsint såg han också ut. rädd blir man nästan som när man ser en kvalster i tillräcklig stor förstoring.
Comment av Antonia maj 17, 2008 @ 12:24 e mAntonia:
Comment av ordsallad maj 17, 2008 @ 12:39 e mSå sant!
Jag tycker förresten nästan att den bästa sekvensen är efter det första utfallet när sköldpaddan först tänker gå iväg (ser det ut som) men sen bestämmer sig för att gå till attack igen istället. En avgörande vändpunkt i filmen.
Det finns ju en möjlig lösning för katten: fortsätt meditationen som pelarhelgon.
Man kan undra om det var så trilobiterna dog ut, De kunde inte skilja salladsblad från katter och hungrade därför ihjäl… Kan du inte fråga trilobitexperten om det??
Själv bli jag överraskad av hur mycket jag kan om bävrar, ekorrar, trilobiter och katter. Din blogg verkar ha en autobildande effekt
Comment av Mammamumrik maj 17, 2008 @ 1:17 e mUndrar vad den sköldpaddan fått i sig? Anabola?
Comment av imse maj 17, 2008 @ 1:20 e mDen vill man inte möta en mörk kväll i gränden.
Eftersom guden Om vid ett tillfälle var en sköldpadda låter jag bli att kommentera annat än dikten: Brilliant. Men var det inte haiku som var inne nu?
Comment av Tant Turban maj 17, 2008 @ 1:39 e mIhärdig och skalbeklädd liten sak det där! Det går inte heller att undvika ställa sig den eviga frågan om storleken därmed har betydelse eller ej. Kanske är det beroende av sammanhanget.
Den impressionistiska dikten förtjänar självfallet också att omnämnas som något i den högre skalan av mycket godkänt.
Comment av Doktoranden maj 17, 2008 @ 1:50 e mMen herr ordsallad, du har ju missförstått
Comment av bergatroll maj 17, 2008 @ 2:13 e mDet jag tidigare skrivit är sant, på min lott
Basseten var ju dåtidens skräckling
Medan paddan med skal är en vidareutveckling!
Mammamumrik:
Jag ska tipsa katten om jag får tillfälle. Tirlobitexperten däremot kan jag faktiskt inte fråga, eftersom hon fortfarande är bortrest. Fräckt, va?
Nu får jag stå för autbildningen själv.
Imse:
Inte otänkbart alls. Anabola alltså. För övrigt skulle jag inte vilja träffa den på en solig gräsmatta heller.
TT:
En gång var Om lille Skutt också, fast det är få skrifter som nämner det.
Pinsamt förresten att jag inte skrev i haikuform. Jag ska bättra mig!
Doktoranden:
Men, ehum, tror du att det var sådant sköldpaddan försökte göra? Så genant, det tänkte jag inte på. En brunstig sköldpadda. Uppenbarligen har storleken betydelse, det såg ju inte ut att gå så bra iaf.
Bergatroll:
Comment av ordsallad maj 17, 2008 @ 6:18 e mDet fina med internet är att man träffar nya människor och lär sig så mycket! Det där med att paddan var en vidareutveckling på basseten visste jag t.ex. inte. Tack!
Visst skriver du bra poesi, det är sant och visst,
Comment av Anna maj 20, 2008 @ 5:17 e mmen jag skriver bättre,
det är väl trist?
jag rimmar bäst
Comment av ordsallad maj 20, 2008 @ 7:50 e mmen gillar inte häst
den här dikten blev också bra
märker ja
Sköldpaddan så kvick och flink
Comment av Katrin maj 26, 2008 @ 2:14 e mbiter katter i en blink
katterna försöker att bocka och buga
men kan inte undgå
sköldpaddan som hette duga
Det är så viktigt med rätt terminologi, inte sant.. Att rockstjärnor bör heta Maud visste vi ju redan. Men att sköldpaddan heter Duga var ny information. Man frågar sig om den vet hut?!?. Det är kanske just det den gör. Nu försöker den informera kattskrället. Så måste det vara. Heja Duga!
Comment av Anonym maj 26, 2008 @ 6:56 e mKatrin:
Stilig dikt. Eller stilren kanske.
Ja, det hette sannerligen duga. Förmodligen heter den duga än idag.
Heimlich:
Comment av ordsallad maj 29, 2008 @ 10:41 f mJa, katter vet sällan hut, det kan jag inte tänka mig.
Hemlig! Jag? Så besynnerligt. Jag lyckas ju aldrig vara mystisk ens när jag vill. (Särskillt inte då, snarare) Det måste vara min upphöjelse till grå eminens som slår till. Jag ska genast ta o hemla mig ytterligare. Muähähähä
Comment av Anonym maj 29, 2008 @ 4:38 e mFd anonym:
Comment av ordsallad juni 3, 2008 @ 7:01 e mDär lyckades du en kort stund om det glädjer dig! :)
Fast nu är du förstås avslöjad igen, ers eminensighet.